Tokons gamla tro
Tokons gamla tro är verkligen gammal. Man har belägg från en runsten i Tokon, Sianstenen, att den funnits åtminstone tiotusen. En religion vars lära var mycket lik fundamentala grundstenar i den gamla tron var också statsreligion i det coloniska kejsardömets tidiga dagar. Det är möjligt att det är denna tidiga draktro som senare kommit att utvecklas till tokons gamla tro. Den gamla tron utövas i Tokon, Consaber och Alarinn. Även en del alver tillsvär sig religionen.
Panteon
Den högsta varelse som dyrkas i den gamla tron är den stora Draken. Den stora Draken är en förening av de två principer om ordning och kaos som lumian respektive mortuach står för. Enligt den gamla tron är magi ett resultat av Drakens närvaro och samma Drake är landets själ. Utan Draken skulle tokon falla och magin i världen dö ut. Draken är också fader till Ubheanni, gudafolket som en gång i tiden räddade världen undan den stora fienden. Ubheanaidh (uttalas uvanai') är tokons namn på Draken. Draken har inte skapat världen, utan bringat hopp i det mörker som en gång rådde genom att föda ubheanni, tokons gudafolk. Ubheanni samlade en gång i tiden alverfolk, männisor och dvärgar för att kämpa mot Ondskan och kastade ut ondskans folk i havet. Ubheanaidh är far till Gudinnan, Lorach, Debheann, Todh Sach och Felenna. Ilana, Sulami och Eyleri är de tre aspekterna av Gudinnan. Dessa kallas även Modern, Systern respektive Älskarinnan, och det är i aspekten Modern Ilana som Gudinnan är mor till alla de andra gudarna. Fadern är ofta Ubheanaidh (hennes far), Lorach (hennes son) eller ingen alls. Eyleri och Ilana fyller rollen som fruktbarhetsgudinnor, medan Sulami är något av en trickster och en krigare. Sulami är dock inte en farlig trickster, utan mer en ’busig’ sådan. Hon är rackartygens mästarinna och ställer ofta till problem för de övriga gudomarna. Dessutom kopplas Sulami ofta samman med fest och gamman. Lorach är krigets och diktkonstens gud. Han äktade Eyleri och avlade med henne många av de andra gudarna, men hans ‘arbete’ som ‘gudafader’ var sekundärt. Huvudsakligen var Lorach en stor krigare och den skickligaste bard som världen skådat. Han stupade när han kastade ut Tirach, Tod Sachs son, i havet. Debheann är liksom Gudinnan en treenighet, i form av Fadern, Läraren och Brodern. Fadern Debheann Utanni är en fruktbarhetssymbol likaväl som en symbol för trygghet och säkerhet, Läraren Debheann Theassi är kunskapens gud och även den som gav skriftkonsten till tokon, och Debheann Bhann är Brodern, den stödjande och en god kamrat i nödens stund. Tod Sach är den sanna trickstern och inte en av Gudinnans avkommor, utan resultatet av att Draken lägrade en sjödrake. Tod Sach gestaltas både som manlig och kvinnlig och togs upp bland Ubheanni genom sitt släktskap med Ubheanaidh. Tod Sach är i sin tur far (eller mor – det beror på vem man frågar) till Tirach, Ubheannis stora fiende, men Tod Sach tog avstånd från sin son, varpå Lorach kastade ut Tirach i havet. Tod Sach flydde sedan från Ubheanni, tog sin tillflykt bland människor och blev dvärgarnas anfader. Felenna är Gudinnans dotter med en räv. Hon flydde till människorna och lärde dem ubheannis magi. Lorach och Debheann blev rasande och bannlyste Felenna och ville döda henne, men Ubheanaidh såg att Felennas verk var gott och beskyddade henne. Enligt legenden hade Felenna sex döttrar, vilka tokon påstår vara alverfolkens ursprung. Alverna tror naturligtvis inte på detta, utom möjligtvis léaram som trots allt är väldigt nära bundsförvanter med tokon. Felenna är magins gudinna och det mystiskas beskyddare men också en upprorisk dotter och ses ofta som en rebell. Hon får ofta symbolisera uppbrottet med föräldrarna. Hon ses ibland som alvernas gudinna, särskilt då av léaram. Majoriteten av alver inte tror på den gamla trons förklaring (de tror sällan över huvud taget), men léaram-alver i norra Alarinn är ett undantag.
