Alv

I Aeryn finns det flera olika alvsläkten och stammar - från de nomadiska ökenalverna till de stjärnskådande högalverna. Alverna är ett enigmatiskt folk, graciösa och långlivade, de lever i den fysiska världen utan att helt och hållet vara en del av den. Gemensamt för samtliga alvsläkten är en smidighet och skönhet som få individer av andra folkslag kan hoppas på att uppnå, en naturlig fallenhet för arcana och starka band till naturen (även om uttrycken för dessa band varierar stort baserat på stam). Deras långa liv - det är inte ovanligt för alver att bli närmare tusen år, gör att deras intresse för nuvarande händelser ofta är lågt vilket gör att de ofta uppfattas som frånkopplade och disträ av mer kortlivade folkslag.

Tinu-iel (Stjärnalver)

Aeryns högalver, även kallade Stjärnalver, är enligt många de första alvsläktet som vandrat på Aeryns yta och den som de andra alvfolken härstammar från. När de flesta människor i Reavarien tänker på alver är det just Tinu-iel de tänker på - deras konst, posei, kultur och insikt i arcana är vida respekterat och avundat bland andra folkslag. Enligt legenden, före de första människofolkens födelse, existerade ett magnifikt imperium där högalver och drakar en gång levde sida vid sida och först lärde sig att bruka magi genom att tyda stjärnorna, det sägs att alverna på denna tiden var odödliga och betydligt mäktigare i dåd och ande än dagens alver och att varje ny generation är ett allt svagare eko från den forna tidens glansdagar. Det var även Tinu-iel som i Aeryns andra tidsålder i sympati och vänskap lärde människorna om magins hemligheter, till förödande konsekvenser.
Dagens högalver är en sakta tynande stjärna. Deras antal är på stadig nergång och inget eget högalvsrike existerar idag i Aeryn. Istället har stjärnalverna lärt sig att leva sida vid sida med människor och är en vanlig syn i de flesta större städer. Det är inte ovanligt att Tinu-iel är arcanistiskt skolade rådgivare i adliga hov, högt skattade konstnärer, musiker eller mästare inom sitt valda fält. Gemensamt för samtliga stjärnalver är en naturlig fallenhet för arcana och även individer som inte är skolade inom magins hemligheter har på naturlig väg bemästrat flera enklare trollformler - en fallenhet som inte kommer utan en viss arrogans och stjärnornas folk anklagas ofta för att vara stolta och högdragna.
Fysiskt är högalver de längsta av sin släkte, något längre än människor, med finlemmade kroppar, släta drag och intensiva ögon. Färgen på deras hy varierar nästan lika mycket som på människors folkslag och deras hår kan ha alla tänkbara färger, även skimrande nyanser av guld, silver och koppar är vanliga.

Sind'Edhil (Skogsalver)

Det är svårt att säga exakt när de olika alvfolken började gå sina egna vägar. Vissa menar att splittrande mellan hög- och skogsalver skedde tidigt och att skogsalverna är ättlingar till de individer som valde att inte ta del av den första tidsålderns imperiebyggande utan stanna kvar i de skogar som de kallade hem. Andra menar att skogsalverna är de högalver som under den tredje tidsålderns skräckvälde sökte sin tillflykt i de djupa urskogarna och att deras nästan övernaturliga förmåga för att hålla sig själva och sina bostäder dolda var en nödvändighet för att undvika de gamla gudarnas vaksamma blick. Sind’Edhil som skogsalverna kallar sig själva är ett ljusskyggt folk som sällan skådas utanför sina skogar och hemliga byar och ser med stränga ögon på alla potentiella inkräktare. De lever i stor symbios med naturen och ser sig själva som väktare och beskyddare av den naturliga ordningen. I samband med att människornas riken har vuxit sig större och Reavariens urskogar skövlats i takt som behovet av resurser har ökat har skogsalver blivit en allt mer ovanlig syn. Många har valt att lämna sina skogar och omfamna en nomadisk livsstil på de öppna slätterna mellan andra envist vaktar sina sista i bosättningar och i hyttor högt bland trädens kronor sörjer plundrandet av deras domäner. I det sydliga Neapaxanaxxar frodas fortfarande Sind’Edhil i kontinentens djungler, även om dessa ser sig själva (likt andra folkslag som lever i Östdraconien) som medborgare av det Draconiska Imperiet i första hand och skogsalver i andra.
Skogsalver är kortare än sina högalviska kusiner, ofta ett huvud kortare än människor. Deras muskler är seniga och deras former slanka. Skogsalver har normalt koppar- eller olivfärgad hy och mörkt hår och ögon - men flera variationer existerar.

