Hedendomen
Mina gudar är det bördiga fältet, förfädernas gravar, natthimlens stjärnor, en älskares kyss, den sprakande elden, stridens larm och det nyfödda barnets skrik. Jag lever och dör för de gamla gudarna eftersom de är livet och döden, ljuset och mörkret, början och slutet. - Dara den gamla, hednaprästinna
Historia
När damariernas förfäder för nästan tretusen år sedan bosatte sig i landet väster om Khazimbergen förde de med sig en uppsjö olika religioner från det område som numera utgör det jargiska kejsardömet. Under årtusendena har damariernas religion sedan blandats upp med många andra trosuppfattningar från övriga Asharina. Åtskilliga damarier tillber därför idag en uppsjö olika gudar, andar och naturväsen och traditionerna varierar kraftigt mellan olika delar av riket. Grupperna brukar kort och gott refereras till som ”hedningar” och deras tro kallas ibland ”den forna seden” eller ”hedendomen”.Gudavärlden
De gamla damariska religionerna tillber ett flertal olika väsen. I deras ögon är hela världen besjälad och en gud kan likväl finnas uppe i himlavalvet som dväljas i ett träd, i djupet av en offermyr eller ta formen av ett djur. Ett berg kan äga en ilsken själ och försöka skada dem som klättrar upp för det, en eldande kan hjälpa en att få upp en bra eld och ens förfäder kan komma åter från dödsriket för att straffa eller hjälpa en. Tecken i naturen, såsom en dålig skörd, ett självdött djur eller en glänta i skogen där inget växer, ses som tecken på det gudomligas närhet. Det finns gott om myter och legender som förklarar fullt naturliga skeenden ur ett övernaturligt perspektiv. För en hednatroende är världen alltid mycket större och befolkad av många ting även om man inte alltid kan se dem.Årstidernas gudar
Även om gudarna är otaliga och har olika betydelse bland de troende finns en spridd tro på de fyra höga gudarna som anses härska över olika delar av året. Leticia är vårens gudinna och hennes make Helion är sommarens gud. Hösten däremot tillhör Modern och vintern Dibuk (eller Orphagus i vissa traditioner). Under våren anser man därför att Leticia regerar världen och under denna tid skall man i första hand be och offra till henne. Under sommaren riktar man sina böner och offer till Helion och så vidare. Vissa damarier lägger till Daak som den femte guden som visserligen saknar årstid, men som alltid regerar över himmelen och fungerar som domare i konflikter mellan de övriga fyra.Övriga gudar
Övriga gudar står nära de världsliga och man ber vanligen till dem om man ska röra sig in på gudens domäner. Riddare och hästskötare ber ofta till guden Kadar som anses ge styrka och mod åt hästar. Sjömän och fiskare tillber å sin sida havsguden Navare medan jordbrukare ofta skänker enkla gåvooffer till Leticia. Man väljer således gud efter situation. En damarier som aldrig begett sig ut på havet eller bett till Navare finner det vist att göra ett mindre offer innan den första sjöfärden så att guden ska låta denne resa säkert. Likaså ber man även till gudar för att hålla ondskan borta. Rapinon och Urak ses som onda väsen och tillbeds endast av vissa rövarband, piratligor och små, allmänt hatade, sekter. Men vanligt folk offrar ändå till dessa gudomar av samma anledning som man betalar vägtull till den lokale rövarhövdingen, i hopp om att hålla gudarnas vrede stången.Väsen
Utöver gudar kan man även be och offra till de många andar och mystiska väsen som lever i träd, sjöar, berg och i själva jorden. Likaså tros man via drömmar och järtecken få bud från den andra sidan, främst från ens förfäder, och dessa kan även komma upp från dödsriket för att hämnas illdåd eller hjälpa någon i fara. Skuggväsen tillbes inte direkt, men det händer att man offrar till dem för att de skall hålla sig borta, då det mystiska Skugglandet är något man fruktar och skyr.Daaktron och de fem vindarna