Mytologi
Det finns ingen egentlig skapelseberättelse i den gamla tron. Enligt denna är världen cyklisk. Den har alltid och kommer alltid att genomgå vissa cykler. Små cykler, som dag och natt, månens växlingar eller årstidernas cykel, kan uppfattas av dödliga, men det finns även större cykler. En av de största cyklerna är den ständiga kampen mellan död och liv. Då och då drabbar dessa två samman i en kataklysmisk strid, men för det mesta samexisterar de i en naturlig balans. Drakarna spelar en mycket viktig roll. Enligt den gamla tron representerar representerar drakarna två helt olika synsätt. Å ena sidan står en del av drakarna för ordning och reda, att man måste lära sig att följa med strömmen för att överleva och att man därför måste känna till ens plats i världsordningen. Andra drakar står för kaos och konflikt, att man måste kämpa mot ordningen för att kunna utvecklas och överleva och att man inte behöver acceptera sin plats i ordningen. Det här är två diametralt skilda åsikter, som när de förenas ger upphov till liv. Död är enligt den gamla tron frånvaron av både ordning och kaos, ett slags intet som måste överbryggas i nästa cykel. Ibland kommer det tillfällen då död och mörker försöker sluka Mundana. Det är då som allt liv, med drakarna i spetsen, kommer att kämpa tillbaka. Den gamla tron är rik på sagor och historier om de olika gudinnornas, gudarnas och hjältarnas förehavanden. Ju äldre sagorna är desto mer figurerar gudarna och gudinnorna, för att gradvis ersättas med hjältesagor. Bland de mest berömda är Draksången, en sång där Ubheanaidh beskriver var och en av sina söner och döttrar för Siachan, en krigarpoet som anses vara anfader till Conner sìol Roth, den man som kastade ut thalaskerna och grundade Consaber för mer än 1500 år sedan. Totalt är etthundratio drakar namngivna och alla åttiofyra kända drakar är korrekt inprickade med namn och utseende. Således finns det tjugosex drakar som ännu inte har upptäckts eller som har fallit i glömska, om man tror på sången, förstås..
Doktrin och budskap
En av de grundläggande teserna i filosofin bakom den gamla tron är att överallt där det finns två diametralt motsatta krafter kommer det att uppstå en konflikt. Den kommer bara att växla fram och tillbaka och det är det som ger världen dess cykliska natur. I många fall är det också vad som definierar tillvaron: ett hav kan inte definieras om det inte finns en strand, mörker kan aldrig finnas som koncept om det inte finns ljus, heder skulle sakna mening om det inte fanns svek, död behövs för att liv skall finnas, och så vidare. På så sätt är det lidande som finns i världen, som andra religioner försöker bortförklara som gudarnas prövning av de rättrogna eller ett motstånd så att man skall kunna utvecklas, ingenting annat än en naturlig bieffekt av att tillvaron finns. Dessutom skulle inte lycka och tillfredsställelse kunna definieras om det inte fanns lidande. För tokon är även liv och död en upprepande cykel, liksom allting annat. Tokon tror på återfödelse. När en person dör förs han över havet till de dödas land, där han får vistas i glömska till dess att han har glömt sitt förra liv. Därefter föds han återigen in i livet, utan minnen från sitt tidigare liv. Det finns många olika ’länder’ enligt tokon. Själva lever de i ’Drakens land’, det land där Draken kom ner för att kämpa mot fienden så som det berättas på Sian-stenen. Drakens land omfattar nuvarande Tokon, Consaber och Alarinn. Drakens land ligger intill de glömdas land, eller ’resten av världen’ som Draken var tvungen att överge för att kunna koncentrera sin makt tillräckligt mycket för att vinna kriget mot fienden. De dödas land, det rike man kommer till över havet efter att man har dött, har redan nämnts. De ungas land är ett slags mellansteg mellan de dödas land och Mundana, strax före att man återföds. Skugglandet är ett annat viktigt land för tokon. Det är ett rike vid sidan av, ett rike skapat av fantasier och drömmar. Skugglandet finns på så sätt inte på riktigt, men man kan uppleva det genom att vandra in dit i drömmar, mardrömmar och dagdrömmar. Gudarnas land är också ett viktigt land. Det var dit som gudarna seglade efter att fienden var besegrad och den nya cykeln tagit fart på Mundana.
Plikter och tabun
Hos tokon finns det ingen högre plikt än att bära familjen vidare. Det är därför livsviktigt för dem att gifta sig och skaffa barn, men också att skydda familj och släkt. Det finns alltid hopp i och med att man återföds i ett senare liv, men överger man sin familj och sin släkt bryter man mot de grundläggande principerna i världen, och i enlighet med de principerna så kommer det att slå tillbaka på en själv. Därför är lojalitet mot i synnerhet familj, släkt och vänner en princip som man aldrig bryter mot. Denna lojalitet sträcks vidare till bland annat löften och åtaganden, så att när en tokon ger sitt ord så kommer han att göra allt som står i hans makt för att uppfylla sitt löfte. Tanken här är att även om svek är oundvikligt, eftersom svek och heder är motsatta krafter, så kommer man själv att drabbas av mer svek om man är en svikare. ’Löftesbrytare’ är än idag något av det värsta rykte man kan ha i Tokon. Gästfrihet är ett bud som är besläktat med budet om lojalitet och heder. När en värd accepterar en gäst så blir gästen i princip en förlängning av värdens familj och därför gäller alla förpliktelser som gäller för familjen även för gästen. Det kan mycket väl hända att en tokon med sitt liv försvarar en hatad fiende så snart han har accepterat fienden som sin gäst. Tokon har inga egentliga böner som de ber. Däremot är det vanligt att de åkallar en guds, gudinnas eller en känd drakes namn när de behöver styrka. ’Verduhrakh’ var till exempel ett vanligt krigsrop bland tokon i Femte thalaskiska kriget. Offer till draken och gudarna är ganska vanliga. Offren består av gåvor, till exempel blommor, örter, mat eller öl. Offergåvorna läggs vanligtvis på heliga platser för att ruttna, men det händer att druiderna förmedlar gåvooffren till gudarna genom hemliga ceremonier.
