Feodalismen i Orbros

Feodalismen beskriver de sociala strukturerna i Orbros kungadöme.
Feodalismen introducerades till Orbros av Argoneserna när de flydde över Saffranshavet år 1353 dessa hade praktiserat feodalism under många hundra år innan de anlände till Orbros och det har sedan dess format hela den rigida sociala struktur som idag finns i Orbros som består av kung, lorder och småfolket. Lorderna styr över småfolket innanför deras territorier som de kontrollerar genom ett system av trohet och eder. I detta system så har varje man skyldighet att ställa upp i militärtjänst när deras lord kallar i gengäld får de beskydd från angrepp och orättvisor.

Social Hierarki

Det feodala systemet i Orbros har rigida klass strukturer. Personer födda i adliga och inflytelserika familjer är så kallade högättade, denna status går inte att få eller förlora. Även om en från småfolket skulle bli adlad eller dubbad till riddare, få ett stycke land, en borg och ett eget vapen så skulle de ändå inte ses som högättade av de gamla husen.
Den högättade statusen är väldigt eftertraktad och folk förväntar sig att de högättade beter sig olikt vanliga människor i hur de klär sig, pratar och vilka namn de har. Oäkta barn till högättade personer får speciella namn för att de ska kunna kännas igen och de har trots att de är oäkta högre status än vanligt småfolk.
De som inte är högättade kallas lågättade eller småfolk. Småfolk som blir medlemmar av adeln i Orbros kommer fortfarande ses som lågättade av de gamla husen trots att de kan nå långt upp på den sociala hierarkin med titlar och uppdrag från kungen. Det stora flertalet av alla lågättade personer kan dock förvänta sig att leva och dö som vanligt folk, det finns inte några instutitioner på plats för att vanligt folk ska kunna stiga till en högre klass. Det är dock inte omöjligt att kunna stiga till en högre klass men väldigt ovanligt, oftast är det beroende på en enskild lords goda vilja till dem som varit lojala och gjort dem stora tjänster.

Kungen

Kungen på Orbros tron innehar den allra högsta feodala statusen; under honom finns de olika lorderna och riddarna i riket med småfolket allra längst ner på den feodala pyramiden. Kungen i Orbros styr från Dalhamn som är den kungliga huvudstaden, gör anspråk på allt land i riket och har den högsta politiska beslutanderätten i alla ärenden. Dock är kungen trots sin stora makt begränsad av de politiska realiteterna och han kan inte göra fel personer upprörda då det troligen kommer leda till att han tillslut förlorar sin position genom t.ex en militärkupp eller lönnmord. Kungamakten i Orbros innehar man hela livet efter kröningen och man befrias från den först vid sin död.

Adeln

I Orbros adel, de över riddare och under kungen i rang, kallas endast för lorder, vissa är större och vissa är mindre. Där de mindre ofta har svurit trohet till de större lorderna men de har alla samma titel. Adelskap är ärftligt, uttryckt genom vasallskap vilket kopplar samman de olika husen i Orbros. Varje lord har ett antal vasaller under sig som svurit dem trohet, ibland har dessa vasaller egna vasaller.
Lorderna över de stora husen i Orbros har den allra högsta rangen i sina respektive landskap i Orbros och är endast vasaller till kungen själv. Små lorder längst ner i botten kontrollerar däremot på sin höjd endast ett par byar. Det är varje lords ansvar att styra sin mark, att kungens fred respekteras, se till att lag och ordning upprätthålls samt att samla in skatterna som kronan ska ha.
Vissa lorder har också andra titlar: Huset Lorraine till exempel, har titeln "Östlandets Väktare", Huset Sommarkulle har "Prins av Argone". Dessa extra titlar gör inte att någon lord står över en annan utan visar husens historia.

Jordägande riddare

Jordägande riddare är det lägsta adelsståndet. De är riddare som givits en borg och en bit jord som de ska sköta åt sin länslord. De har bönder under sitt beskydd och kan ställa upp med en liten här soldater. Jordägande riddare har svurit att strida för sin länslord som har besittning över deras jord. Medan de allra rikaste riddarna kontrollerar mer jord än de fattigaste lorder, så har de inte auktoritet att döma brottslingar på deras jord, detta får de lämna över till sin länslord.

Jordlösa riddare

De jordlösa riddarna är ofta personer som dubbats till riddare som en hedersbetygelse för ett väl utfört uppdrag eller för att de gjort något väldigt farligt i tjänsten hos sin herre. Dessa personer är oftast inte av ädel börd och ges då sällan något annat än titeln "Ser", vapen och en rustning av de som dubbar personen. Jordlösa riddare har därför ingen jord de kan bruka för att leva på utan tvingas att söka tjänst hos de herrar och kungar som för tillfället behöver deras hjälp, de råkar ofta ut för de allra farligaste uppdragen då man hellre riskerar inhyrda riddare än sitt eget manskap så långt de går.

Småfolket

Småfolket eller de lågättade är i botten av den sociala strukturen i Orbros. De äger inget land och innehar inga titlar, de arbetar på sin lords jord och har inte mycket att säga till om. Detta kan liknas vid en form av slaveri med skillnaden att småfolket kan vädja till sin lord om saker som rör brott mot lagen eller dispyter mellan personer. Adeln erkänner att småfolket har rätt till en korrekt och rättvis behandling av adeln och samhället i stort. De flesta husen har dessutom egna lagar som skyddar deras lokala befolkningar från övergrepp och felbehandling, även från medlemmar av adeln. Det är dock inte sagt att alla lorder upprätthåller dessa lagar särskilt strikt utan det varierar stort över riket.
De allra flesta handelsmän och hantverkare tillhör speciella yrkesgillen, som till exempel Smidesgillet, Juvelerargillet osv. Dessa gillen upprätthåller sina medlemmars intressen och ser till att inte allt för många börjar ägna sig åt deras yrken så priserna dumpas.
De sociala förflyttningarna är minimala och oddsen är emot de som föds som småfolk, de kommer troligen aldrig nå högre på den sociala stegen. Men det händer att personer jobbar sig upp från slummen i städerna eller från fattiga byar, blir dubbade till riddare eller adlade för att de har utfört stora tjänster åt sina lorder eller åt kronan.

Riddare talar med sina undersåtar