Både Daaktron och vindmunkarnas lära har påverkat hedningarnas världsbild och det händer att man ber till både de fem vindarna och till Daak och hans helgon. Vissa helgon har genomgått synkretism och ”smält samman” med de gamla gudarna och övertagit deras attribut, till exempel Dibuk och S:t Terbada, Navare och S:t Francola eller Mirah och S:t Argora.Hedendomens gudar
Den damariska hedendomen är en mångfacetterad och långt ifrån enhetlig religion vars anhängare tillber ett oräkneligt antal gudar, andar och naturväsen. Det vanligaste är dock att en hedning har en eller ett fåtal huvudsakliga skyddsgudar som denne tillber och offrar till regelbundet. De allra flesta jordbrukare ber till exempel dagligen till Leticia, men ser inget problem med att vid enstaka tillfällen festa till Kadar, Vani eller Anordinos ära eller att i desperata tider söka hjälp hos mörka gudar som Orphagus eller Syrakaia. Här följer några av de mest kända av de damariska hednagudarna.Anordino
Även känd som: Dubbeltungan, Narren, Rotrax, Vinets ande. Anordino är lögnernas och skojarnas gudom. Guden står för kaos och förändring, galenskap och vin. Det sägs att man får i sig honom när man super och att det förklarar ens beteende. Han ses även som narrarnas och hasardspelarnas gud och han kan sända sina trogna tur om de behagar honom. Men Anordino är en opålitlig gud och han roar sig ofta med att först sända sina trogna lycka och välgång bara för att sedan ta allt ifrån dem igen. Han avbildas som en narr, ett krus med vin, en leende teatermask, en tärning eller som en hånleende man med åsneöron, huggtänder och groteskt lång näsa.Dibuk
Även känd som: Dibio, Fadern, Korpen, Morta, Nekrion, Skuggan, Väktaren. Dibuk är herre över döden, dödsriket och ålderdomen. Damariernas relation till honom är invecklad. Ofta framställs guden som grym och sadistisk, men samtidigt anses han vara en fundamental del av den gudomliga ordningen, en försvarare av jämvikt som klipper de livstrådar som Modern anser har växt sig långa nog. Många myter framställer dessutom dödsguden som något av en skojare som utsätter folk som irriterat honom för grymma skämt men han kan visa förvånansvärt stor barmhärtighet och till och med vänskap mot sina trogna. Dibuks främsta tillbedjare i riket är Kristallorden och dess elitförband Dibuks barn, men även vanligt folk åberopar ibland gudens namn. Vid begravningar ber man Dibuk att ”öppna dödsrikets portar” och släppa in de döda så att de kan vila på ”Stillhetens ängar”, gudens mörka men fridfulla rike där Dibuk skänker de döda frid och vila från livets plågor på fält täckta av vallmoblommor och tårpilar. De som förargar Dibuk riskerar att dö i förtid om de har tur. Har man otur kommer Dibuk att helt stänga dödsrikets portar för den dödes själ och tvinga denne att återvända som ett spöke eller i värsta fall en vampyr. Det anses vara ett av de mest fasansfulla öden en själ kan råka ut för och det är inte ovanligt att hedningar offrar rikligt till Dibuk vid begravningar för att till varje pris förmå dödsguden att öppna sina portar för den döde. Nattfjärilar anses vara gudens tjänare som om natten flyger runt sökandes efter de dödas själar för att vid soluppgången föra dessa till dödsriket. Dibuks färger är svart, vitt och rött och han avbildas ibland som en lieman, andra gånger som en korp, en vallmoblomma eller en halshuggen kropp. Ibland uppenbarar sig guden som Morta, en blek kvinna med tomma ögonhålor och blodiga kläder. Att se denna inkarnation betraktas som ett av de ondaste av alla omen, då Morta sägs hemsöka dem som snart kommer att gå en särskilt fasansfull död till mötes.Helion
