Pyramidens hemlighet

Författad av Anton "Anttown"

"Vet du varför jag valde dig, Nazir?", sade prins Kurtysh till den tillsynes nästan oförskämt avslappnade figuren i stolen vid bordets andra ända.
"För att jag inte tror på Gud eller gudar? För att jag är vetenskapsman och hungrar efter kunskap? För att jag är disponabel om så krävs?", blev svaret från Nazir.
Prinsen trummade med fingrarna i bordet med hårda smattrande stötar.
"Var inte oförskämd Nazir. Jag valde er för att ni är orädd...", sade prinsen.
"Orädd? Alla har någon form av rädsla bara det att jag råkar just inte frukta vidskepelser. Men som svar på er första fråga. Ja, jag är villig att öppna portarna in till Krebospyramiden. Jag är mycket intresserad av vad som finns inuti..." Nazir pausade och lade sedan till med en något ödmjuk ton. "Och jag är högst ödmjuk och ärad att ni valde just mig, Ers höghet."
Prinsen gillade Nazir även om han aldrig skulle erkänna det offentligt. Nazir var den där typen av kille som var helt orädd för det övernaturliga och som dessutom hade en charm. Beroende på expeditionens utfall skulle Nazir belönas rikligt hade prinsen bestämt, om Nazir kom tillbaka det vill säga. Tänkte prinsen medan Nazir lämnade tältet.
Väl utanför Krebospyramiden kände Nazir en pirrande känsla i magen. Just den känslan hade han inte haft på flera år. Det var en god känsla av att rikedomar fanns att vänta innan för de där uråldriga stenväggarna. Allt som behövdes var en väg in.
Efter att ha cirklat pyramiden flera varv och inte sett en enda öppning beslutade Nazir att forcera sig in genom en av väggarna. Han valde den östra sidan då solen höll på att gå ned. Nazir beordrade sina två medhjälpare, Adnam och Ysef att knacka djupa hål i ett av stenblocken. Sedan placerade dem långa ihåliga trärör fyllda med dyrbar is i de djupa hålen. De lät sedan isen kyla ned stenen och smälta bort. Därefter fyllde de trärören med tort gräs utblandat med lampolja och tände sedan på. Inom några minuter uppstod stora sprickor i stenen och männen kunde utan problem hacka sönder blocket. På så vis fortsatte de ända in på natten.
När solen var på väg att resa sig över horisonten gapade ett stort svart hål rakt in i pyramiden. Nazir och de andra beslutade sig för att ta en tupplur innan det var dags att organisera sig.
De vaknade fem timmar efteråt och solen stod högt på himlen. Efter att ha ätit och druckit delade dem upp packning och utrustning mellan sig.
När de kom fram till sin egengjorda ingång märkte de spår i sanden. Det såg ut som fåglar med fem klor hade gått i sanden runt öppningen men inga fotspår syntes gå mer än några meter från öppningen. Antagligen hade en varelse landat där och antigen flugit iväg igen eller tagit sig in i pyramiden. Nazir föreslog att de skulle gå in med vapnen dragna utifall ett djur hade tagit sig in.
Adnam gick först med en fackla och ett långt spjut framför sig. Efter honom gick Nazir och sist sig Ysef som halade en lina efter sig. Linan skulle användas för att kunna hitta ut igen. De hade lina för runt femhundra meter sedan skulle de få gå tillbaka för att hämta mer rep.
Mörkret var riktigt svart och de såg inte en meter utanför sina facklors ljus. Ljudet av deras fötter och rasslande utrustning var det enda som hördes. Luften luktade unket och kallt var det men inåt fortsatte de. Korridorerna var alltjämt i utmärkt skick utan spår av tidens tand och så pass breda att två fullt utrustade soldater kunde gå bredvid varandra utan problem. Tyvärr efter femhundra meter kunde de inte finna några spår av rikedomar eller annat. Bara tomma korridorer utan liv. De hade passerat flera kamrar vars funktionalitet kunde uppskattas ha varit begravningskamrar eller dylika förvaringsutrymmen men Nazir hade observerat hur pass rent allt var. Han ställde sig även frågan varför allt såg så övergivet ut. Om detta nu var en viloplats för de döda, var var alla kistor eller dylika? Var var alla rikedomar som enligt sederna brukar följa med de döda till den sista viloplatsen? Kanske hade den här pyramiden aldrig tagits i bruk och oavsett kanske den här civilisationen inte hade samma traditioner som de flesta andra? Nazir hade många frågor som gick obesvarade. Han väcktes med ett ryck upp sina tankar av en hand som lades på hans vänsta axel och klämde åt. Nazir snurrande våldsamt runt och stirrade in i Adnams halvt skimrande ansikte i facklans låga.
"Ska vi vända om och hämta mera rep, Nazir?"