Muil-gwilith (Ökenalver)

Där andra alvfolk symboliserar orubblig permanens och långsam eftertanke är Muil-gwilith, eller ökenalver, föränderliga som den ökenvind dom har kallat upp sig själva efter. Ökenalverna har inget fast hem utan rör sig över hela den väldiga Ningalöknen - en plats där få andra kan överleva ett längre tag. Ökenalver är en av de yngsta alvsläktena och härstammar från början från några av de skogsalver som lämnade sina trädkronor för att söka nya jaktmarker. I öknen hittade de väldiga domäner där de kunde leva fritt och, efter att ha lärt sig ökensandens hemligheter, frodas. Muil-gwilith delar vanligtvis upp sig själva i små nomadiska band, ofta baserat på familj och har inget större samröre med andra familjer - förutom för att utbyta nyheter eller när det är dags för unga alver att gifta sig. Ökenalver värderar frihet över allt annat och ser fångenskap och slaveri som värre än döden. Deras humör tenderar att vara ombytligt och resande genom öknen kan aldrig vara säker på om ett band med ökenalviska ryttare hastigt närmar dem som nobla guider genom de svårnavigerade dynerna eller som skoningslösa plundrare. Till skillnad mot sina mer konservativa kusiner har ökenalverna mer anpassningsbar attityd till teknologi, och det är inte ovanligt att se krutvapen i deras händer.
Fysiskt är det mycket lite som skiljer ökenalverna från skogsalverna de härstammar från - men Muil-gwiliths kultur, klädsel och tal skiljer sig såpass mycket från Sind-Edhil att de två är svåra är förväxla.

Aear'Edil (Havsalver)

Under den tredje tidsålderns skräckvälde jagades de flesta av Aeryns folkslag skoningslöst ner och förslavades av de Gamla Gudarnas sinnesförvridna kreationer, många dödades rakt av, andra gjordes till slavar eller offrades i groteska ritualer. Många flydde, några gömde sig och överlevde. Ett fåtal försökte stå emot, ofta i brutala och fruktlösa slag mot en våldsam övermakt. Under mörka årtusenden fanns däremot ett skinande ljus av hopp - stjärnalvsdrottningen Viessa Nor Daevyre stod från sin gömda havscitadel Par’Cardhon emot den fasansfulla vreden och med mäktiga magi och några av de största alvhjältarna som någonsin levt hade hon till en början stor framgång i sitt krig mot mörkret. Även när hoppet om seger sedan länge hade släkts stod Par’Cardhon envist emot de gamla gudarnas vrede - tills en dag, utan förklaring, Aeryns plågoandar spårlöst försvann. När resten av världen sakta började återuppbygga sina civilisationer svor Viessas ättlingar en helig ed att aldrig sluta vaka mot tecken på att de gamla gudarna skulle komma åter - något de själva menade var oundvikligt. Par’Cardhons överlevare kallade sig själva Aer-Edil, Havsalverna och med sina graciösa svanskepp seglade de längst Reavariens kust och över Storhavet - där barriären mellan världar är som tunnast, för att vakta efter den fasa som andra så snabbt glömde bort.
Under lång tid existerade havsalverna sida vid sida med de människoriken som började återuppbyggas. Men i takt som dessa växte började människorna med giriga ögon se till de vackra hamnstäder som Aear’Edil grundat. Århundrande av konflikt som de redan försvagade havsalverna hade svårt att värja sig mot utkämpades och deras städer blev allt färre - något som kulminerade i Kung Bastien av Illstal, grundaren av den Kaniska Federationen, krigståg där Par’Cardhon belägrades, plundrades på all rikedom och slutligen brändes till grunden. En händelse som knäckte ryggen på havsalverna som efter det nerderlaget skingrades och dolde sig väl.
Idag är Aear’Edil mer av en legend än något annat. Få har någonsin skådat en levande havsalv och deras kultur gör sig mer påmind av vad de lämnat efter sig - ruiner av deras hamnar är fortfarande vanliga, inte minst i de kuststäder som har vuxit upp runt omkring och gravarkapell finns resta för deras största krigare på avlägsna platser. Ibland händerna det att någon i gryningsljus tycker sig se svanskepp seglandes på lugna vatten, andra säger sig se sorgsna gestalter i slitna kappor plikttroget vaka över havet men snabbt försvinna när någon närmar sig.

