Vontartron
Så gott som alla dvärgar är religiösa, om inte av äkta tro så av tradition. De få ickereligiösa dvärgar man kan finna finns så gott som enbart hos klan Zolod. En del Zolod, i synnerhet de som är bosatta i det jargiska kejsardömet, bekänner sig till Daaks kyrka men är i själva verket trogna Vontar i hjärtat. Vontar är alltets skapare, alla bergs fäder. Vontar avbildas vanligen som en skäggig dvärg med en hacka i handen. De tidigaste Vontarsymbolerna är mycket primitiva, medan senare Vontar-avbilder är mycket intrikata och detaljerade. Vontar genomsyrar alla berg, metaller och ädelstenar och han samlar till sig de värdigaste dvärgarna för en framtida kamp mot mörkret.
Religionens bakgrund
Religionens historia är ett mysterium. Den verkar ha varit gammal redan innan år Ett, det första året i dvärgarnas krönikerade historia, och den har inte förändrats sedan dess. Religionen formuleras i Vohn-norn eller ’Den gudomliga lagen’, en bok i tre volymer med många väl dolda hemligheter. Vohn-norn är, liksom det mesta andra i det dvärgiska samhället, strikt uppspaltad och strukturerad. Det finns regler för det religiösa livet och för hur en god troende skall uppföra sig, likaväl som det finns riktlinjer för hur en person skall uppföra sig och agera.
Doktrin och budskap
Enligt Vohn-norn finns det tre sorters varelser. Högst upp finns Vontar, den ende guden som skapade världen. Under honom finns kroppslösa varelser, som till exempel andar, spöken, vilsna själar och liknande varelser. Dessutom finns varelser med en själ boende i en kropp. Samtliga är odödliga: kroppens materia går i cykler och återanvänds i andra kroppar, medan själen genomgår en annan cykel och återföds. Dvärgar fruktar därför inte döden utan accepterar döden som en del av livscykeln och en nödvändig övergång till nästa cykel. Att säga att Vontar har kropp är som att säga att vatten har form – det är helt enkelt meningslöst i sammanhanget. Vontar ligger på ett annat plan, ovanför både det själsliga planet och det fysiska planet och kan verka på båda. Skapelseberättelsen i Vohn-norn är kort. I urtiden skapade Vontar bergen som ett fast fundament till världen. På detta fäste han sedan himmel och befolkade sedan världen med alla varelser. Som väktare över fundamentet skapades dvärgarnas folk, de hederliga, och de har troget utfört sin uppgift sedan dess. Enligt Vohn-norn finns det fyra öden som väntar en efter döden. Det mest hedervärda är att Vontar finner att dvärgen har varit en duglig kämpe, och erbjuder honom en plats i Vontars salar för att där vänta in nästa strid mot mörkret och då kämpa för ljuset. Det vanligaste ödet är att man ger sig av på en lång resa mot nästa liv. Resan tar olika lång tid beroende på hur mycket vägledning man får och hur väl förberedd man är för den Långa resan. Eftersom dvärgar ofta är bättre förberedda än andra raser så är resan för deras del kortare och enklare. Man kan dock gå vilse under resan, inte få tillräckligt med vägledning för att komma in på den rätta stigen, eller ha en uppgift att slutföra innan man kan ge sig in på den Långa resan. I så fall kommer ens själ att irra osalig kvar i världen, och eftersom den inte är skapt för att leva utan kropp så kommer den att få problem. Därför är man mycket noggrann med att offra till avlidna själar, be till Vontar så att den avlidne skall visas in på rätt väg, och slutföra den dödes uppgifter i livet så att själen kan gå vidare. Det fjärde som kan hända vill ingen dvärg tala om. Det är möjligheten att själen spärras in eller dör under den Långa resan. Att spärra in en dvärgs själ är ett fasansfullt brott; och att hota med att spärra in någons själ är den absolut värsta hotelsen man kan säga till en dvärg. Enligt Vohn-norn finns det andar som är avundsjuka på Vontars makt och försöker förgöra honom och de som dyrkar honom. Dessa andar och den avundsjuka som de står för är den dvärgiska motsvarigheten till ondska. Att uppträda med avundsjuka i sinnet kommer att få en person att överge de de Hederligas (dvärgarnas) vägar. Därför är dvärgar alltid mycket noggranna med att uppträda hederligt och fast och inte ge efter för det onda. All ondska och allt lidande i världen är resultatet av de ondsinta andarna och de som låtit sig förledas av dem. Det finns två övernaturliga krafter som Vontar har lämnat i världen. Den ena är kraften att be till Vontar och det är också den kraft som undergörarna utnyttjar. Den andra är resterna av skaparkraften som blev kvar sedan skapelsen och är den kraft som magiker utnyttjar. Dessa båda är goda krafter. De krafter som schamaner använder är huvudsakligen onda krafter, även om de undantagsvis kan utnyttjas med gott syfte. Dvärgar misstror därför schamaner och andebesvärjare.