Även känd som: Flammornas cirkel, Konungen, Solringen, Surnia. Helion är solens, sommarens och dagens gud och enligt vissa legender fader till Aurias och Pelias. Han betraktas som en mäktig men ganska frånvarande gud av de damariska hedningarna. I Damariens forntid var soldyrkan väldigt utbredd bland folket och han sågs som Leticias make vars roll var att befrukta Jordmodern med sitt livgivande ljus. Han hyllades dessutom som den helige väktare som skyddade världen mot lamior, demoner och mörka gudar. Men han var likväl en farlig gud som kunde bli vredgad och bränna skördarna eller dra sig undan bakom molnen. Guden avbildas som en cirkel av eld, en gammal man omgiven av en strålande sol, eller en sol med ett leende ansikte. Även om munkarna i Jordmoderns kloster ofta talar om Helion som Leticias make är det ovanligt att han tillbes direkt, med undantag för vissa grupper södra i Damarien. I detta område har människorna under åren kommit i kontakt med samoriska missionärer och solen ges en mycket mer central roll.Kadar
Även känd som: Aythýa, Betäckaren, Equion, Den eviga ryttaren. Kadar är ryttarguden som beskyddar hästar, ryttare och resenärer. Han är dessutom en fruktbarhetsgud, den som leder en till bördiga betesmarker och hjälper till vid fölning och förlossningar. Han tillbes idag främst av ofrälse som på något sätt arbetar med hästar eller resande, och som försöker få gudens beskydd genom gåvooffer och vänlighet mot sina riddjur. Det är även vanligt att man offrar till honom inför bröllop eller för att bota impotens eller barnlöshet. Gudens prästerskap består av de kringresande hästherdar och trubadurer som brukar kallas kadarier, vilka har spridit otaliga sånger och sagor om gudens äventyr och eskapader över stora delar av riket. Innan Daakkyrkan började dominera bland adelsmännen var det vanligt att beridna krigare hade små altare till Kadar vid ingången till stallet i form av en trästock med ett utmejslat hästhuvud på. I detta brukade man offra blommor eller klöver inför långa ritter eller strider. Traditionen består i denna dag, men numera är dessa altare ofta helgade åt riddarnas skyddshelgon S:t Faulk istället. Utanför Damarien tillbes guden främst bland kentaurer och vissa ryttarfolk. Han avbildas som en klöverblomma, en häst eller en man med hästhuvud och stor fallos.Leticia
Även känd som: Aûsi, Eliana, Jordmodern, Lenae, Livets godhet, Trädmodern. Jordmodern Leticia är den i särklass populäraste gudomen vid sidan av Daak och nästan alla rikets jordbrukare tillber henne i alla fall någon gång om året. Hon har dessutom ett stort, välorganiserat prästerskap i form av Jordmoderns kloster, vars munkar och nunnor kan räkna med stora donationer varje gång de välsignar grödor, äktenskap eller de sjuka. Det finns sju större kloster vigda till Leticia i storfurstendömet och dessa skyddas ofta även av Daaktroende adelsmän, som vet att attacker på munkarna och nunnorna nästan alltid drar på sig folkets vrede. Leticia kallas även Trädmodern och de enorma rödvedstallarna anses vara helgade för henne. Många hedningar åker därför på pilgrimsfärd till Tallveden för att be till trädens dryader, som anses vara gudinnans döttrar och språkrör. Hon avbildas som en vacker, havande kvinna och förknippas med symboler som liljan, plogen och skäppan.Mirah
Även känd som: Ambaluca, Hémlin, Stigfinnerskan, Vandraren. Gudinnan som vakar över resande. Hon är knuten till vägar, broar, bergspass och stigar. Enligt vissa traditioner är gudinnan maka till Kadar, även om de båda två haft otaliga kärleksrelationer vid sidan av med både dödliga och andra gudar. Andra myter framställer Mirah som en man och talar då om honom som Rapinons gode tvillingbror som skyddar resenärer från rövare, monster och pirater. Hos Damariens Daaktroende har många av Mirahs egenskaper tagits över av helgonen S:t Sebael och S:t Argora. Gudinnan kan leda en rätt om man är vilse, både andligen och världsligt. Hon avbildas som en vandrare, en vandringsstav eller som naturliga formationer, såsom en stor sten eller ett knotigt träd som leder en rätt genom att peka åt en riktning.Modern
