Dibuk Nekrion
Dibuk (a.k.a. Dibio, Fadern, Korpen, Morta, Nekrion, Skuggan, Väktaren)
Dibuk är gudom inom hedendomens pantheon.
Dibuktkulten
Dibuk är herre över döden, dödsriket och ålderdomen. Damariers relation till honom är invecklad. Ofta framställs guden som grym och sadistisk, men samtidigt anses han vara en fundamental del av den gudomliga ordningen, en försvarare av jämvikt som klipper de livstrådar som Modern Ödesdrottningen anser har växt sig långa nog. Många myter framställer dessutom dödsguden som något av en skojare som utsätter folk som irriterat honom för grymma skämt men han kan visa förvånansvärt stor barmhärtighet och till och med vänskap mot sina trogna. Det är värt att poängtera att guden inte är ond inom hedendomens tradition och legendarium. Han fyller en roll tillsammans med de andra gudomarna inom pantheonen. Dibuks främsta tillbedjare i Damarien är Kristallorden och dess elitförband Dibuks barn, men även vanligt folk åberopar ibland gudens namn. Vid begravningar ber man Dibuk att ”öppna dödsrikets portar” och släppa in de döda så att de kan vila på ”Stillhetens ängar”, gudens mörka men fridfulla rike där Dibuk skänker de döda frid och vila från livets plågor på fält täckta av vallmoblommor och tårpilar. De som förargar Dibuk riskerar att dö i förtid om de har tur. Har man otur kommer Dibuk att helt stänga dödsrikets portar för den dödes själ och tvinga denne att återvända som ett spöke eller i värsta fall en vampyr. Det anses vara ett av de mest fasansfulla öden en själ kan råka ut för och det är inte ovanligt att hedningar offrar rikligt till Dibuk vid begravningar för att till varje pris förmå dödsguden att öppna sina portar för den döde. Av samma anledning kan hedningar ha en konfliktfylld relation till andevarelser eftersom dessa andar måste blivit nekade tillträde till dödsriket av Dibuk. Andevarelser måste dragit över sig Dibuks förbannelse och är därmed tragiska och hemska företeelser. Detsamma gäller lamior. Det är något av det värsta en hedning kan uppleva, att bli nekad tillträde till dödsriket. Nattfjärilar anses vara gudens tjänare som om natten flyger runt sökandes efter de dödas själar för att vid soluppgången föra dessa till dödsriket. Det finns en speciell typ av gudamärkt som kallas falenu. Dessa anses vara en nattfjäril i mänsklig gestalt och de dödas språkrör. Dibuks färger är svart, vitt och rött och han avbildas ibland som en lieman, andra gånger som en korp, en vallmoblomma eller en halshuggen kropp. Ibland uppenbarar sig guden som Morta, en blek kvinna med tomma ögonhålor och blodiga kläder. Att se denna inkarnation betraktas som ett av de ondaste av alla omen, då Morta sägs hemsöka dem som snart kommer att gå en särskilt fasansfull död till mötes. Helms hedningar har sedan årtusenden tillbaka följt en kult centrerad kring de fyra gudarna Helion Konungen, Leticia Jordmodern, Arachna och Dibuk. Allt som lever ska dö. Alla blommor ska vittra. Så även gudar, demoner och världen själv. Endast döden består. De finns de hedningar som hatar Dibuk men flera tillber honom i hopp om en plats i hans mörka rike, där en stilla vind blåser genom tårpilar och vallmoblommor och skänker de döda en välsignad sömn och lindring från livets plågor.Årstidernas gudar
Även om gudarna är otaliga och har olika betydelse bland de troende finns en spridd tro på de fyra höga gudarna som anses härska över olika delar av året. Leticia Jordmodern är vårens gudinna och hennes make Helion Konungen är sommarens gud. Hösten däremot tillhör Modern Ödesdrottningen och vintern Dibuk eller Orphagus Nattfursten i vissa traditioner.Prästerskap