Dyrkan av Vontar
Dvärgar offrar gärna. Dels är det dagliga arbetet i sig ett offer, eftersom Vontar uppskattar nit och hårt arbete. Dels offrar de gärna ädelmetaller och ädelstenar till Vontar. De som inte har råd att offra dyrbara gåvor skapar istället Vontar-bilder här och var i gruvgångarna eller knackar ut dekorationer i enorma dvärgakyrkor. Dessutom offrar man mat och verktyg till avlidna släktningar för att underlätta den Långa resan. Man offrar inte mat, levande saker eller brännoffer till Vontar. Mat kan offras till släktingar på den Långa resan, men till Vontar offras ingenting sådant. Alla offer lämnas över till prästerna i Stenens hjärta i ett dvärgafäste, vilka erbjuder offergåvan till Vontar i en ceremoni. Därefter förs offergåvan in till en särskild offerkammare där den förvaras tillsammans med andra offergåvor. Offerkamrarnas plats är alltid hemlig och avslöjas inte till någon utanför Stenens hjärta. När kammaren är full så försluts den med sådan konstfärdighet att man inte ens vid nogrannare granskning kan se att där någonsin varit en öppning i berget. Dvärgar ber ofta. Det finns åtta böner som alla dvärgar måste kunna. De olika bönerna är morgonbönen, en bön inför arbetets början, en bön efter arbetets slut, en bön inför varje form av resa, en bön inför varje måltid, en aftonbön, en bön inför strid och en bön när man ligger på sin dödsbädd. De är i sig mycket enkla och är lätta att lära sig. De finns ofta nedskrivna på ett hoprullat ark som förvaras i basen på en liten Vontarstaty som alltid finns i närheten av dörren. Det är en gammal dvärgisk sed att nudda Vontarstatyn när man går ut genom en dörr, eller i alla fall nudda den plats där den borde finnas, precis till höger om dörren. Den grövsta synden av alla är att inte uppträda hederligt. Hederligt uppträdande innebär att man måste stå vid sitt ord och inte heller ljuga. Man måste uppträda ståndfast, man måste agera av andra skäl än ens egen vinning och man måste arbeta nitiskt så att man förtjänar Vontars gåvor. Dessa fyra teser är grundläggande och brott mot dem är lika med en dvärgisk dödssynd. Utöver dessa fyra grundpelare i uppträdandet så finns det 512 påbud i Vohn-norn. 224 av dessa är saker som man skall göra, till exempel be böner inför resor, ha utrustning för brandbekämpning lätt tillgänglig och liknande. 195 är saker som man inte får göra, som till exempel lämna en öppen låga utan tillsyn eller åkalla Vontars namn i vrede. 93 påbud är saker som man skall vara uppmärksam på, inte sådant som man inte får bryta eller måste göra, utan saker som man skall tänka på för att leva ett gott dvärgiskt liv.
Organisation
Hela Vontar-dyrkan organiseras kring Stenens hjärta, det heligaste heliga i varje dvärgafäste. Den religiösa biten av verksamheten i Stenens hjärta sköts av de så kallade undergörarna. Mäster undergörare är den som samordnar undergörarnas arbete. Han är ofta en person av helig karaktär som är direkt underställd Vontar och därför inte rktigt ingår i hierarkin. Vad angår dvärgafästets världsliga förehavanden är Mäster undergörare helt klart underställd den som innehar ämbetet som Stenens hjärta som i sin tur är underställd de Äldstes råd och dvärgakungen. Vad gäller gudomliga förehavanden är Mäster undergörare enbart underställd Vontar och resten av fästet lyssnar på Mäster undergörare i detta område.