Olika kulter
Det finns fyra större kulter inom den gamla tron. Den största och mest spridda är Drakens utvalda, ett druidprästerskap som tolkar Drakens vilja. De finns huvdsakligen i Tokon. Dessa för sedan Drakens budskap vidare till folket. Normalt sett har druiderna väldigt liten inverkan på det dagliga livet. Då och då kan en druid ställa upp som rådgivare, med övernaturlig hjälp av olika slag som till exempel helgande eller välsignande, samt som ceremonimästare vid de stora festivalerna och andra tillfällen. De är ansvariga för att tala om när de olika festivalerna skall inträffa och ge råd om när det skall sås, när det skall skördas och så vidare. Dessa tidpunkter beräknas ofta med hjälp av de många stencirklarna som står runt om i hela Consaber. Felenna-kulten är den näst största kulten och finns i Alarinn. Även om Alarinn är glest befolkat och bara var tionde alari-alv är religiös så är Felenna-kulten ändå den största. Felennakulten skiljer sig inte mycket från den vanliga religionen. Den största skillnaden är att man nästan alltid ber till gudinnan Felenna, alvernas urmoder, om välsignelse, råd och hjälp. Sabhrainn-kulten är den näst minsta kulten. Denna kult är alltid direkt knuten till en existerande drake och alltid mycket hemlighetsfull. Eftersom det inte finns så många drakar så finns det heller inte så många sabhrainn-kulter. Dessa kulter har en mer direkt koppling till Draken. Tirach-kulten är den minsta kulten och man hör inte talas om den särskilt ofta. Tirach-kultens medlemmar tränas ofta i krigskonst och lönnmord. De är fanatiska och välkomnar döden.
Organisation
I likhet med tokons samhälle i övrigt så har Drakens utvalda ingen särskild organisation. Varje druidpräst svarar egentligen inte för någon ovanstående högre präst. I princip kan man säga att det finns tre grader i prästerskapet, lärling, präst och lärare. Lärlingar är de som lär sig sitt yrke, präster är de som är fullärda och lärare är de som kan så pass mycket att de kan föra yrket vidare. Lärlingen är underställd sin lärare och en lärare har högre anseende än en vanlig druidpräst, men det är också den enda hierarki som finns. I vanlig ordning visar tokon sin motvilja mot att ha någon över sig. En druid har alltid sitt uppehälle tryggat så länge han rör sig i Tokon eller Alarinn. I övrigt har de inga jordiska ägodelar. Druider har svurit ett fattighetslöfte och får inte äga egendom eller pengar. De saker som behövs i ämbetet ägs av gudarna. Kläderna på kroppen ses som ett nödvändigt ont, och pengar avstår de alltid ifrån. De försörjs av de som bor i närheten av vördnad för gudarna, vördnad för druiden och även som tack för de tjänster som druiderna utför. Druiderna behöver inte leva i celibat, men de får inte gifta sig då detta skulle innebära för stor distraktion från arbetet. En speciell position har tokons Falk. Enligt legenden så fick varje drake en följeslagare i form av en falk, som kunde förmedla drakens önskan till örnen, konungen över alla de andra flygande varelserna. Tokons Falk har ett liknande ämbete, nämligen att stå som länk mellan ard righ av tokon och Drakens utvalda.
Utbredning
Den gamla trons druider finns huvudsakligen i Tokon, norra Consaber och Alarinn. I Tokon och norra Consaber är det huvudsakligen Drakens utvalda som verkar, medan Felennakulten huvudsakligen arbetar i Alarinn. Tirach-kulten märker man inte av så mycket, men man kan hitta den i Olanden hos de tirakstammar som finns där (om man överlever, vill säga) och även på östra Urma Bréann och Danbréann. Sabhrainn-kulten märker man heller inte så mycket av, men den finns troligen i hela Consaber och Alarinn, inklusive Tokon. Det påstås att Priori Cun-sabreann i själva verket är en Sabhrainn-kult. Bland tokon är nästan 95% troende i den gamla tron. I Consabers nordligaste grevskap, Nantien och Seredan, är ungefär 50% troende i den gamla tron. I Alarinn är ungefär 10% av alverna och 80% av människorna troende i den gamla tron, huvudsakligen Felenna-kulten. I Felosi grevskap är ungefär 10% av léaram-alverna troende i Felenna-kulten och 35% av människorna är troende i den gamla tron.
