Vindskrika

Alla inre organ har avlägsnats från vindskrikans kropp, vilket får de ofta utmärglade kropparna att verka än magrare, då buken är helt tom. I vissa fall är den även uppfläkt och man kan då få en glimt av den vilda pneumotropiska energi som löper genom håligheterna i kroppen likt en orkan, vilket får vindskrikan att avge vinande och klagande läten.
De tenderar att vara nakna, alternativt iförda luftiga klädnader som, likt håret, fladdrar och piskar i vinden som alltid tycks blåsa kring dem. Huden är mycket blek, i vissa fall lätt blåaktig, och oerhört kall – vilket sänder rysningar längs ryggraden på de som vidrörs av dess taniga lemmar.
Till skillnad från andra vandöda ruttnar inte vindskrikan och den är underligt doftlös, vilket tillsammans med deras kusliga förmåga att flyga kan göra dem svåra att upptäcka. Anletet är insjunket och förvridet i ett plågat ansiktsut- tryck, som endast förstärks av de helt vita ögonen som utstrålar både sorg och lidande.

Vindskrikan är en kvick och rastlös varelse som har mycket svårt för att vara stilla. Om den fjättras, antingen med fysiska eller magiska medel, blir den oerhört vildsint och kan skrika oavbrutet i flera dagar. Vissa menar att dessa skrik bringar olycka, otrevliga väderförhållanden och dödsfall inom familjen och vindskrikan betraktas därför ofta som ett mycket ont omen. Misslorna betraktar dock vindskrikans klagan som något positivt. Dessa menar istället att varelsen försöker varna för annalkande faror, och kan därmed skänka de som lyssnar till dess klagosång en chans att fly eller finna ett bra gömställe där man kan vänta ut otrevligheterna.

- Ib av Jen

Även känd som: Ai-Nadabmatya, Ekare, Grämelse, Sorgegast, Stormfasa, Vindgast, Ylare, Yrväder, Östanskälla.