Även känd som: Arachna, Matran, Spindeln, Väverskan, Ödesdrottningen. Arachna är den grymma och nyckfulla spindelgudinnan som spinner ödets väv. Damarierna använder noanamnet Modern om henne, då endast hennes präster kan uttala gudinnans sanna namn utan att drabbas av hennes förbannelse. Det är hon som bestämmer varje individs livsöde och som beslutar när dennes livstråd skall klippas. Även om tron på gudinnan är utbredd är det få utanför Kristallorden som aktivt tillber Modern, som inte anses lyssna till de dödligas böner och vars vrede drabbar den som dristar sig till att försöka utmana eller ändra sitt öde. Gudinnans främsta tillbedjare i Damarien utanför Kristallorden är de så kallade spindelsierskorna. Modern avbildas som en jättelik spindel, en gammal kvinna vid en vävstol eller en spindelväv som sträcker sig över världen.Nangifer
Även känd som: Bursun, Certhia, Noxo, Styggelsernas fader, Svartvinge. Guden av skuggor och mörker och de fasor som lever bland dessa är son till Orphagus och make till Syrakaia. När dennes skrud faller över världen vaknar ondskefulla styggelser till liv. Man ber till honom för att skydda en mot vad som finns där ute i mörkret. Guden avbildas som en svart måne, en ruin, en fladdermus eller en man och kvinna sammanväxta rygg mot rygg.Navare
Även känd som: Albatrossherden, Belk, Havsfursten, Mare, Tritos. Navare är havets gud och härskare. Trots envisa försök från Daakprästerna att utrota den är hans kult fortfarande extremt utbredd bland Mundanas sjöfarare. Även Daaktrogna kaptener måste ofta acceptera en av rörelsens präster, en så kallad navigator, ombord på sitt skepp för att inte riskera myteri. De flesta damariska sjömän och fiskare skulle aldrig drömma om att ge sig ut på havet utan att först lämna offergåvor både till Navares saltpräster och till helgonet S:t Francola. Gudens största helgedom i storfurstendömet är Navares sjömannatempel i Mirron, där vad som en gång var ett fallfärdigt ruckel med hjälp av donationer från sjömän och piratjägarna i Sjö139 Religion hästarnas orden växt till ett av stadens vackraste och mest imponerande landmärken. Havsfursten avbildas som en bläckfisk, en albatross, en vågtopp eller en gammal man med sjögräshår hållandes nät och harpun. Albatrossen ses som gudens budbärare och sändebud till världen ovanför havsytan och de flesta sjömän ser det därför som en oförlåtlig synd att skada en av dessa fåglar.Orphagus
Även känd som: Det svartas bevarare, Midnatt, Nattfursten, Obscurus. Orphagus är nattens gudom, den mörka magins beskyddare och fader till Nangifer, som slet sig ur sin faders kropp och livnärde sig på dennes inälvor. Man ber till guden för att skydda sig mot svart magi eller sända förbannelser mot sina fiender men även för inspiration och förbjuden kunskap. Guden avbildas som ett dött träd, en blek, ögonlös, gravid man med klor och rovdjurständer, en tusenfoting eller en uggla.Rapinon
Även känd som: Agrestis, Bestarnas furste, Den fallne, Orcas. Rapinon är rövarnas gud. Han är inte särskilt populär förutom bland rövare, pirater, fredlösa, landstrykare och andra utstötta, även om det händer att hederligt folk offrar till honom för att skydda sig mot tjuvar och stråtrövare. Många damarier tror att han var tirakernas urfader och att människor som tjänar honom allt för länge själva riskerar att förvandlas till tiraker. Dyrkan av guden är särskilt populär på Piratöarna. Sjörövarna tror att guden skänker tur i strid och på räder i utbyte mot människooffer, där besättningen matar hungriga hajar eller späckhuggare (som anses vara gudens utsända) med fångar. Stråtrövare i inlandet offrar ibland djur, men sällan människor, till guden, som bland dessa anses ta formen av en jättelik örn. Guden avbildas som en späckhuggare, haj, örn eller som en blodig dubbelyxa.Selena