Symboler Det finns flera olika symboler som har olika signifikans i den gamla tron. Draken är den givna symbolen för religionen som helhet. Cirkelknuten är en symbol för världsalltet. Räven, Felennas far, är symbolen för Felenna-kulten. Röd anses vara den färg som symboliserar mortuach-drakar, och vit är den färg som symboliserar lumian-drakar. En cirkelknut där två drakar, en röd och en vit, slingrar sig om varandra är en symbol för den stora Draken. Den typiske druidprästen är klädd i en enkel grå eller vit fotsid kåpa, ibland med en mantel med huva. Han skall aldrig vara klädd i någon klanpläd – druiden tillhör Draken, inte klanernas politik. För sitt ämbete har han en sex fot lång stav som är helgad av en drake. Det är ganska ont om sådana stavar, varför de ofta går i arv från lärare till lärling.
Världssyn
I och med att den gamla tron huvudsakligen är en draktro så finns det gott om utrymme för andra väsen. Tokon anser själva att den stora Draken är den högsta av alla varelser. Alla andra gudar och gudinnor är drakens avkomma. De främsta gudarna och gudinnorna är Ubheanni, men andra gudar finns också. Den stora slitningen mellan den gamla tron och andra panteistiska religioner är naturligtvis rangordningen. Tokon anser naturligtvis att Draken och Ubheanni står högre än andra gudar, men utesluter inte andra gudar. Tvärtom erkänner man att de finns. Andra panteistiska religioner anser naturligtvis att deras gudar står högre än Ubheanni, men dessa gräl är rätt så beskedliga. Betydligt mer allvarlig är konflikten mellan den gamla tron och monoteistiska religioner som till exempel Daaks kyrka. En monoteistisk religion hävdar genom sin blotta natur att den egna guden är den enda. Alla andra religioner måste därför per definition dyrka avgudabilder eller demoner. Därför är det ganska spänt mellan den gamla tron och Daaks kyrka. I Consaber finns det dock en kraft som gör att Daak inte ryker i luven på den gamla tron, och det är historien. Consaber exist erade inte som nation förrän tokons klaner samlades under Drakbanéret och kastade ut thalaskerna. Upprepade gånger har tokons Drakbanér inneburit Consabers räddning. Skulle man inom Daaks kyrka starta korståg mot den gamla tron så skulle man slita Consaber i stycken och med stor sannolikhet skulle de mer traditionella sabrierna överge Daaks kyrka till förmån för den gamla tron. Därmed är det inte säkert att missionen skulle bli framgångsrik utan tvärtom skulle det finnas en stor risk att Daaks tro skulle kastas ut från Consaber. Kyrkan vill inte riskera att förlora de själar som har frälsts hittills och accepterar därför den gamla trons närvaro i Consaber.
Heliga dagar
Det sabriska nyåret: 28 dodekanda. Räknas som årets första dag, både i Tokon och i Consaber.
Vintermörke: Vintersolståndet, 1 primal. Firas med tända eldar, sång, musik och dans.
Ljusna: Två veckor efter årets mörkaste natt och då månen är ny firar tokon att det blir ljusare med en rejäl fest, som för att glömma den mörka årstiden utanför dörren. Samma fest firas för övrigt av alver runt om på Mundana, men de kallar festen för Mörke.
Åminnelsedagen: 14 sekanda. Året är fortfarande i sin mörkaste tid, och det finns återigen ingen måne på himlen. Tokon påminner sig nu om att även om allting blir ljusare så kommer det att bli vinter igen.
Tokarnas dag: Infaller samtidigt som vårdagjämningen, 1 jkuadra. En gammal tokonsk tradition som fortfarande lever kvar även i Consaber är denna dag, där man helt enkelt släpper loss vintertrycket med alla former av tokiga upptåg. Ingen länsherre har rätt att stoppa ’tokarnas parad’, inte ens i Consaber.
Sommarhälsningen: 1 pentanda. Tokon hälsar nu sommaren med sång, musik, dans och eldar. Sommarsolståndet: 1 sebaria. Årets ljusaste dag. Firas med tända eldar, sång, musik och dans. Detta är den gamla trons heligaste dag, då nya lärlingar utses och fullärda lärlingar upphöjs till präster. Höstdagjämningen: 1 oktober. Firas med tända eldar, sång, musik och dans. Sörjenatten: 7 november. Tokon har nu en extra högtid för de bortgångna, utöver den vanliga begravningsritualen. Ljusoch båltändning samt lågmälda böner är vanliga.
Vid sommarsolstånd, vintersolstånd och de båda dagjämningarna har man festivaler med tända bål på kullarna som åminnelse om den cykliska världen. Dessa festivaler lever fortfarande i Consaber och firas även hos de som inte är troende i den gamla tron. I grunden är alla dessa festivaler religiösa i sin natur, trots deras folkliga första intryck. Alla världsliga intryck sopas dock snabbt åt sidan när man är närvarande vid en dans vid de stora eldarna mitt i natten vid Sommarhälsningen – upplevelsen är i det närmaste religiös och kan inte förklaras med ord. Det finns inga andra heliga dagar för tokon och det finns ingen särskild tid för mässor eller liknande. Istället ställer druiden upp när det behövs, vid begravningar, äktenskap och liknande.