Helgedomar
I varje dvärgafäste finns det en plats som kallas Stenens hjärta och som är den heligaste platsen i berget. Platsen, och ofta existensen, hålls hemlig för utomstående. Det är väldigt sällan som dvärgarna faktiskt erkänner att Stenens hjärta finns, även om de ibland svär eder vid Stenens hjärta. Stenens hjärta innehåller inte bara helgedomarna, de höga och enkelt utsmyckade salar som används för särskilt viktiga högtider, utan även arkivet, hospitalet och gravhallarna. Dessutom finns offerkamrarna här inne någonstans, men deras platser avslöjas aldrig för utomstående. I så gott som varje dvärgahem finns det ett litet husaltare där daglig bön förrättas. Det är normalt ett enkelt altare, i princip bara en bänk med en Vontarstatyett och en skål med vatten. Detta är den vanlige dvärgens vördnad för Vontar. På samma sätt kan man finna små nischer med Vontar-statyetter uthuggna direkt i bergväggen. Det mest imponerande resultatet av den vanlige dvärgens vördnad är dock dvärgakyrkorna. En dvärgakyrka huggs ut ur tomrummet som uppstår av en synnerligen bred och rik ådra och man tackar på det sättet Vontar för den rika malmådern. Ju större ådra desto mer arbete läggs ner på utsmyckandet av den tomma salen. Allt eftersom tiden går blir salen allt större och rikare utsmyckad, tills den är ett underverk utan like. Varje åttondedag hålls mässa i dvärgakyrkor, men de är också normalt sett de enda ceremonier som utförs här. Vissa dvärgakyrkor kan helgas och därmed användas till andra ceremonier. Det finns alltid en undergörare i en dvärgakyrka för att svara på religiösa spörsmål och ge vägledning ute bland folket och många dvärgar stannar till vid en dvärgakyrka för att be en bön. Tömda orter används ofta som gravgångar, där dvärgar hugger ut nischer åt sig och sina döda för att begravas där när de dör. Gravgångarna är heliga men inte förslutna. Normalt sett går man inte in i en gravgång annat än i samband med en begravning eller för att hugga ut sin gravnisch.
Heliga dagar
Åttondedag: Var åttonde dag hålls en mässa till Vontars ära. Så gott som alla dvärgar är närvarande under denna mässa, som normalt hålls i handelshallarna och i dvärgakyrkorna. Vontar-lozad: Den heligaste festivalen hålls de tre första dagarna på varje år, under
Vontar-lozad: Under Vontar-lozad ligger allt arbete nere, om möjligt till och med krig. Under dessa tre dagar firar dvärgarna sin gud Vontar med festligheter som får de flesta andra festivaler att blekna i jämförelse. Festligheternas första dag räknas som religionens heligaste.
Symboler
Två symboler dominerar inom den dvärgiska religionen. Den ena är Vontar-bilden och den andra är yxan. Vontar-bilden sammanknippas alltid mer med auktoritet och med gudomlighet, medan yxan sammanknippas med magi och värdslig makt. En Vontar-bild är ofta rund och mastig med ett rejält helskägg, armarna i kors över bröstet och en hacka i höger hand. Det praktiska utförandet varierar från grunda linjer i polerad sten till mycket verklighetstrogna statyer. Normalt sett så är det de förra som används, eftersom man då inte avbildar en specifik dvärg, vilket annars är en stor risk. Yxan är en symbol för världslig makt och magi. Malmen till yxan grävs upp ur jorden och smälts och formas med eld och luft för att härdas i vatten. Den symboliserar därmed de fyra elementen som utgör grunden i dvärgisk magi och dessutom utgör allt levande på Mundanas yta. På så sätt är yxan symbol både för det materiella och för det magiska. Det verkar som om den symbolen är ganska sentillkommen, förmodligen inte så mycket mer än tvåtusen år gammal.