Prästerskap är löst organiserat. Varje enskild präst eller prästinna är sitt eget överhuvud som gått i lärling hos en mentor och tar själv lärjungar som äldre eller är del av ett löst organiserat syskonskap. Det finns inget överhuvud, huvudtempel eller helig skrift där gudens vilja står förklarad. Faktum är att många av prästerna inte ens kan läsa. Läran lärs ut muntligt genom egna resor till andra sidan och upplevelser i kontakt med gudarna. Det finns dock ett inflytelserikt sällskap av Dibuksdyrkande hedningar i Damarien, Kristallorden.Kristallorden
Kristallorden är en stor, mäktig och krigisk grupp av hedningar i Damarien som främst följer dödsguden Dibuk och Modern Ödesdrottningen, Arachna. De anser sig försvara mot allt som hotar Damariens hedningar men hyser ett särskilt hat mot vindmunkarna och deras skyddslingar.Dibuks barn
Dibuks barn är ett stridande sällskap inom den hedniska Kristallorden och dessutom Damariens största organiserade Dibukkult. Orden är mycket gammal, vissa hävdar till och med äldre än den övriga Kristallorden, och skall enligt myten ha grundats av krigarprästen Baran Cenros den fjärrskådande för nästan tretusen år sedan. Orden ägnar sig åt en hel del avancerade riter i dyrkan av dödens gud, varav de flesta är hemliga för utomstående. Sällskapets huvudsakliga uppgifter innefattar upprätthållandet av Kristallordens religiösa traditioner, skyddandet av hedniska damarier från rövare och monster, samt naturligtvis utplånandet av det ondsinta Vita klostret. Det är Dibuks barn som en gång om året organiserar Kristallordens heliga korståg mot de fem vindarnas munkar. Orden har sitt officiella högsäte i Helm, men det mesta av dess verksamhet sker i medlemmarnas egna slott och gårdar och på undangömda platser ute på landsbygden. Dibuks barns största problem är deras begränsade resurser, många av deras krigare är ganska dåligt utrustade och de kan knappast mäta sig med landets riddar- eller legoknektsordnar vad gäller tillgångar. Detta försöker man ta igen med hård träning och religiös övertygelse, och Dibuks barn är absolut inte ofarliga. Deras dyrkan av Dibuk gör dem inte direkt självmordsbenägna, men väldigt fatalistiska, och medlemmarna förväntas inte frukta den dag då de skall kallas till sin herre i dödsriket. De dör hellre än att kapitulera, men har i regel inga problem med att retirera från strider där deras död inte skulle göra någon nytta. Till skillnad från vissa andra Dibukkulter ser man inte döden som ett självändamål, utan ser den som någonting naturligt som man måste acceptera först när Dibuk så önskar. Endast de vars handlingar och tro aktivt motarbetar Dibuk förtjänar att dö i förtid. Man använder sig inte av nekromanti, utan litar till sin skicklighet med svärdet. Tillbedjan av Leticia Jordmodern är förbjudet för Dibuks barn, men de bekämpar endast de medlemmar av religionen som de anser motarbetar Dibuk, exempelvis Vugs orden. Totalt har orden ett femtiotal fullvärdiga medlemmar spridda över Damarien. Dessa arbetar ofta vid sidan av som legoknektar, livvakter eller prisjägare. Orden styrs av Kristallordens prästerskap, och i slutändan av Kristallrådet i Helm. Vapensköld: Kluven sköld i silver och svart och ovanpå fälten en röd lie.Dibuks fingrar
En grupp inom Dibuks barn vars uppgift är att undanröja oönskade personer genom lönnmord.Sakramenten
Beskydd
Åsikten att beskydd av de troende och de heliga platserna är en helig handling är vanligast inom de mer organiserade kulterna såsom Leticia Jordmodern, Dibuk, Modern Ödesdrottningen och Navare. Kristallorden betraktar det som en central del av tron att försvara alla hedniska helgedomar mot vindmunkar, Daakpräster och andra fiender till de gamla gudarna.Gåvooffer