Antagning och grader
Lärling - Kultmedlem - Druidpräst - Lärare - Falk
beata Silencio, Ärkeinkvisitor i Vite Daaks tjänst
Panteon
Den högsta varelse som dyrkas i den gamla tron är den stora Draken. Den stora Draken är en förening av de två principer om ordning och kaos som lumian respektive mortuach står för. Enligt den gamla tron är magi ett resultat av Drakens närvaro och samma Drake är landets själ. Utan Draken skulle tokon falla och magin i världen dö ut. Draken är också fader till Ubheanni, gudafolket som en gång i tiden räddade världen undan den stora fienden. Ubheanaidh (uttalas uvanai') är tokons namn på Draken. Draken har inte skapat världen, utan bringat hopp i det mörker som en gång rådde genom att föda ubheanni, tokons gudafolk. Ubheanni samlade en gång i tiden alverfolk, männisor och dvärgar för att kämpa mot Ondskan och kastade ut ondskans folk i havet. Ubheanaidh är far till Gudinnan, Lorach, Debheann, Todh Sach och Felenna. Ilana, Sulami och Eyleri är de tre aspekterna av Gudinnan. Dessa kallas även Modern, Systern respektive Älskarinnan, och det är i aspekten Modern Ilana som Gudinnan är mor till alla de andra gudarna. Fadern är ofta Ubheanaidh (hennes far), Lorach (hennes son) eller ingen alls. Eyleri och Ilana fyller rollen som fruktbarhetsgudinnor, medan Sulami är något av en trickster och en krigare. Sulami är dock inte en farlig trickster, utan mer en ’busig’ sådan. Hon är rackartygens mästarinna och ställer ofta till problem för de övriga gudomarna. Dessutom kopplas Sulami ofta samman med fest och gamman. Lorach är krigets och diktkonstens gud. Han äktade Eyleri och avlade med henne många av de andra gudarna, men hans ‘arbete’ som ‘gudafader’ var sekundärt. Huvudsakligen var Lorach en stor krigare och den skickligaste bard som världen skådat. Han stupade när han kastade ut Tirach, Tod Sachs son, i havet. Debheann är liksom Gudinnan en treenighet, i form av Fadern, Läraren och Brodern. Fadern Debheann Utanni är en fruktbarhetssymbol likaväl som en symbol för trygghet och säkerhet, Läraren Debheann Theassi är kunskapens gud och även den som gav skriftkonsten till tokon, och Debheann Bhann är Brodern, den stödjande och en god kamrat i nödens stund. Tod Sach är den sanna trickstern och inte en av Gudinnans avkommor, utan resultatet av att Draken lägrade en sjödrake. Tod Sach gestaltas både som manlig och kvinnlig och togs upp bland Ubheanni genom sitt släktskap med Ubheanaidh. Tod Sach är i sin tur far (eller mor – det beror på vem man frågar) till Tirach, Ubheannis stora fiende, men Tod Sach tog avstånd från sin son, varpå Lorach kastade ut Tirach i havet. Tod Sach flydde sedan från Ubheanni, tog sin tillflykt bland människor och blev dvärgarnas anfader. Felenna är Gudinnans dotter med en räv. Hon flydde till människorna och lärde dem ubheannis magi. Lorach och Debheann blev rasande och bannlyste Felenna och ville döda henne, men Ubheanaidh såg att Felennas verk var gott och beskyddade henne. Enligt legenden hade Felenna sex döttrar, vilka tokon påstår vara alverfolkens ursprung. Alverna tror naturligtvis inte på detta, utom möjligtvis léaram som trots allt är väldigt nära bundsförvanter med tokon. Felenna är magins gudinna och det mystiskas beskyddare men också en upprorisk dotter och ses ofta som en rebell. Hon får ofta symbolisera uppbrottet med föräldrarna. Hon ses ibland som alvernas gudinna, särskilt då av léaram. Majoriteten av alver inte tror på den gamla trons förklaring (de tror sällan över huvud taget), men léaram-alver i norra Alarinn är ett undantag.
Mytologi
Det finns ingen egentlig skapelseberättelse i den gamla tron. Enligt denna är världen cyklisk. Den har alltid och kommer alltid att genomgå vissa cykler. Små cykler, som dag och natt, månens växlingar eller årstidernas cykel, kan uppfattas av dödliga, men det finns även större cykler. En av de största cyklerna är den ständiga kampen mellan död och liv. Då och då drabbar dessa två samman i en kataklysmisk strid, men för det mesta samexisterar de i en naturlig balans. Drakarna spelar en mycket viktig roll. Enligt den gamla tron representerar representerar drakarna två helt olika synsätt. Å ena sidan står en del av drakarna för ordning och reda, att man måste lära sig att följa med strömmen för att överleva och att man därför måste känna till ens plats i världsordningen. Andra drakar står för kaos och konflikt, att man måste kämpa mot ordningen för att kunna utvecklas och överleva och att man inte behöver acceptera sin plats i ordningen. Det här är två diametralt skilda åsikter, som när de förenas ger upphov till liv. Död är enligt den gamla tron frånvaron av både ordning och kaos, ett slags intet som måste överbryggas i nästa cykel. Ibland kommer det tillfällen då död och mörker försöker sluka Mundana. Det är då som allt liv, med drakarna i spetsen, kommer att kämpa tillbaka. Den gamla tron är rik på sagor och historier om de olika gudinnornas, gudarnas och hjältarnas förehavanden. Ju äldre sagorna är desto mer figurerar gudarna och gudinnorna, för att gradvis ersättas med hjältesagor. Bland de mest berömda är Draksången, en sång där Ubheanaidh beskriver var och en av sina söner och döttrar för Siachan, en krigarpoet som anses vara anfader till Conner sìol Roth, den man som kastade ut thalaskerna och grundade Consaber för mer än 1500 år sedan. Totalt är etthundratio drakar namngivna och alla åttiofyra kända drakar är korrekt inprickade med namn och utseende. Således finns det tjugosex drakar som ännu inte har upptäckts eller som har fallit i glömska, om man tror på sången, förstås..