Politik och relationer
Vontar har egentligen inga direkta fiender. Man tycker inte om schamanistiska religioner och man ogillar naturligtvis alla religioner som förtrycker den dvärgiska religionen. Man är därför inte så förtjust i Daaks kyrka, men Zoloddvärgarna lever i någon form av symbios. Mot konstanta mutor och arbete i byggnationen av Daaks katedraler låter inkvisitionen bli att jaga Zoloddvärgar för deras otrohet, utom möjligen de som öppet förespråkar Vontar-dyrkan. Inte heller är man särskilt förtjust i thalaskerna och deras anti-religiösa politik, men i ett arrangemang liknande det i det jargiska kejsardömet låter man dvärgarna i Thalamur vara. De tirakiska schamanistiska religionerna tycker man inte om, i synnerhet som de tirakiska andebesvärjarna ställt till mycket förtret för dvärgarna genom historien. Det dvärgiska hatet gentemot tirakerna grundar sig dock främst på andra orsaker än just de religiösa. I övrigt tolererar man andra kyrkor och religioner. Dvärgar missionerar inte. De lär helst inte ut sin religion till utombergingar, eftersom det är så mycket hemligheter förknippade med den. De brukar normalt avvisa människor som söker sig till den dvärgiska religionen, i den mån det händer (en eller ett par gånger per århundrade), men i ett fåtal fall har utombergingar tillåtits att studera Vontars tro.
Gudomlig intervention
Vontar lägger sig sällan i den enskilde dvärgens liv. Om han ger sig tillkänna så är det huvudsakligen genom uppenbarelser. Dessa uppenbarelser är ofta i form av en skrämmande klarsyn som i många fall kan få den sturskaste av dvärgar att krypa av skräck. Den heliga fruktan är ingenting som man ser ner på, utan tvärtom så vördar man en dvärg som får en sådan klarsyn. Ett fåtal har till och med bytt klass och sökt sig till undergörarna på grund av klarsynen. Ibland kan Vontar få en dvärgs anfäder att avvika från den långa resan för att hjälpa en trogen och hederlig dvärg i trångmål. Dvärgen kan då få övermänsklig styrka eller kunskaper och färdigheter som han själv saknar men anfäderna hade. En dvärg i denna form av heligt raseri är något av det farligaste man kan råka ut för.
Antagning och grader
Lärling - Gesäll - Mästare
Beata Silencio, Ärkeinkvisitor i Vite Daaks tjänst
Religionens bakgrund
Religionens historia är ett mysterium. Den verkar ha varit gammal redan innan år Ett, det första året i dvärgarnas krönikerade historia, och den har inte förändrats sedan dess. Religionen formuleras i Vohn-norn eller ’Den gudomliga lagen’, en bok i tre volymer med många väl dolda hemligheter. Vohn-norn är, liksom det mesta andra i det dvärgiska samhället, strikt uppspaltad och strukturerad. Det finns regler för det religiösa livet och för hur en god troende skall uppföra sig, likaväl som det finns riktlinjer för hur en person skall uppföra sig och agera.
Doktrin och budskap
Enligt Vohn-norn finns det tre sorters varelser. Högst upp finns Vontar, den ende guden som skapade världen. Under honom finns kroppslösa varelser, som till exempel andar, spöken, vilsna själar och liknande varelser. Dessutom finns varelser med en själ boende i en kropp. Samtliga är odödliga: kroppens materia går i cykler och återanvänds i andra kroppar, medan själen genomgår en annan cykel och återföds. Dvärgar fruktar därför inte döden utan accepterar döden som en del av livscykeln och en nödvändig övergång till nästa cykel. Att säga att Vontar har kropp är som att säga att vatten har form – det är helt enkelt meningslöst i sammanhanget. Vontar ligger på ett annat plan, ovanför både det själsliga planet och det fysiska planet och kan verka på båda. Skapelseberättelsen i Vohn-norn är kort. I urtiden skapade Vontar bergen som ett fast fundament till världen. På detta fäste han sedan himmel och befolkade sedan världen med alla varelser. Som väktare över fundamentet skapades dvärgarnas folk, de hederliga, och de har troget utfört sin uppgift sedan dess. Enligt Vohn-norn finns det fyra öden som väntar en efter döden. Det mest hedervärda är att Vontar finner att dvärgen har varit en duglig kämpe, och erbjuder honom en plats i Vontars salar för att där vänta in nästa strid mot mörkret och då kämpa för ljuset. Det vanligaste ödet är att man ger sig av på en lång resa mot nästa liv. Resan tar olika lång tid beroende på hur mycket vägledning man får och hur väl förberedd man är för den Långa resan. Eftersom dvärgar ofta är bättre förberedda än andra raser så är resan för deras del kortare och