Hrisingr

Jag heter Hrisingr och är en krigare som till hälften är en människa och till hälften är ett troll. Ett riktigt namn fick jag aldrig utan mitt namn är amuriska för Oäkting, en benämning jag gått under i hela mitt liv och som jag kommit att kalla mitt namn. För att vara ett halvtroll är jag ändå relativt människolik och vid första anblick kan det vara svårt att se skillnad för den oerfarne. Mitt mörkbruna hår är yvigare än de flesta människors och min hud har en något mer gråaktig ton. Mina öron är lite spetsiga och jag har en större kroppshydda och en kraftigare benstruktur än vad som oftast hittas hos människor.

Jag föddes i en liten by i Fjal till min mor Gunheidur. Enligt historierna ska hon ha försvunnit en sommarnatt och kommit tillbaka en längre tid senare, gravid med mig och utan något minne av vad som hade hänt. Åtta måncykler senare kom jag till världen, till min mor och medicinkvinnans förskräckelse, ett halvtroll. Att växa upp som ett halvtroll bland människor var inte något jag önskar någon. Min mamma såg mig aldrig som sitt barn, utan något hon var tvungen att ta hand om. Boende i byn såg mig som något förbannat. Inte sällan fick jag skulden för hela byns missöden. Vare sig det var missväxt eller boskap som dött var det enkelt att skylla på det förbannade halvtrollet. Efter min trettonde födelsedag vaknade jag upp i ett tomt hus. Min mamma hade tagit sina ägodelar och försvunnit, enligt ryktena med en köpman från Cornu som hon i hemlighet träffat. Utan någon att försörja mig hamnade jag snabbt i ett liv i småkriminalitet. Jag lämnade byn jag vuxit upp i för en närliggande småstad där jag levde på småtjuveri. Jag hamnade ofta i bråk och med min stora kroppshydda kunde jag redan vid fjorton års ålder övermanna flera vuxna män på en gång. Denna epok i mitt liv tog sitt slut när jag var sjutton år gammal efter att ha blivit påkommen på bar gärning när jag försökte bryta mig in i Haldir Hvitstål, en lokal adelsmans hus. Jag blev överrumplad av flera vakter och blev slängd i fängelse. Som straff fick jag uthärda femtio piskrapp och fick höger lill- och ringfinger avhuggna. Den lokala stridsstyrkan såg dock användning för mig och erbjöd mig pardon för mitt brott i utbyte mot att jag svor mig trogen till Härföraren och anslöt mig till militären. Jag tog erbjudandet och blev snart befriad ur min fångenskap.

Min tid i det militära var min bästa tid i livet. Det var inget glamoröst liv och som ett halvtroll fanns det inte på kartan att klättra i rang, utan jag var dömd till att förbli en vanlig infanterist. Däremot fick jag leva på det jag var bäst på utan att behöva uppehålla mig på stölder och brott. Jag byggde upp en respekt hos mina jämlikar för min talang i strid och för första gången i mitt liv träffade jag män jag kunde kalla mina fränder. Jag levde i det militära i fyra år innan det hela tog en vändning. Efter en längre stationering i ett läger i södra stormländerna återvände jag till stationering i Fjar och upptäckte att en en ny befälhavare blivit tillsatt till mitt regemente, Eithun Hvitstål, äldste son till adelsmannen vars hus jag försökte bryta mig in i fyra år tidigare. På grund av detta verkade det som att han hade gjort det till sitt kall i det militära att göra mitt liv till en plåga. Det hela kulminerade i att han befallde mig till att duellera honom. Han ville se mitt blod drypa och såg det som ett tillfälle att vinna sina underordnades respekt genom att dräpa besten som gjort sig känd för sin stridskonst. Utmaningen visade sig vara ett digert misstag av honom och efter ett snabbt utbyte sänkte jag min yxa in i hans nacke. Jag insåg snabbt vad jag hade gjort och fick hjälp av min närmste vän Björn att fly staden och undvika ett säkert dödsstraff.

Efter det rörde jag mig sydösterut och har vandrade från stad till stad. Jag stannade i perioder om några måncykler per stad och livnärde mig som ett säljsvärd, gjorde det som behövde göras ifall pengarna var bra nog. Till slut hamnade jag i djungelstaden Hiir i Zafuhd där jag sedan två år tillbaka har slagit mig ner. Jag är nu 29 år gammal och lever på att ta de jobb som dyker upp. I dessa trakter är det inte ovanligt att äventyrare som kommer från fjärran för att söka rikedomar behöver en extra vapenhand vid sin sida eller en översättare kan kommunicera med lokalbefolkningen på Tusak.

Species

Halvtroll

Life

123 IT 150 IT 27 years old

Circumstances of Death

Dog i en lavin i bergen mellan Viranne och Vistergalp

Height

1.95 m

Weight

98 kg