Doktrin och budskap
En av de grundläggande teserna i filosofin bakom den gamla tron är att överallt där det finns två diametralt motsatta krafter kommer det att uppstå en konflikt. Den kommer bara att växla fram och tillbaka och det är det som ger världen dess cykliska natur. I många fall är det också vad som definierar tillvaron: ett hav kan inte definieras om det inte finns en strand, mörker kan aldrig finnas som koncept om det inte finns ljus, heder skulle sakna mening om det inte fanns svek, död behövs för att liv skall finnas, och så vidare. På så sätt är det lidande som finns i världen, som andra religioner försöker bortförklara som gudarnas prövning av de rättrogna eller ett motstånd så att man skall kunna utvecklas, ingenting annat än en naturlig bieffekt av att tillvaron finns. Dessutom skulle inte lycka och tillfredsställelse kunna definieras om det inte fanns lidande. För tokon är även liv och död en upprepande cykel, liksom allting annat. Tokon tror på återfödelse. När en person dör förs han över havet till de dödas land, där han får vistas i glömska till dess att han har glömt sitt förra liv. Därefter föds han återigen in i livet, utan minnen från sitt tidigare liv. Det finns många olika ’länder’ enligt tokon. Själva lever de i ’Drakens land’, det land där Draken kom ner för att kämpa mot fienden så som det berättas på Sian-stenen. Drakens land omfattar nuvarande Tokon, Consaber och Alarinn. Drakens land ligger intill de glömdas land, eller ’resten av världen’ som Draken var tvungen att överge för att kunna koncentrera sin makt tillräckligt mycket för att vinna kriget mot fienden. De dödas land, det rike man kommer till över havet efter att man har dött, har redan nämnts. De ungas land är ett slags mellansteg mellan de dödas land och Mundana, strax före att man återföds. Skugglandet är ett annat viktigt land för tokon. Det är ett rike vid sidan av, ett rike skapat av fantasier och drömmar. Skugglandet finns på så sätt inte på riktigt, men man kan uppleva det genom att vandra in dit i drömmar, mardrömmar och dagdrömmar. Gudarnas land är också ett viktigt land. Det var dit som gudarna seglade efter att fienden var besegrad och den nya cykeln tagit fart på Mundana.
Plikter och tabun
Hos tokon finns det ingen högre plikt än att bära familjen vidare. Det är därför livsviktigt för dem att gifta sig och skaffa barn, men också att skydda familj och släkt. Det finns alltid hopp i och med att man återföds i ett senare liv, men överger man sin familj och sin släkt bryter man mot de grundläggande principerna i världen, och i enlighet med de principerna så kommer det att slå tillbaka på en själv. Därför är lojalitet mot i synnerhet familj, släkt och vänner en princip som man aldrig bryter mot. Denna lojalitet sträcks vidare till bland annat löften och åtaganden, så att när en tokon ger sitt ord så kommer han att göra allt som står i hans makt för att uppfylla sitt löfte. Tanken här är att även om svek är oundvikligt, eftersom svek och heder är motsatta krafter, så kommer man själv att drabbas av mer svek om man är en svikare. ’Löftesbrytare’ är än idag något av det värsta rykte man kan ha i Tokon. Gästfrihet är ett bud som är besläktat med budet om lojalitet och heder. När en värd accepterar en gäst så blir gästen i princip en förlängning av värdens familj och därför gäller alla förpliktelser som gäller för familjen även för gästen. Det kan mycket väl hända att en tokon med sitt liv försvarar en hatad fiende så snart han har accepterat fienden som sin gäst. Tokon har inga egentliga böner som de ber. Däremot är det vanligt att de åkallar en guds, gudinnas eller en känd drakes namn när de behöver styrka. ’Verduhrakh’ var till exempel ett vanligt krigsrop bland tokon i Femte thalaskiska kriget. Offer till draken och gudarna är ganska vanliga. Offren består av gåvor, till exempel blommor, örter, mat eller öl. Offergåvorna läggs vanligtvis på heliga platser för att ruttna, men det händer att druiderna förmedlar gåvooffren till gudarna genom hemliga ceremonier.