Även känd som: Den silverne, Drömmarnas sköte, Luniol, Mångudinnan, Ulvmodern. Selena är månens uråldriga gudinna, syster till Helion och den som sänder drömmar, hemlig kunskap och vansinne in till de dödligas värld. Hon är även vargarnas och ulvarnas beskyddare och i hennes sken sägs drömmar bli verklighet och alla fördolda ting visa sig i sin sanna form. Man ber till henne för att få god sömn, sanndrömmar, för att sända vansinne över sina fiender eller för att få reda på saker och tings sanna natur. Hon avbildas som en månskära, en beslöjad kvinna, en varg eller en svart virvel.Syrakaia
Även känd som: Grand lamia, Hon som kallar skymningen, Rosornas drottning, Vampyrmodern. Syrakaia är blodets gudinna, lamiornas moder, dotter till Selena och hustru till Nangifer. Likt sin make är hon en nattgudinna, en fasa från forntiden som härskar över alla som vandrar utomhus om natten. Även om gudinnan är ett hungrigt monster som dricker de levandes blod är hon inte helt obarmhärtig, och den som offrar sitt eget blod till henne under fullmånen har hennes välsignelse och beskydd. Det sägs även att hon vandrar från hus till hus under ”natten utan ände” och att man kan skåda hennes ansikte genom blodsbesudlade speglar (och vice versa). De flesta lärde tror att Syrakaia är en folklig förvanskning av gamla legender om vampyrdrottningarna Cyriaca och hennes efterträdare Odette den mångförslagna som i forntiden styrde över stora delar av Västasharina. De som öppet tillber gudinnan hatas och förföljs även av andra hedningar som, oftast med rätta, ser hennes anhängare som vampyrdyrkare. Gudinnan avbildas som en blek kvinna i en svart mantel och blodiga händer, som en blodbesudlad spegel eller som en svart ros.Urak
Även känd som: Stennäve, Trollfadern, Urogallus. Urak är trollens fader och underjordens gud i damarisk mytologi. Han bringar kaos och förstörelse och sägs vara den som orsakar jordbävningar, laviner och stenras när han slår omkring sig i något av sina många vredesutbrott. Få tillber honom, då han ses som ett ont och girigt väsen, men ibland händer det att gruvarbetare slänger ned offergåvor i bottenlösa hål de funnit i underjorden i hopp om att Urak skall låta bli att förbanna gruvan med ras, olyckor och monster. Det finns många sagor om Trollfadern, som sägs bo under Khazimbergen, där han vaktar sin enorma skatt av rött guld. Han är fasansfullt snål, trots att han är tusen gånger rikare än alla världens dvärgar och drakar tillsammans, men samtidigt ganska korkad och många legender handlar om dem som lyckats överlista Trollfadern och stjäla från hans skatt. Guden avbildas som ett troll, en hammare eller en sten som är kluven itu.Vani
Även känd som: Eufania, Gehede, Musia, Vathaya. Vani är lusten, älskogen, kärlekens och vårens gudinna. Hon är Leticias dotter och står för den ohämmade passionen som fyller personer med galenskap. Hennes närvaro kan få vilka som helst att bli ögonblickligt förälskade. Man ber till henne för att vinna någons kärlek, bryta kärleksband, för att få personer att fyllas av lusta eller inför bröllop. Harar, kaniner, trastar och nejlikor är heliga för gudinnan och hon avbildas som någon av dessa eller som ett hjärta eller en naken och yppig kvinna med nejlikor i håret och en harpalt i sin famn.Hedendomens väsen
De dödas andar
De döda är aldrig långt borta. De kan vid sällsynta tillfällen återkomma från dödsriket för att fullgöra något som är ogjort. De mest legendariska och fruktade är famarierna, de hungriga spöken som lämnar sina kroppar om natten i form av en svart katt, en stinkande vind eller en svärm av insekter och långsamt suger livet ur sina offer. Det är inte ovanligt att damarier begraver onda eller mördade personer med ansiktet nedåt med en påle genom hjärtat för att binda dem i graven och hindra dem från att återuppstå som famarier. Vakare är andar som vandrar osynliga i världen och ser efter sin avkomma eller sin gård. Vissa hedningar har ett altare där de offrar mat till dem. Lyktfruar och lyktgubbar visar sig vanligen som ett ljussken nattetid och försöker locka till sig nattliga vandrare men ljuset är alltid utom räckhåll. Lyktfruarna försöker lura ut vandrarna i myrar och sankmarker och dränka dem