Bredskäggen

Bredskäggsklanen även kallade Thormins folk kallas de dvärgar som vaknade upp strax efter Thormin den förste i Tysta bergen och sedan började följa honom. Efter Thormins uppvaknande (c.a år 700 (Före människornas ankomst)) vandrade han under lång tid runt bland de Tysta bergen och beundrade den skönheten de skådade, allt medan tiden gick vaknade ytterligare dvärgar upp och anslöt sig till honom. Efter flera år av strapatser och långa vandringar anlände de till Gyllen Toppens fot, här beslutade Thormin att hans folk skulle slå sig ner, snabbt började de att bygga det som skulle komma att bli Gyllene Karak. De första salarna och långa hallen blev klar efter ett årtionde och Bredskäggen kunde då flytta in i berget.
Thormins rike kom ständigt att öka i storlek, salarna blev allt fler och mer storslagna, antalet dvärgar som befolkade berget ökade också kraftigt. År 263 f.m så gav sig en stor grupp dvärgar av till de norra delarna av Tysta bergen med Thormins goda minne och grundade där en ny stad som kom att kallas för Järnhallen. Bergen där var otroligt rika på järnmalm och kom att förse smedjorna i Gyllene Karak med den mesta av järnet som de använde, då Gyllen Toppen var synnerligen fattigt på järn. Thormins rike kom därmed att sträcka sig över hela bergskedjan och på flera platser byggdes utposter och mindre fort för att bevaka de handelsvägar som dvärgarna bygget genom bergspassen och i de två stora städerna frodades dvärgarna.
Kontakten med de övriga dvärgklanerna ökade stadigt under århundradena och vid tiden för Järnhallens grundande hade flertalet vägar byggts genom Orbros för att koppla samman alla de olika dvärgstäderna som återfanns i alla väderstreck. Detta gjorde resandet mycket lättare och antalet handelskaravaner mellan de olika rikena ökade kraftigt.
År 108 f.m så avled Thormin I (Kung av den huggna stenen) vid en ålder på 592 år, hans rike var då på höjden av sin makt och praktfullhet. Thormin lades i en praktfull grav i Gyllene Karaks största gravsal och Bredskäggen sörjde under lång tid deras store kung.
Thormins son Belon besteg tronen och vördades som alla dvärgklaners överkonung. Hans regeringsperiod kom att betecknas som fredlig, han fortsatte även i sin pappas fotspår och fortsatte att expandera Gyllene Karak. Fler salar byggdes, antalet smedjor ökade och gruvgångarna i djupet blev allt längre.
Efter Belon I:s död tog hans son Thormin II över tronen och efter att ha regerat i 12 år så vaknade människornas släkte på Orbros vida grässlätter i Västerlandet. Handelskaravaner från Gyllene Karak stötte snart på nykomlingarna och erbjöd dem hjälp med mat och husrum. De första människorna kom så att få bevittna dvärgarnas storslagna huvudstad där de blev vänligt mottagna av Thormin II och hans folk och så kom det sig att människorna bodde ett tag i Gyllene Karaks storslagna salar. Prakten och skickligheten i hur staden var utgrävd ur berget imponerade människorna djupt. Efter en kort tid begav sig många människor ut på Orbros yta igen och började att bygga sina egna hem, mindre byar och städer växte snart upp i närheten av Gyllene Karaks portar. Människorna började brukar jorden vilket de var särskilt duktiga på och kunde snart förse dvärgarna med en stadig ström av mat och andra förnödenheter som Thormins folk mer än gärna köpte, de betalade med hjälp av sina välgjorda verktyg, smycken och andra bruksföremål. Allt sedan dess har vänskapen mellan människorna och dvärgarna i väster varit oerhört stark.
År 153 e.m (Efter människornas ankomst) avled Thormin II efter en tids sjukdom, hans son Thormin III besteg Gyllene Karaks tron och under hans regeringsperiod började de första orkerna, vättar och troll att dyka upp i Tysta bergen. De gömde sig i bergspass och grottor, där de sedan överföll resande och små byar i närheten och snart vågade få att ge sig ut i Tysta bergen utan en stark eskort av vakter. Var dessa orker kommit ifrån är omtvistat men många anser att de är ättlingar till de orker som tjänade Kardron i hans krig mot gudarna för mycket längesedan, de ska sedan länge ha drivit runt i mindre grupper i de norra delarna av Orbros innan rykten tillslut nådde deras öron om de rika dvärgstäderna i söder.
Detta kom att bli början på den långa konflikt mellan dvärgar och orker som kom att utspela sig runt om i Orbros under det kommande milleniet. Dvärgarna kunde dock aldrig, ens i detta tidiga skede, utrota orkerna helt från bergen, de var skickliga på att gömma sig och utnyttjade varenda liten grotta och skreva. Djupt inne bland Tysta bergen där få dvärgar någonsin vandrat grundade de sin egna stad där de lät sina styrkor växa under lång tid och trots att Thormin III och hans styrkor flera gånger drev tillbaka orkerna ända till deras egna portar så lyckades de aldrig tränga in i berget. Många mäktiga dvärgar kom att stupa här bland annat Duli, Dinan, Thali, Kilmul och Narvi alla stora krigare eller hantverkare i Bredskäggsklanen. Tillslut gav Thormin upp tanken på att erövra detta orkfäste och istället byggde hans mannar flertalet fort som bevakade de bergspass som ledde fram till orkernas fäste, dessa bemannades av stora styrkor med dvärgar och kom genom åren att slå tillbaka flera anfall. Detta område i bergen kom att berövas på allt djurliv och växtlighet, inget klarade av att leva här och området blev en ondskans plats.