Gåvooffer accepteras av samtliga hedendomens gudar även om typen av offer skiljer sig stort. Gudarna med mer organiserade kulter, som Leticia, Dibuk, Modern och Navare, tar mer än gärna emot pengagåvor och värdeföremål. Andra präster föredrar mer symboliska gåvor. Ett av de mer kända Anordinotemplen i Deogotha accepterar exempelvis bara offer i form av snörstumpar, träflisor och döda sorkar.Mission
De allra flesta hedniska kulter är till sin natur inte missionerande och är sällan intresserade av att omvända utomstående. Några av de mer organiserade kulterna brukar dock uppmana sina anhängare att försöka locka till sig nya medlemmar. Till dessa hör Leticia, Dibuk, Anordino och i någon mån Navare. Även de mörka kulter som tillber Syrakaia, Orphagus Nattfursten eller Urak försöker med jämna mellanrum rekrytera nya medlemmar, men är ofta väldigt selektiva.Renlevnad
Att bestraffa sig själv för begångna synder med hjälp av asketism har aldrig varit en central del av hedendomen. Det har dock hänt att präster eller troende tagit till sådana medel för att komma närmare gudarna genom att pröva sin viljestyrka eller göra sig av med distraktioner som alkohol, lyxvaror eller andra köttsliga behov. Sådan renlevnad är särskilt vanlig bland anhängare till Dibuk, Helion Konungen, Leticia Jordmodern, Mirah Stigfinnerskan, Modern Ödesdrottningen och Selena.Själsoffer
Att offra människor eller andra besjälade väsen betraktas av de allra flesta i Damarien som en fasansfull ondska som endast kan dra till sig uppmärksamhet från mörka gudar och onda andar, varför denna sedvana är förbjuden och förbunden med hårda straff i hela riket. Det sägs dock att sådana offer uppskattas av Anordino, Dibuk, Modern, Nangifer Styggelsernas fader, Orphagus, Rapinon, Syrakaia och Urak.Späkning
Olika former av självspäkning används inom hemliga sällskap vigda till Dibuk, Modern, Nangifer, Selena och Syrakaia. Precis som i fallet med renlevnad är självspäkning oftast inte något hedningar gör för att straffa sig själva för begångna synder, utan snarast en metod för att pröva sin egen viljestyrka eller genom olika extatiska tillstånd komma gudarna närmare.Heliga platser
Aracels stencirkel
På grevskapet Megádars sydvästra slätter, söder om den snåriga Aracelskogen, ligger en väldig stencirkel. Den består av inte mindre än 144 monoliter som i genomsnitt är ungefär femton meter höga. Mittpunkten utgörs av tre stycken tjugo meter höga monoliter, som tycks vara platsens magiska nexus. Området innanför cirkeln täcker nära 34 tunnland. Besvärjare som undersökt platsen har konstaterat att den är ett centrum för ett flertal olika kraftströmmar för olika magiska aspekter. De flesta magiker är ense om att de olika krafterna fluktuerar under året. Den 10 udekanda varje år utförs Dibuks mässa här och då är platsen förbjuden mark för alla som inte är medlemmar av Dibuks barn. Det sägs att Dibuk själv uppstiger från dödsriket för att konferera med sina trogna denna heliga natt. Traktens invånare undviker att närma sig platsen utan sällskap av heliga män. Det berättas nämligen hur en mörk skugglik gestalt vakar över cirkeln och hur ensamma vandrare under mörka nätter sprungit in i denne. Stencirkelns väktare sägs inte vara direkt ondskefull, men för med sig en isande kyla. Det sägs att den som kommer nära nog för att se vad som döljer sig i mörkret under väktarens huva antingen kommer att dö av fasa eller bli obotligt vansinnig.Divine Domains
Döden, dödsriket och ålderdomen.
Divine Symbols & Sigils
Dibuks färger är svart, vitt och rött och han avbildas ibland som en lieman, andra gånger som en korp, en vallmoblomma eller en halshuggen kropp.
Ibland uppenbarar sig guden som Morta, en blek kvinna med tomma ögonhålor och blodiga kläder. Att se denna inkarnation betraktas som ett av de ondaste av alla omen, då Morta sägs hemsöka dem som snart kommer att gå en särskilt fasansfull död till mötes.
Comments