där. Kummelgastar vakar över sina gravplatser och kan besätta sin sedan länge döda kropp för att försvara gravens rikedomar. Mylingar är andar från mördade barn som blivit kvar i världen. De tar oftast formen av små barnskuggor som dricker blod från sina mödrars bröst och driver sina offer till vansinne med sina skrik och sorgsna sånger. Grimmen är en ande av en människa eller djur som offrats vid en särskild plats, oftast en grav eller ett tempel, för att bindas till den och vaka över den. Ju fler offer grimmen fått desto kraftfullare blir den. Onda skuggor är hemska väsen som flytt från de mörkaste delarna av dödsriket för att hemsöka och suga livskraften från de levande. Vissa myter menar att de onda skuggorna är vålnader från särskilt förtappade själar, andra att de är demoner som hatar de levande och vars yttersta mål är att täcka de dödligas länder i mörker och död.Naturandar
Naturen är fylld av andar. En skog kan vara ondskefull och hämndlysten och en åker kan vara givmild och ge goda skördar. Dryader är väsen som lever i de äldsta och största träden, framför allt i Tallveden, och tar formen av unga, vackra kvinnor med klor och huggtänder. De är mycket visa och vet mycket av det som sker i världen genom sin koppling till gudinnan Leticia och genom att lyssna till vindarna. De är dock nyckfulla och kan snabbt växla mellan lekfull hjälpsamhet och grym sadism. Najader lever i floder och sjöar. Likt vatten kan de vara av varierande natur. Vissa är glada och sprudlande, andra är bittra och kalla och några är hatiska och våldsamma likt dånande forsar. Vissa av dem är illvilliga och lockar till sig barn och unga till strandkanten och dränker dem. Brunnsandar lever i vattenbrunnar och om de blir ilskna kan de få vattnet att sina. Brunnsandar sägs vara mycket förtjusta i silver. Myrandar lever i myrvatten och sankmarker. De har stor kunskap och bevarar stora rikedomar i sina djup men hungrar alltid efter offer. Oreader lever bland berg och dalar. De är bland de äldsta och mäktigaste av naturandarna och tar oftast formen av lammgamar eller kvinnor med grå, stenliknande hud och ögon av bergskristall. Den som förargar dem riskerar att dra på sig stormar, jordskred eller laviner. Leshider är mystiska, demoniska väsen som påminner om en blandning mellan djur och människor och lever djupt inne i de mörkaste skogarna och träskmarkerna. Oftast vill dessa varelser bara bli lämnade ifred och deras vrede drabbar bara de som gör intrång i deras skogar. Andra är blodtörstiga monster som kräver blodsoffer eller finner ett grymt nöje i att lura människor att gå vilse i skogarnas djup och se på när de långsamt förgås av hunger och utsatthet.Skyddsandar
I den damariska folktron är en allmänt utbredd föreställning att allt i någon mån är besjälat. Några lokala andar och mindre gudar har nått särskilt stor ryktbarhet även utanför sina hemtrakter.Siluria
Malälvens skyddsande är najaden Siluria. Hon avbildas som en jättelik svart malfisk eller som en reslig, melusin-liknande kvinna med simhud mellan tårna och skäggtömmar i ansiktet. Hon anses vara flodens beskyddare, men även urmoder till människorna i Derems vad, den stad som enligt myten grundades av hjälten Derem efter att Siluria tagit honom till sin make.Bergsfadern
I östra Harvada tillber många Gordasdalens skyddsande Bergsfadern. Denne jätte sägs i tidernas gryning ha skapat Gordasdalen innan hans kropp förvandlades till den enorma stenstaty vid vars fötter byn Ramu står idag.Moder Krylon
Krylon har länge betraktats som en helig flod av damarierna, vilket inte är märkligt med tanke på dess betydelse för jordbruk och handel. Krylons skyddsande har otaliga namn och helgedomar hela vägen från Gråborgslän till Duncarck. Oftast framställs hon som en storväxt kvinna som spelar aulosflöjt, klädd i näckrosor och sitt eget långa hår. Myten om hennes ursprung varierar stort. Den mest spridda hävdar att hon var Damar den svartes dotter som offrade sitt liv till floden för att rädda Targus från en översvämning. En annan berättar att hon var en najad som förälskade sig i en vacker oreads sång och att floden markerar den väg hon vandrade på sin resa från havet till Stormarnas dal.Compitus