enklare. Man kan dock gå vilse under resan, inte få tillräckligt med vägledning för att komma in på den rätta stigen, eller ha en uppgift att slutföra innan man kan ge sig in på den Långa resan. I så fall kommer ens själ att irra osalig kvar i världen, och eftersom den inte är skapt för att leva utan kropp så kommer den att få problem. Därför är man mycket noggrann med att offra till avlidna själar, be till Vontar så att den avlidne skall visas in på rätt väg, och slutföra den dödes uppgifter i livet så att själen kan gå vidare. Det fjärde som kan hända vill ingen dvärg tala om. Det är möjligheten att själen spärras in eller dör under den Långa resan. Att spärra in en dvärgs själ är ett fasansfullt brott; och att hota med att spärra in någons själ är den absolut värsta hotelsen man kan säga till en dvärg. Enligt Vohn-norn finns det andar som är avundsjuka på Vontars makt och försöker förgöra honom och de som dyrkar honom. Dessa andar och den avundsjuka som de står för är den dvärgiska motsvarigheten till ondska. Att uppträda med avundsjuka i sinnet kommer att få en person att överge de de Hederligas (dvärgarnas) vägar. Därför är dvärgar alltid mycket noggranna med att uppträda hederligt och fast och inte ge efter för det onda. All ondska och allt lidande i världen är resultatet av de ondsinta andarna och de som låtit sig förledas av dem. Det finns två övernaturliga krafter som Vontar har lämnat i världen. Den ena är kraften att be till Vontar och det är också den kraft som undergörarna utnyttjar. Den andra är resterna av skaparkraften som blev kvar sedan skapelsen och är den kraft som magiker utnyttjar. Dessa båda är goda krafter. De krafter som schamaner använder är huvudsakligen onda krafter, även om de undantagsvis kan utnyttjas med gott syfte. Dvärgar misstror därför schamaner och andebesvärjare.
Dyrkan av Vontar
Dvärgar offrar gärna. Dels är det dagliga arbetet i sig ett offer, eftersom Vontar uppskattar nit och hårt arbete. Dels offrar de gärna ädelmetaller och ädelstenar till Vontar. De som inte har råd att offra dyrbara gåvor skapar istället Vontar-bilder här och var i gruvgångarna eller knackar ut dekorationer i enorma dvärgakyrkor. Dessutom offrar man mat och verktyg till avlidna släktningar för att underlätta den Långa resan. Man offrar inte mat, levande saker eller brännoffer till Vontar. Mat kan offras till släktingar på den Långa resan, men till Vontar offras ingenting sådant. Alla offer lämnas över till prästerna i Stenens hjärta i ett dvärgafäste, vilka erbjuder offergåvan till Vontar i en ceremoni. Därefter förs offergåvan in till en särskild offerkammare där den förvaras tillsammans med andra offergåvor. Offerkamrarnas plats är alltid hemlig och avslöjas inte till någon utanför Stenens hjärta. När kammaren är full så försluts den med sådan konstfärdighet att man inte ens vid nogrannare granskning kan se att där någonsin varit en öppning i berget. Dvärgar ber ofta. Det finns åtta böner som alla dvärgar måste kunna. De olika bönerna är morgonbönen, en bön inför arbetets början, en bön efter arbetets slut, en bön inför varje form av resa, en bön inför varje måltid, en aftonbön, en bön inför strid och en bön när man ligger på sin dödsbädd. De är i sig mycket enkla och är lätta att lära sig. De finns ofta nedskrivna på ett hoprullat ark som förvaras i basen på en liten Vontarstaty som alltid finns i närheten av dörren. Det är en gammal dvärgisk sed att nudda Vontarstatyn när man går ut genom en dörr, eller i alla fall nudda den plats där den borde finnas, precis till höger om dörren. Den grövsta synden av alla är att inte uppträda hederligt. Hederligt uppträdande innebär att man måste stå vid sitt ord och inte heller ljuga. Man måste uppträda ståndfast, man måste agera av andra skäl än ens egen vinning och man måste arbeta nitiskt så att man förtjänar Vontars gåvor. Dessa fyra teser är grundläggande och brott mot dem är lika med en dvärgisk dödssynd. Utöver dessa fyra grundpelare i uppträdandet så finns det 512 påbud i Vohn-norn. 224 av dessa är saker som man skall göra, till exempel be böner inför resor, ha utrustning för brandbekämpning lätt tillgänglig och liknande. 195 är saker som man inte får göra, som till exempel lämna en öppen låga utan tillsyn eller åkalla Vontars namn i vrede. 93 påbud är saker som man skall vara uppmärksam på, inte sådant som man inte får bryta eller måste göra, utan saker som man skall tänka på för att leva ett gott dvärgiskt liv.