Olika kulter
Det finns fyra större kulter inom den gamla tron. Den största och mest spridda är Drakens utvalda, ett druidprästerskap som tolkar Drakens vilja. De finns huvdsakligen i Tokon. Dessa för sedan Drakens budskap vidare till folket. Normalt sett har druiderna väldigt liten inverkan på det dagliga livet. Då och då kan en druid ställa upp som rådgivare, med övernaturlig hjälp av olika slag som till exempel helgande eller välsignande, samt som ceremonimästare vid de stora festivalerna och andra tillfällen. De är ansvariga för att tala om när de olika festivalerna skall inträffa och ge råd om när det skall sås, när det skall skördas och så vidare. Dessa tidpunkter beräknas ofta med hjälp av de många stencirklarna som står runt om i hela Consaber. Felenna-kulten är den näst största kulten och finns i Alarinn. Även om Alarinn är glest befolkat och bara var tionde alari-alv är religiös så är Felenna-kulten ändå den största. Felennakulten skiljer sig inte mycket från den vanliga religionen. Den största skillnaden är att man nästan alltid ber till gudinnan Felenna, alvernas urmoder, om välsignelse, råd och hjälp. Sabhrainn-kulten är den näst minsta kulten. Denna kult är alltid direkt knuten till en existerande drake och alltid mycket hemlighetsfull. Eftersom det inte finns så många drakar så finns det heller inte så många sabhrainn-kulter. Dessa kulter har en mer direkt koppling till Draken. Tirach-kulten är den minsta kulten och man hör inte talas om den särskilt ofta. Tirach-kultens medlemmar tränas ofta i krigskonst och lönnmord. De är fanatiska och välkomnar döden.
Organisation
I likhet med tokons samhälle i övrigt så har Drakens utvalda ingen särskild organisation. Varje druidpräst svarar egentligen inte för någon ovanstående högre präst. I princip kan man säga att det finns tre grader i prästerskapet, lärling, präst och lärare. Lärlingar är de som lär sig sitt yrke, präster är de som är fullärda och lärare är de som kan så pass mycket att de kan föra yrket vidare. Lärlingen är underställd sin lärare och en lärare har högre anseende än en vanlig druidpräst, men det är också den enda hierarki som finns. I vanlig ordning visar tokon sin motvilja mot att ha någon över sig. En druid har alltid sitt uppehälle tryggat så länge han rör sig i Tokon eller Alarinn. I övrigt har de inga jordiska ägodelar. Druider har svurit ett fattighetslöfte och får inte äga egendom eller pengar. De saker som behövs i ämbetet ägs av gudarna. Kläderna på kroppen ses som ett nödvändigt ont, och pengar avstår de alltid ifrån. De försörjs av de som bor i närheten av vördnad för gudarna, vördnad för druiden och även som tack för de tjänster som druiderna utför. Druiderna behöver inte leva i celibat, men de får inte gifta sig då detta skulle innebära för stor distraktion från arbetet. En speciell position har tokons Falk. Enligt legenden så fick varje drake en följeslagare i form av en falk, som kunde förmedla drakens önskan till örnen, konungen över alla de andra flygande varelserna. Tokons Falk har ett liknande ämbete, nämligen att stå som länk mellan ard righ av tokon och Drakens utvalda.
Utbredning
Den gamla trons druider finns huvudsakligen i Tokon, norra Consaber och Alarinn. I Tokon och norra Consaber är det huvudsakligen Drakens utvalda som verkar, medan Felennakulten huvudsakligen arbetar i Alarinn. Tirach-kulten märker man inte av så mycket, men man kan hitta den i Olanden hos de tirakstammar som finns där (om man överlever, vill säga) och även på östra Urma Bréann och Danbréann. Sabhrainn-kulten märker man heller inte så mycket av, men den finns troligen i hela Consaber och Alarinn, inklusive Tokon. Det påstås att Priori Cun-sabreann i själva verket är en Sabhrainn-kult. Bland tokon är nästan 95% troende i den gamla tron. I Consabers nordligaste grevskap, Nantien och Seredan, är ungefär 50% troende i den gamla tron. I Alarinn är ungefär 10% av alverna och 80% av människorna troende i den gamla tron, huvudsakligen Felenna-kulten. I Felosi grevskap är ungefär 10% av léaram-alverna troende i Felenna-kulten och 35% av människorna är troende i den gamla tron.
Symboler Det finns flera olika symboler som har olika signifikans i den gamla tron. Draken är den givna symbolen för religionen som helhet. Cirkelknuten är en symbol för världsalltet. Räven, Felennas far, är symbolen för Felenna-kulten. Röd anses vara den färg som symboliserar mortuach-drakar, och vit är den färg som symboliserar lumian-drakar. En cirkelknut där två drakar, en röd och en vit, slingrar sig om varandra är en symbol för den stora Draken. Den typiske druidprästen är klädd i en enkel grå eller vit fotsid kåpa, ibland med en mantel med huva. Han skall aldrig vara klädd i någon klanpläd – druiden tillhör Draken, inte klanernas politik. För sitt ämbete har han en sex fot lång stav som är helgad av en drake. Det är ganska ont om sådana stavar, varför de ofta går i arv från lärare till lärling.