Mitt i vägskälet där vägarna mellan Mirron, Feranos och Derems vad möts står ett jättelikt stenblock på vars topp ett uråldrigt altare uppförts. Altarets sidor pryds av tre ansikten uthuggna ur den svarta stenen. Enligt Damariens hedningar är detta den trehövdade guden Compitus helgedom. Anden sägs se och behärska ödet för alla som kommer och går på någon av de tre vägarna och det anses förenat med mycket stor olycka att förarga guden. Resenärer betalar därför vägtull genom att lägga lite av sin färdkost i någon av gudens tre munnar. Platsen övervakas ofta av hedniska Mirahpräster, som betraktar Compitus som en aspekt av vandrarnas gudinna.Styggelser
Styggelser är mardrömslika kimeror från de damariska sagorna som påminner om en obscen blandning mellan människor och flera olika djur som plågade av smärta, blodtörst och vansinne drar land och rike runt tills de nedgörs. Det är historiskt belagt att sådana väsen har dräpts och visats upp vid storfurstars hov vid mer än ett tillfälle, men det är oklart exakt varifrån de kommer. En av de vanligaste förklaringarna är att dessa monster är människor som genom särskilt fasansfulla synder dragit på sig gudarnas vrede och likt Lansalos Klentrogne förvridits till styggelser. Andra menar att det rör sig om hedniska präster som frivilligt tagit denna monstruösa hamn med hjälp av mörka ritualer, men sedan förlorat kontrollen och inte längre kan återgå till mänsklig skepnad. Desmodier är monster som ibland betraktas som en form av styggelser och ofta fungerar som tjänare och soldater för lamior och blodkulter. Dessa väsen påminner om en blandning mellan tiraker och fladdermöss och sägs enligt legenden vara människor som i forntiden förvridits till monster efter att ha svurit trohet till lamiorna och deras mörka gudar.Skugglandsväsen
Dessa kommer från världen bortom, från mardrömsriket på andra sidan dimman som kallas Skugglandet. De kan uppenbara sig djupt i vildmarken vid skymningen eller gryningen. Dimman är ett tecken på deras närhet och de kan ses dansa i miststråken. Man utför ibland offer för att hålla dem borta eller distrahera dem och de sägs frukta stål och järn.Hedendomens prästerskap
Hedendomens prästerskap är löst organiserat. Varje enskild präst eller prästinna är sitt eget överhuvud som gått i lärling hos en mentor och tar själv lärjungar som äldre eller är del av ett löst organiserat syskonskap. Det finns inget överhuvud, huvudtempel eller helig skrift där gudarnas vilja står förklarad. Faktum är att många av prästerna inte ens kan läsa. Läran lärs ut muntligt genom egna resor till andra sidan och upplevelser i kontakt med gudarna. Det finns ingen officiell gemensam prästskrud men man kan ofta ana vilka som är präster då det är vanligt med talismaner, smycken och symboler samt en mängd redskap, bältespungar och föremål som används vid utförande av offer och ceremonier. Majoriteten av Damariens mystiker ber och offrar till alla hedendomens gudar. Dessa vet exakt vilken gud som måste blidkas när, var och hur. De kan utföra en rit till Navare en dag, hjälpa en kvinna med födsel via ett offer till Leticia nästa dag och strax därefter åkalla Orphagus och lägga en förbannelse på den som vanhelgat en helig plats. Men vissa hednapräster svär sin trohet till endast en gudom och är dennes språkrör. De motsätter sig inte de andra gudarna men de följer endast sin gud och utför i huvudsak ceremonier, riter och offer till dennes vördnad. Det är något vanligare med manliga präster än kvinnliga men vissa gudomar har ett större följe av endera könet. Exempelvis är det fler manliga präster som följer Helion och Navare och en majoritet av kvinnliga präster står