Kristallordern
Kristallorden är den starkast organiserade kulten bland Damariens hedningar och dess medlemmar kallas för de kristallvigda. Den skapades för att skydda de gamla gudarnas trogna mot onda väsen och andra religioner som försöker kväva dess tro. De kristallvigda är svurna fiender till vindmunkarna och vid de tillfällen då de Daaktroende har försökt tvinga på folket sin enda gud har Kristallorden varit de som bränt kyrkor, dräpt präster och försvarat den gamla seden. Kristallordens stridande gren är Dibuks barn, en kult hängiven dödsguden Dibuk. Det är dessa krigare som en gång varje år, den tolfte oktanda, leder det heliga korståget mot vindmunkarna. Varje präst ska inför denna dag samla ihop tio stridsdugliga män i Targus och ge sig ut i strid med de onda munkarna och deras trälar.
Historia
Enligt ordens egen mytologi skapades Kristallorden av riddaren Baran Cenros den fjärrskådande århundradet efter Ljusbringarens ankomst. Baran, en krigarpräst i en helig orden i det fjärran Jargien, skulle enligt historien ha fått en uppenbarelse från guden Dibuk som bad honom finna en fristad för dennes anhängare i söder. Efter en svår resa genom berg och skogar slog han sig ned i närheten av vad som numera är Helm. Här mötte han Arachnprästinnan Naviir och tillsammans återupprättade de Barans gamla orden under ledning av Dibuks barns krigarpräster. Orden kom med tiden att bli en grupp som skyddade allmogen fram till dess att vampyrerna, som vid denna tid regerade riket, bestämde sig för att utplåna sällskapet. De förföljde Kristallorden hårt och utrotade den nästan helt. De kristallvigdas präster och krigare försökte slå tillbaka, men förråddes av sina allierade, vindmunkarna från Det vita klostret. De sålde ut Kristallordens krigare till lamiorna och lät dem ensamma möta vampyrernas härar av vandöda och mänskliga slavar. Endast genom Moderns direkta ingripande kunde fem krigare av Dibuks barn och sju präster överleva och återupprätta sitt brödraskap. Kristallordens uppgift har alltsedan dess varit att hämnas på de förrädiska munkarna och rena världen från deras ondska.
Vid sidan av vindmunkarna är man ofta starkt fientliga mot Damariens Daaktroende fedaker. Kristallordens anhängare ser dem som svartkonstnärer och tjuvar som lyder direkt under den manipulerande aboraten i Tibara. Fedaker anklagas ofta för att kidnappa damariska barn från hedningarna och föra dem till Daakkyrkornas kloster där de tvångsdöps och säljs som slavar eller offras till ljusbringaren. Det är inte ovanligt att ordens korståg, under de år då de inte anser sig finna nog med vindtroende att dräpa eller jaga, begått massakrer mot fedakiska läger och byar. Under de senaste tvåtusen åren har de kristallvigda förblivit en makt att räkna med i Damarien, även om dess inflytande varierat rejält genom åren. Landets styrande har ömsom förföljt och ömsom stöttat sällskapet, men det har ständigt överlevt i en eller annan form. Vid ett par tillfällen tycks Kristallorden ha utplånats helt, bara för att återuppstå på nytt några decennier senare. Ända sedan storfursten Pelgrin Kristallbrodern år 2519 e.D. lät orden uppföra Kristallpalatset i Targus har rörelsen haft sitt officiella högkvarter i huvudstaden, vilket givit dem en viss grad av legitimitet i den damariska adelns ögon.
Lära
Inom Kristallorden är de viktigaste gudarna ödesgudinnan Modern och dödsguden Dibuk som ser till att cykeln mellan liv och död hålls i balans. Den viktigaste punkten i Kristallordens lära är att försvara den gamla seden och kämpa mot alla som försöker hota den. Deras främsta fiende är Damariens vindtroende. Dessa svekfulla munkar menar man tillber orena andar och använder häxkonster för att sprida olycka och söndring över riket. Gudarna är förargade på damarierna för deras flathet mot munkarna och kommer att bestraffa folket om de inte tar hämnd på dem för de otaliga brott de begått mot folket och gudarna. Rikets styrande ska lydas, även om de ibland är brutala beror det inte på dem utan på munkarnas manipulation. Det är varje kristallvigds plikt att stödja Kristallordens korståg mot klostret och en oförlåtlig synd att någonsin skona någon av dess medlemmar. Det finns gott om hedningar och präster som är kritiska till eller helt tar avstånd från Kristallorden och deras hat mot vindmunkarna och anser att den missbrukar gudarnas namn. Andra troende stödjer dock orden och ser den med viss rätta som sin enda beskyddare.
Cassianas trogna
Detta hedniska sjörövarband med bas i Vaz Tuzan har tagit sitt namn från fratagets skepp Kejsarinnan Cassiana. Bandets kapten och gudamärkta präst, Dracian Navi gatören, plundrar ofta västmarkiska och jargiska skepp och kustbosättningar. De har fått rykte om sig att ofta offra fångar till de stim av hajar och späckhuggare som alltid följer i Kejsarinnan Cassiana svallvågor.
Deras symbol är en dödskalle med hajkäftar.
Skyddsgudar: Rapinon, Navare.