Organisation
Hela Vontar-dyrkan organiseras kring Stenens hjärta, det heligaste heliga i varje dvärgafäste. Den religiösa biten av verksamheten i Stenens hjärta sköts av de så kallade undergörarna. Mäster undergörare är den som samordnar undergörarnas arbete. Han är ofta en person av helig karaktär som är direkt underställd Vontar och därför inte rktigt ingår i hierarkin. Vad angår dvärgafästets världsliga förehavanden är Mäster undergörare helt klart underställd den som innehar ämbetet som Stenens hjärta som i sin tur är underställd de Äldstes råd och dvärgakungen. Vad gäller gudomliga förehavanden är Mäster undergörare enbart underställd Vontar och resten av fästet lyssnar på Mäster undergörare i detta område.
Helgedomar
I varje dvärgafäste finns det en plats som kallas Stenens hjärta och som är den heligaste platsen i berget. Platsen, och ofta existensen, hålls hemlig för utomstående. Det är väldigt sällan som dvärgarna faktiskt erkänner att Stenens hjärta finns, även om de ibland svär eder vid Stenens hjärta. Stenens hjärta innehåller inte bara helgedomarna, de höga och enkelt utsmyckade salar som används för särskilt viktiga högtider, utan även arkivet, hospitalet och gravhallarna. Dessutom finns offerkamrarna här inne någonstans, men deras platser avslöjas aldrig för utomstående. I så gott som varje dvärgahem finns det ett litet husaltare där daglig bön förrättas. Det är normalt ett enkelt altare, i princip bara en bänk med en Vontarstatyett och en skål med vatten. Detta är den vanlige dvärgens vördnad för Vontar. På samma sätt kan man finna små nischer med Vontar-statyetter uthuggna direkt i bergväggen. Det mest imponerande resultatet av den vanlige dvärgens vördnad är dock dvärgakyrkorna. En dvärgakyrka huggs ut ur tomrummet som uppstår av en synnerligen bred och rik ådra och man tackar på det sättet Vontar för den rika malmådern. Ju större ådra desto mer arbete läggs ner på utsmyckandet av den tomma salen. Allt eftersom tiden går blir salen allt större och rikare utsmyckad, tills den är ett underverk utan like. Varje åttondedag hålls mässa i dvärgakyrkor, men de är också normalt sett de enda ceremonier som utförs här. Vissa dvärgakyrkor kan helgas och därmed användas till andra ceremonier. Det finns alltid en undergörare i en dvärgakyrka för att svara på religiösa spörsmål och ge vägledning ute bland folket och många dvärgar stannar till vid en dvärgakyrka för att be en bön. Tömda orter används ofta som gravgångar, där dvärgar hugger ut nischer åt sig och sina döda för att begravas där när de dör. Gravgångarna är heliga men inte förslutna. Normalt sett går man inte in i en gravgång annat än i samband med en begravning eller för att hugga ut sin gravnisch.
Heliga dagar
Åttondedag: Var åttonde dag hålls en mässa till Vontars ära. Så gott som alla dvärgar är närvarande under denna mässa, som normalt hålls i handelshallarna och i dvärgakyrkorna. Vontar-lozad: Den heligaste festivalen hålls de tre första dagarna på varje år, under
Vontar-lozad: Under Vontar-lozad ligger allt arbete nere, om möjligt till och med krig. Under dessa tre dagar firar dvärgarna sin gud Vontar med festligheter som får de flesta andra festivaler att blekna i jämförelse. Festligheternas första dag räknas som religionens heligaste.
