Den jordlöse riddaren

Written by Hampi90

Luften i värdshuset var het, mättad av rök och matos. Lukten av stekt kött och honungsglaserad anka som spred sig genom rummet ännu en gång när ett nytt sällskap serverades var kväljande. Ser Darryn Askträ satt långt in i salen i ett hörn och svepte det sista av ölet som fanns i kruset, timmen började bli sen och det märktes bland besökarna som blev allt mer berusade. Tristan Trubbs värdshus var som vanligt fullt av folk vid denna tiden på året. För många av de resande, både handelsmän, bönder och jordlösa riddare var detta den sista anhalten innan de nådde Dalhamn för andra var det det första stoppet på deras långa resor till andra delar av riket efter att de lämnat huvudstaden.
Tjattret i rummet var obönhörligt högt och Darryns huvud värkte vilket inte var så märkligt efter flera dagars ritt ute i den stekande solen. Riket upplevde den varmaste sommaren på mycket lång tid, vissa han mött påstod att det aldrig varit så här varmt någonsin tidigare, böndernas brunnar hade redan börjat sina och grödorna vissnade på fälten på grund av torkan trots att det endast var i början av sommaren ännu. Darryn hade själv förlorat sin mula Envis som kollapsat i värmen tre dagsritter från Korsvägen. Envis hade vart den trognaste mula Darryn träffat på och burit stora laster åt honom under många år, Envis död gjorde att han var tvungen att göra sig av med mycket av sin packning då hans stridshäst inte klarade av att bära allt. Men han lyckades få med sig de viktigaste som sin rustning, vapen, matförråd och penningpåse.
För närvarande va penningpåsen fylld av silverbjörnar efter den tjänst han gjort hos Lord Hill under de senaste två åren, dessa skulle räcka till en ny mula samt att anställa en ny väpnare. Hans förre väpnare Rawlyn hade avlidit den senaste vintern efter den svåra vintersjukan och han hade vart tvungen att begrava honom under ett kalt träd nånstans långt uppe i norr.
Darryn reste sig upp från bänken och gick fram till den feta kvinnan bakom bardisken och slängde fram en silverbjörn. ”Behåll resten som dricks”, sa han med ett leende och klev sedan ut i natten. Den heta luften slog emot honom när han öppnade dörren, det var nästan lika hett nu som när han klev in i värdshuset tidigare under kvällen. Han skulle gärna tagit ett bad och stannat över natten på värdshuset men var tvungen att fortsätta sin resa mot Dalhamn så han styrde raskt stegen mot stallet på baksidan.
Dammet yrde upp när han gick, marken var uttorkad och gräset redan gult trots att sommaren knappt börjat. Han såg stallpojken stå och prata med några andra barn och ropade efter honom ”Du där hämta min häst, den kastanjebruna”, ropade Darryn, stallpojken pilade snabbt iväg in i stallet för att hämta hästen och kom snart ut med den stora stridshingsten.
”Fin och stark häst ni har ser, har ni ridit den i strid många gånger?”, frågade pojken nyfiket medan han lämnade över tyglarna. ”Flera gånger, senast för ett år sedan när Lord Hill slog ner ett band av fredlösa vid Sista floden. De fredlösa lyckades få ner flera riddare från sina sadlar och Lord Hill var själv illa ute ett tag, men Trofast här höll sig stadig när vi stormade fram mot de fredlösa och räddade Lord Hill från en säker död”, sa han och klappade hästen på halsen. Darryn kontrollerade all packning och satt upp i sadeln, ”Här har du pojk du gör ett bra jobb hästen är fint ryktad”, sa Darryn och log samtidigt som han slängde ner en kopparslant till honom. ”Tackar ödmjukast ser” sa pojken och bugade.
Den där kopparslanten måste vara flera månadslöner för pojken tänkte Darryn medan han satte fart och red ut på Kungsvägens stenlagda yta. Här i söder var kungsvägen bred och belagd med en jämn stenyta, det gick fort att rida längs den. Skillnaden från Norden där han varit tidigare var enorm. Där var vägen sällan bredare än en vagn, dessutom ojämn och obekväm att rida på.
Färden gick snabbt söderut i den heta natten, han ville avverka så många mil som möjligt innan solen steg upp igen och hettan än en gång blev oumbärlig. Skogen runt Korsvägen var stor och skrämmande, träden stod tätt och man kunde inte se långt i mörkret, Darryn fick flera gånger känslan av att ögon betraktade honom inne bland den täta vegetationen. Rövarband var kända för att härja i denna skogen, de många resanden längs Kungsvägen gjorde det till ett väldigt attraktivt företag för de fattigaste och fredlösa. Kungens trupper hade flera gånger gjort räder in i skogen för att utrota banditproblemet utan att lyckas, Darryn hade själv varit med en gång och stridit till fots. Det hade vart ett blodigt företag, den täta skogen gjorde att närstriderna var synnerligen brutala och han hade själv varit nära att mista livet flera gånger. Många miste livet den gången både till rövarnas vassa klingor och för olika grymma fällor som var gömda i den täta vegetationen.
Men det var så hans liv var, han var en jordlös riddare utan landområden därför var han tvungen att söka tjänst hos de lorder som behövde riddare i sina härskaror. Andra valde istället att bli soldenärer och slåss mot betalning i olika soldenärskompanier, flera av dessa finns på andra sidan Saffranshavet i Talmhof och de olika Sultanaten. Detta var dock aldrig något som hade lockat Darryn han trivdes bra i Orbros. Klimatet var för det mesta milt utom längst i söder där det alltid var hett och han fick oftast bra betalt för sina tjänster hos de många lorderna i riket.
Ritten fortsatte i natten utan att något hände och till slut såg han ljus längre fram längs vägen, han hade nått Galtfästet en bastant och kraftig borg med höga murar och flera stora torn som skyddar den norra tillfartsvägen till Dalhamn. Det sägs att den aldrig blivit intagen inte ens under Lorraine upproret lyckades Östlandets styrkor att erövra dess murar, tänkte han medan han tittade upp på de mörka och skräckinjagande tornen och var glad att han själv aldrig hade behövt storma de höga murarna.