Megádars vägväktare Detta fratage vaktar över de ensliga landsvägar som löper över Megádars slätter. De får det mesta av sina inkomster genom de allmosor som resenärer skänker som offergåvor till ordens tre vägtempel, helgade åt den evige vandraren Mirah. Fratagets medlemmar, som kan vägarna väl och inte sällan har en ansenlig stridsvana, hyrs ofta in som vakter och kompanjoner av resenärer som vidtar den farliga resan mellan Mirron och Eram. Frataget har vid otaliga tillfällen attackerat, mördat och plundrat vindmunkar och fedaker på resa genom Megádar, varför dessa nästan aldrig korsar detta län annat än i stora sällskap. Greve Ilius Vitfjäder ser nästan alltid genom fingrarna på dessa attacker, då han är nära vän till fratagets tre åldrade gudamärkta prästinnor, systrarna van Carrai.
Fratagets medlemmar identi fieras genom en vandringsstav prydd med ett hund kranium.
Skyddsgud: Mirah.
Ebes tre ätter
I grevskapet Varnos, mellan Rävskogens bryn och Gråälvens strand, ligger den lilla ensliga byn Ebe. Bosättningen är uppförd på en hög kulle omgiven av skog och blickar ut över den kalla bergsälven nedanför som en skabbig gammal rovfågel. Dess invånare tillhör tre tätt sammanslutna storfamiljer och är utan undantag övertygade kristallvigda. Byn sänder alltid flera krigare till de årliga korstågen och folken från grannbyarna undviker i regel de bleka, hemlighetsfulla och surmula Ebeborna, som sägs tillbe mörka gudar. Även om Ebes folk ogillar främlingar är de som kan övertyga den lokale patriarken och gudamärkte prästen Galin Näslöse om sitt medlemskap i Kristallorden alltid välkomna att stanna som gäster i Ebe. Den ena av byns båda helgedomar är Svalget, ett djupt och nästan helt outforskat grottsystem tillgängligt genom en port i källaren under Galins hus, som Ebeborna tror utgör en port till guden Nangifers mörka salar. Den andra är vigd till Dibuk och utgörs av sex urgamla, väldiga stenstoder i djupet av Rävskogen söder om byn, på vilka någon i forntiden huggit ut sex mardrömslika ansikten som enligt de kristallvigda föreställer dödsgudens olika skepnader. De tre ätternas ärkefiender är Vareniklostrets munkar på andra sidan Räv skogen.
Byns och fratagets bomärke är en stiliserad rötkrälare med en mänsklig dödskalle istället för huvud.
Skyddsgudar: Dibuk, Nangifer.Beata Silencio, Ärkeinkvisitor i vite Daaks tjänst
Deras symbol är en dödskalle med hajkäftar.
Skyddsgudar: Rapinon, Navare.
Megádars vägväktare Detta fratage vaktar över de ensliga landsvägar som löper över Megádars slätter. De får det mesta av sina inkomster genom de allmosor som resenärer skänker som offergåvor till ordens tre vägtempel, helgade åt den evige vandraren Mirah. Fratagets medlemmar, som kan vägarna väl och inte sällan har en ansenlig stridsvana, hyrs ofta in som vakter och kompanjoner av resenärer som vidtar den farliga resan mellan Mirron och Eram. Frataget har vid otaliga tillfällen attackerat, mördat och plundrat vindmunkar och fedaker på resa genom Megádar, varför dessa nästan aldrig korsar detta län annat än i stora sällskap. Greve Ilius Vitfjäder ser nästan alltid genom fingrarna på dessa attacker, då han är nära vän till fratagets tre åldrade gudamärkta prästinnor, systrarna van Carrai.
Fratagets medlemmar identi fieras genom en vandringsstav prydd med ett hund kranium.
Skyddsgud: Mirah.
Ebes tre ätter
I grevskapet Varnos, mellan Rävskogens bryn och Gråälvens strand, ligger den lilla ensliga byn Ebe. Bosättningen är uppförd på en hög kulle omgiven av skog och blickar ut över den kalla bergsälven nedanför som en skabbig gammal rovfågel. Dess invånare tillhör tre tätt sammanslutna storfamiljer och är utan undantag övertygade kristallvigda. Byn sänder alltid flera krigare till de årliga korstågen och folken från grannbyarna undviker i regel de bleka, hemlighetsfulla och surmula Ebeborna, som sägs tillbe mörka gudar. Även om Ebes folk ogillar främlingar är de som kan övertyga den lokale patriarken och gudamärkte prästen Galin Näslöse om sitt medlemskap i Kristallorden alltid välkomna att stanna som gäster i Ebe. Den ena av byns båda helgedomar är Svalget, ett djupt och nästan helt outforskat grottsystem tillgängligt genom en port i källaren under Galins hus, som Ebeborna tror utgör en port till guden Nangifers mörka salar. Den andra är vigd till Dibuk och utgörs av sex urgamla, väldiga stenstoder i djupet av Rävskogen söder om byn, på vilka någon i forntiden huggit ut sex mardrömslika ansikten som enligt de kristallvigda föreställer dödsgudens olika skepnader. De tre ätternas ärkefiender är Vareniklostrets munkar på andra sidan Räv skogen.
Byns och fratagets bomärke är en stiliserad rötkrälare med en mänsklig dödskalle istället för huvud.
Skyddsgudar: Dibuk, Nangifer.
Gudomar: Arachna och Dibuk.
Godtagbara offer: Gåvooffer.
Heligaste dag: 12 oktanda.
Övriga heliga dagar: –
Allmänna tabun: Dyrkan av de fem vindarna är absolut förbjudet.
Allmänna förpliktelser: En troende får aldrig skona en medlem av det vita klostret.
Godtagbara offer: Gåvooffer.
Heligaste dag: 12 oktanda.
Övriga heliga dagar: –
Allmänna tabun: Dyrkan av de fem vindarna är absolut förbjudet.
Allmänna förpliktelser: En troende får aldrig skona en medlem av det vita klostret.