Symboler
Två symboler dominerar inom den dvärgiska religionen. Den ena är Vontar-bilden och den andra är yxan. Vontar-bilden sammanknippas alltid mer med auktoritet och med gudomlighet, medan yxan sammanknippas med magi och värdslig makt. En Vontar-bild är ofta rund och mastig med ett rejält helskägg, armarna i kors över bröstet och en hacka i höger hand. Det praktiska utförandet varierar från grunda linjer i polerad sten till mycket verklighetstrogna statyer. Normalt sett så är det de förra som används, eftersom man då inte avbildar en specifik dvärg, vilket annars är en stor risk. Yxan är en symbol för världslig makt och magi. Malmen till yxan grävs upp ur jorden och smälts och formas med eld och luft för att härdas i vatten. Den symboliserar därmed de fyra elementen som utgör grunden i dvärgisk magi och dessutom utgör allt levande på Mundanas yta. På så sätt är yxan symbol både för det materiella och för det magiska. Det verkar som om den symbolen är ganska sentillkommen, förmodligen inte så mycket mer än tvåtusen år gammal.
Politik och relationer
Vontar har egentligen inga direkta fiender. Man tycker inte om schamanistiska religioner och man ogillar naturligtvis alla religioner som förtrycker den dvärgiska religionen. Man är därför inte så förtjust i Daaks kyrka, men Zoloddvärgarna lever i någon form av symbios. Mot konstanta mutor och arbete i byggnationen av Daaks katedraler låter inkvisitionen bli att jaga Zoloddvärgar för deras otrohet, utom möjligen de som öppet förespråkar Vontar-dyrkan. Inte heller är man särskilt förtjust i thalaskerna och deras anti-religiösa politik, men i ett arrangemang liknande det i det jargiska kejsardömet låter man dvärgarna i Thalamur vara. De tirakiska schamanistiska religionerna tycker man inte om, i synnerhet som de tirakiska andebesvärjarna ställt till mycket förtret för dvärgarna genom historien. Det dvärgiska hatet gentemot tirakerna grundar sig dock främst på andra orsaker än just de religiösa. I övrigt tolererar man andra kyrkor och religioner. Dvärgar missionerar inte. De lär helst inte ut sin religion till utombergingar, eftersom det är så mycket hemligheter förknippade med den. De brukar normalt avvisa människor som söker sig till den dvärgiska religionen, i den mån det händer (en eller ett par gånger per århundrade), men i ett fåtal fall har utombergingar tillåtits att studera Vontars tro.
Gudomlig intervention
Vontar lägger sig sällan i den enskilde dvärgens liv. Om han ger sig tillkänna så är det huvudsakligen genom uppenbarelser. Dessa uppenbarelser är ofta i form av en skrämmande klarsyn som i många fall kan få den sturskaste av dvärgar att krypa av skräck. Den heliga fruktan är ingenting som man ser ner på, utan tvärtom så vördar man en dvärg som får en sådan klarsyn. Ett fåtal har till och med bytt klass och sökt sig till undergörarna på grund av klarsynen. Ibland kan Vontar få en dvärgs anfäder att avvika från den långa resan för att hjälpa en trogen och hederlig dvärg i trångmål. Dvärgen kan då få övermänsklig styrka eller kunskaper och färdigheter som han själv saknar men anfäderna hade. En dvärg i denna form av heligt raseri är något av det farligaste man kan råka ut för.
Antagning och grader
Lärling - Gesäll - Mästare
Gudomar: Vontar.
Godtagbara offer: Gåvooffer (ädelmetaller, ädelstenar).
Heligaste dag: 11 sebaria.
Övriga heliga dagar: Varje åttondedag.
Allmänna tabun: En Vontar-troende måste stå vid sitt ord och får aldrig ljuga. Man får inte medvetet undvika viktigt arbete på grund av lathet.
Allmänna förpliktelser: Alla Vontar-troende måste lära sig de åtta bönerna och komma ihåg att bruka dem vid rätt tillfälle. Man får inte lämna en öppen låga utan tillsyn och man får heller inte åkalla Vontars namn i vrede.
Godtagbara offer: Gåvooffer (ädelmetaller, ädelstenar).
Heligaste dag: 11 sebaria.
Övriga heliga dagar: Varje åttondedag.
Allmänna tabun: En Vontar-troende måste stå vid sitt ord och får aldrig ljuga. Man får inte medvetet undvika viktigt arbete på grund av lathet.
Allmänna förpliktelser: Alla Vontar-troende måste lära sig de åtta bönerna och komma ihåg att bruka dem vid rätt tillfälle. Man får inte lämna en öppen låga utan tillsyn och man får heller inte åkalla Vontars namn i vrede.