Urgoz Månöga

Ers Majestät Urgoz (a.k.a. Månöga)

Mental characteristics

Personal history

År 1065 e.D. inleddes vad som kommit att kallas det andra piratkriget. Under ledning av schamanen Urgoz Månöga landsattes en väldig här av bazirktiraker vid Mirron. Staden, som var försvagad av en svår farsot, kapitulerade efter bara några timmars belägring. I rask takt erövrade piraterna stora områden kring Mirron och förblindad av framgångarna lät Urgoz utropa sig till konung över det nya tirakrike han tänkte bygga i Damarien.
Tirakerna marscherade därefter mot Helm och en vecka efter landstigningen stod de vid stadens murar. Helms invånare vägrade dock ge upp och slog tillbaka anfall efter anfall från de allt mer frustrerade tirakerna. Efter två månaders belägring lyckades stadens invånare bryta igenom fiendens linjer och sända ryttare med en anhållan om hjälp till Targus.
Storfursten Pelgrin III Regilac tog det hela med ro, då han avskydde Helms stormän som aldrig erkänt honom som härskare och som han misstänkte intrigerade mot honom. Fursten kunde nu låta tirakerna utplåna den bångstyriga norddamariska adeln åt honom. Helm tycktes vara dömt till undergång. Nu blev så inte fallet. Morgel van Culnar, överhuvudet för den gamla och tidigare ganska tillbakadragna adelsätten van Culnar, lyckades på kort tid uppbåda en här av bönder, skogsmän och frivilliga dvärgakrigare från Khazim-renk-Ghor. Dessa anföll de oförberedda tirakerna då belägringen av Helm pågått i sex månader. Morgel vann trots tirakernas mångdubbelt större antal slaget vid Helm år 1066 e.D. 
Officiellt var det hans strategiska skicklighet som möjliggjorde detta, men det sägs att härföraren även hade andra, omänskliga, allierade på sin sida. Morgel kunde nu tillsammans med den nordliga adeln och de hämndlystna Helmborna tåga söderut. Efter att ha befriat Mirron fortsatte den allt större upprorshären mot Targus.