Abel Klockagård
Mitt namn är Abel Klockagård och jag är en läkare i mina bästa år uppvuxen i olika delar av världen. Jag föddes till mina kära föräldrar Eric och Anna Klockagård på ön Hyddvik dit mina föräldrar flyttat för det Nidiska Imperiets nybyggarprojekt. Där växte jag upp till en bra familj med två föräldrar som båda var kunniga inom läkekonst. När jag var elva år gammal drog sig ett mystiskt oväder in omkring ön och som ett vrickat maskineri blev staden jag bodde i anfallen och rannsackad av viltfolk, orker, svartalver, och annat otyg. I striderna försvann min kära mor spårlöst och min far blev dödad. Bland all död och elände som följde fann jag mig frustrerad av min maktlöshet och svor att göra det till mitt livs syfte att rädda liv.
En tid senare då det mystiska ovädret lagt sig kring Hyddvik fick jag passage på ett skepp med Stormländare för att ta mig till min släkt i Viranne. På den långa båtfärden blev jag dock nära med medicinkvinnan Esthild och bestämde mig för att stanna med Stormlänningarna och Esthild för att lära mig mer om örtmediciner och läkekonst. Under mina år i stormländerna blev Esthild som en mor till mig och lärde mig grunderna till allt jag idag vet.
När jag var 16 år gammal gav jag mig iväg från stormländerna för högre studier. Jag gick på en pilgrimsfärd till det kungliga läroverket i Sirona där jag fortsatte mina studier och blev vidare bildad inom läkekonst samt annan allmän kunskap.
Vid 26 års ålder återvände jag mot stormländerna där jag slog mig ner och praktiserade medicin i en mindre by. Jag träffade min fru Alva och fick min allra käraste skatt, min dotter Hildur. Nu är jag 32 år gammal och Hildur har nyligen insjuknat i en okänd sjukdom. Inga medicinska böcker jag konsulterat har något liknande och inga av de Visa på det kungliga läroverket svarar på mina bud. Mitt sista hopp är att brygga mirakelbrygden Änglatårar som ska kunna bota allt. Den kräver den ytterst sällsynta ingrediensen Drakblod, en oerhört giftig svamp som bara vid rätt tillredning är annat än dödlig och växer i urskogar. Så jag tog mig till den äldsta urskogen jag känner till för att hitta det jag söker: Vildhjärta.
Comments