Jumea Sath Alsakhra
Relationships
History
Jumea hyr in sig för sovplats i Borjehs bagarhydda i utbyte mot att vakta den mot inbrott och skadedjur.
The story about a young artist captured in the body of a Goliath descended from a line warriors, destined fore a life of adventure and bravery... kind of
Jumea
Jag är född i ... på fastlandet där min föräldrar, några av de sista av sitt slag i den här delen av världen, livnärde sig som vakter. Efter att staden blivit invaderad och alla invånare blivit dödade eller tillfångatagna tvingades vi dock att fly. Vi flydde via havet och hamnade i ... Det har varit mitt hem sedan dess och eftersom jag bara var ett år när det hände så minns jag inte mycket. Det enda jag vet om resan är egentligen det som mina föräldrar har berättat.
Jag har alltid varit en glad filur som inte förstått poängen med bråk och elakheter men tyvärr verkar jag ha ärvt min mors humör så när jag blir arg blir jag verkligen ARG... Då är det som att jag inte riktigt har kontroll över mina egna handlingar längre... Därför har jag försökt hålla mig borta från allt sånt där och funnit min tillflykt i musiken. Å, jag älskar musik! Och jag är faktiskt ganska bra på att sjunga, om jag får säga det själv.
Jag har aldrig dragits till stridskonst eller våld överhuvud taget men mina föräldrar insisterar på att det är mitt ansvar att föra vårt folks traditioner vidare och att jag därför måste lära mig. De har tränat mig i allt från att slåss under vatten, vi bor ju trotts allt på en ö, till att alltid vara vara förberberedd på en attack men det har inte alltid varit lätt... Hade de haft hår från början hade de ändå varit skalliga nu! Jag är så att säga inte "den skarpaste kniven i lådan", om man ska tro mina föräldrar i alla fall... Min ovilja att slåss har väl inte heller hjälpt till men nu är jag en vuxen man, hela 18 år, och en del av det de har tjatat om genom åren har ändå fastnat.
Som flyktingar har vi alltid varit tacksamma för att vi fått slå oss ner här och mina föräldrar har varit lika noga med att jag ska visa det mot de som tagit emot oss, som
de varit med att jag ska lära mig "att vara en riktig Goliath". Att uppfylla det första har dock varit betydligt enklare för mig eftersom det faktiskt ligger i min natur att hjälpa andra, vad mina föräldrar än hävdar.
Själv tänker jag att det bästa sättet att visa tacksamhet och fylla min plats som värdig medborgare hade varit att sprida glädje med min musik men tydligen är det inte många som vill anlita en Goliath som spelman.... När det gäller Mercenary-jobb däremot är det sällan någon som avfärdar en Goliath.
För inte allt för länge sedan värvades folk till nya mercenary-uppdrag nere i stan och naturligtvis ansåg mina föräldrar att det var min plikt att erbjuda mina tjänster. Sagt och gjort, tog jag värvning och där mötte jag en väldigt speciell figur, Koska. Folk verkar tycka illa om Koska men jag kan absolut inte förstå varför. Koska är en hyvens kille! Det var han som ledde rekryteringen och uppdraget att bygga en stor barrikad. Under arbetets gång hjälpte Koska mig genom att i detalj förklara vad jag skulle göra och ni skulle ha hört vilket beröm jag fick när jag mycket snabbare en någon annan lyckades få upp både hans och min hög med virke! En annan ny bekantskap är Kirimi. Hon var också med och byggde barrikaden men hon var inte alls lika imponerade av mina bedrifter och verkar faktiskt lite irriterad på Koska... När vi var färdiga med uppdraget hade vi en fantastisk afton där vi pratade om musik och både Kirimi och Koska förstår sig på det här med musik! De är inte alls lika negativa som t.ex. mina föräldrar. Koska ordnade dessutom så jag fick uppträda. Betalningen för själva uppdraget vet jag inte riktigt var den blev av men jag fick ju betalt när jag hade uppträtt så jag har inte tänkt så mycket mer på det.
En tid senare när jag som vanligt spatserade genom stan träffade jag på en nyanländ och något förvirrad ... vid namn Jojo. Eftersom han uppenbart var ny erbjöd jag mig att visa honom runt. Under vår tur berättade jag allt man behöver veta om vår stad och fick också reda på att han inte hade någon stans att bo. Jag kom genast att tänka på Bagar Börje. Jag brukar hjälpa Bagar Börje med leveranser och visste att han hade ett ledigt rum. Väl hos Börje presenterade jag Jojo för Kirimi som också hade husrum där.
När Koska sedan behövde bra mannar för att hjälpa ett gäng flyktingar att ta sig över Piraguell och ut till ett boende på en av de mindre öarna, blev vi alla tillfrågade, Kirimi, Jojo och jag. Att jag frivilligt ger mig ut på saker som kan innebära våld tillhör knappast vanligheterna men nu var det ju mina goda vänner Koska och Kirimi som behövde hjälp och det handlade faktiskt om att försvara flyktingar. Att inte hjälpa till hade varit minst sagt ovärdigt. Vi lyckades få utan flyktingar till ett skepp utan större problem och undvek utländska spanarskepp men det hela gick ändå inte helt enligt planerna. När vi var mitt ute på havet blev vi nämligen attackerade av en jätteorm! Som tur var visade det sig att vi är ett ganska bra team och även om jag tappade sansningen där ett tag lyckades vi med gemensamma krafter ta död på ormen utan att någon annan kom till skada.
Comments