nära Selena, Modern och Leticia. Det bör också nämnas att magi inte ses som något förbjudet eller skamfullt och det finns mystiker som har ett starkt band till det gudomliga och samtidigt är skickliga besvärjare. De flesta präster är bofasta och har då hand om de riter och ceremonier som förväntas av dem. Vissa lever helt och hållet på de gåvor folket ger som tack men många har ett annat värv på sidan om. Andra präster är eviga vandrare som färdas mellan byarna och sprider gudarnas ord. Ytterligare en grupp lever långt ute i vildmarken för att vara nära gudarna och folk får söka upp dem för att kunna få del av deras insikter. Det damariska folket har en stor respekt för prästerna då de har en insikt i det fördolda. Många gånger får de fungera som domare och medlare i konflikter genom att de frågar de högre makterna om svar på spörsmål som folket i den vanliga världen har svårt att lösa.Kadarien rider i solnedgången. Jag kommer till dig min kära. Mäktigt han sjunger den heliga sången. Även om natten är nära. - ”Även om natten är nära”, targatisk kadariad
Hednatroende sällskap
Nedan beskrivs några av de mest välkända hednatroende ordnarna och grupperingarna i Damarien.Kristallorden
Denna sammanslutning ser sig som hedendomens beskyddare som försvarar den gamla seden mot både inre och yttre hot. De har även en stridande del som kallar sig Dibuks barn. De tvekar inte att ta till vapen mot vare sig de fem vindarna eller Daakkyrkan. Kristallorden beskrivs utförligt på nästa sida.Saltprästerna
Saltprästerna är Navarepräster som lever vid havet. De skär upp fiskar och läser järtecken i deras inälvor, välsignar fiskarnas skepp, täljer heliga galjonsfigurer och varnar för stormar. Hedniska kaptener har så gott som alltid med sig en av prästerna, en så kallad navigator, på sina skepp. Prästerna färgar ofta sitt hår och skägg grönt för att likna sjögräs och bär amuletter och halsband av fiskben. De har offerknivar gjorda av krokhajarnas tänder och går klädda i heliga kläder – lappade och lagade trasor som hämtats från dem som drunknat i havet eller segel från förlista skepp. Förutom de vanliga betalningar och allmosor kaptener och fiskare regelbundet bidrar med har många av prästerna av gammal hävd rätt till en del av allt vrakgods som sköljs iland från förlista fartyg. Då få sjömän och fiskare vågar sätta ut till havs utan saltprästernas välsignelse har många Navaretempel, prästernas härjade yttre till trots, kommit att bli både rika och inflytelserika.Månsystrarna
Månsystrarna är ett systerskap av andebesvärjare knutna till de kvinnliga makterna: Leticia, Modern, Selena och Vani. De samlas endast vid högtiderna för att invid flammande bål låta andevärldens väsen rida deras kroppar och fylla dem med extas och sällsamma visioner från den andra sidan. De har insikt i vilka växter som botar krämpor och tycks kunna dra ut sjukdomar ur sår men likaväl kasta förbannelser och hemsökelser över folk samt blanda till giftiga dekokter. Med sotade ansikten offrar de till sina gudinnor. Vissa menar att de är i pakt med lamiorna och att de skänker de dödligas blod till dem i utbyte mot förbjuden kunskap.Spindelsierskorna
Modern, spindelgudinnan, ses av de damariska hedningarna som den stora ödesgudinnan som väver de trådar som formar världens framtid. Spindlar ses därför som heliga djur som står ödet nära. Vissa hedniska prästinnor och ”kloka gummor” runt om i riket använder sig av denna urgamla och märkliga spåkonst de lärde kallar ”arachnomanti”. I korthet går metoden ut på att sierskan ritar en uppsättning mystiska symboler på ett golv eller bord och därefter släpper ut en eller flera spindlar ovanpå dessa. Spågumman tolkar sedan spindlarnas rörelser över tecknen och kan utifrån dessa få kunskap om framtiden. Trots Daakkyrkans ogillande besöker många damarier regelbundet sierskorna, även adelsmän och Daakpräster.
Divines
Related Ranks & Titles
Notable Members
Comments