Andra alvsläkten

Ovan är det mest välkända alvsläktena i Reavarien, men det finns flertalet andra. De likbleka Snöalverna kallar den frusna tundran i nordliga Dagovod sitt hem. Öster om Ningal-öknen ryktas det om ett alviskt släkte vid namn Kal-Nienor som härskar över stora domäner. Alver som tjänade de gamla gudarna under den tredje tidsåldern banlystes från Aeryns yta och är idag de underjordiska djupalverna eller Drow.

---

Alver som karaktärer

Oavsett vilket alviskt släkte du väljer att spela har din karaktär följande egenskaper och förmågor:

Grundegenskaper Alver är smidiga och graciösa och har därför 2 extra i Dexterity.
Ålder En alv når mentalt en vuxen ålder i samma takt som en människa, men i de flesta alviska kulturer räknas du inte som vuxen förrän du nått ditt första sekel. Då byts normalt ditt födelsenamn ut mot ett vuxennamn - som formas av dina karaktärsdrag och dåd. Det sägs att en gång i tiden var alverna ett odödligt folk men dagens alver lever sällan längre än 750 år.
Storlek Alver är något mindre än människor (med undantag för högalver som ofta blir några centimeter längre än de flesta människor), med en smalare kroppsbyggnad och en längd på mellan 155 till 180 cm. Storlek räknas som medium.
Rörlighet Grundhastighet är 30 fot.
Darkvision Alviska ögon är väl anpassade för mörka skogar och nattseende. I svagt ljus ser alver inom 60 fot som om det vore i starkt ljus, och i mörker som om det vore i svagt ljus - med undantaget att färger inte går urskilja och allt ses som om i gråskala.
Keen Sense Du har proficency i färdigheten Perception.
Fey Ancestry Du har Advantage på Saving Throws mot effekter som ger statusen Charmed och du kan inte bli sövd med magi.
Trans Alver sover inte som andra folkslag utan försätter sig istället i en form av trans. Detta tar 4 timmar och alven blir efteråt helt utvilad. Under sin trans upplever alven drömmar i form av gamla minnen eller visioner för svunna tider.
Språk Du talar, skriver och läser flytande alviska och common. Alviska som språk är vackert, poetiskt och komplext. På många platser används det som ett språk för diplomater och lärda.
För ytterligare egenskaper, se:
Stjärnalv
Skogsalv
Havsalv
Ökenalv

Typ: Humanoid
Genomsnittsålder: ~750 år
Genomsnittshöjd: 155 cm (kvinnor), 170 cm (män)
Genomsnittsvikt: 60 kg (kvinnor), 65 kg (män)
Språk: Alviska, Det allmäna språket