Världssyn
I och med att den gamla tron huvudsakligen är en draktro så finns det gott om utrymme för andra väsen. Tokon anser själva att den stora Draken är den högsta av alla varelser. Alla andra gudar och gudinnor är drakens avkomma. De främsta gudarna och gudinnorna är Ubheanni, men andra gudar finns också. Den stora slitningen mellan den gamla tron och andra panteistiska religioner är naturligtvis rangordningen. Tokon anser naturligtvis att Draken och Ubheanni står högre än andra gudar, men utesluter inte andra gudar. Tvärtom erkänner man att de finns. Andra panteistiska religioner anser naturligtvis att deras gudar står högre än Ubheanni, men dessa gräl är rätt så beskedliga. Betydligt mer allvarlig är konflikten mellan den gamla tron och monoteistiska religioner som till exempel Daaks kyrka. En monoteistisk religion hävdar genom sin blotta natur att den egna guden är den enda. Alla andra religioner måste därför per definition dyrka avgudabilder eller demoner. Därför är det ganska spänt mellan den gamla tron och Daaks kyrka. I Consaber finns det dock en kraft som gör att Daak inte ryker i luven på den gamla tron, och det är historien. Consaber exist erade inte som nation förrän tokons klaner samlades under Drakbanéret och kastade ut thalaskerna. Upprepade gånger har tokons Drakbanér inneburit Consabers räddning. Skulle man inom Daaks kyrka starta korståg mot den gamla tron så skulle man slita Consaber i stycken och med stor sannolikhet skulle de mer traditionella sabrierna överge Daaks kyrka till förmån för den gamla tron. Därmed är det inte säkert att missionen skulle bli framgångsrik utan tvärtom skulle det finnas en stor risk att Daaks tro skulle kastas ut från Consaber. Kyrkan vill inte riskera att förlora de själar som har frälsts hittills och accepterar därför den gamla trons närvaro i Consaber.
Heliga dagar
Det sabriska nyåret: 28 dodekanda. Räknas som årets första dag, både i Tokon och i Consaber.
Vintermörke: Vintersolståndet, 1 primal. Firas med tända eldar, sång, musik och dans.
Ljusna: Två veckor efter årets mörkaste natt och då månen är ny firar tokon att det blir ljusare med en rejäl fest, som för att glömma den mörka årstiden utanför dörren. Samma fest firas för övrigt av alver runt om på Mundana, men de kallar festen för Mörke.
Åminnelsedagen: 14 sekanda. Året är fortfarande i sin mörkaste tid, och det finns återigen ingen måne på himlen. Tokon påminner sig nu om att även om allting blir ljusare så kommer det att bli vinter igen.
Tokarnas dag: Infaller samtidigt som vårdagjämningen, 1 jkuadra. En gammal tokonsk tradition som fortfarande lever kvar även i Consaber är denna dag, där man helt enkelt släpper loss vintertrycket med alla former av tokiga upptåg. Ingen länsherre har rätt att stoppa ’tokarnas parad’, inte ens i Consaber.
Sommarhälsningen: 1 pentanda. Tokon hälsar nu sommaren med sång, musik, dans och eldar. Sommarsolståndet: 1 sebaria. Årets ljusaste dag. Firas med tända eldar, sång, musik och dans. Detta är den gamla trons heligaste dag, då nya lärlingar utses och fullärda lärlingar upphöjs till präster. Höstdagjämningen: 1 oktober. Firas med tända eldar, sång, musik och dans. Sörjenatten: 7 november. Tokon har nu en extra högtid för de bortgångna, utöver den vanliga begravningsritualen. Ljusoch båltändning samt lågmälda böner är vanliga.
Vid sommarsolstånd, vintersolstånd och de båda dagjämningarna har man festivaler med tända bål på kullarna som åminnelse om den cykliska världen. Dessa festivaler lever fortfarande i Consaber och firas även hos de som inte är troende i den gamla tron. I grunden är alla dessa festivaler religiösa i sin natur, trots deras folkliga första intryck. Alla världsliga intryck sopas dock snabbt åt sidan när man är närvarande vid en dans vid de stora eldarna mitt i natten vid Sommarhälsningen – upplevelsen är i det närmaste religiös och kan inte förklaras med ord. Det finns inga andra heliga dagar för tokon och det finns ingen särskild tid för mässor eller liknande. Istället ställer druiden upp när det behövs, vid begravningar, äktenskap och liknande.
Antagning och grader
Lärling - Kultmedlem - Druidpräst - Lärare - Falk
Gudomar: Draken, Gudinnan, Lorach, Debheann, Todh Sach, Felenna.
Godtagbara offer: Gåvooffer.
Heligaste dag: 1 sebaria.
Övriga heliga dagar: 1 primal, 15 primal, 14 sekanda, 1 kuadra, 1 pentanda, 1 dekanda, 7 udekanda, 28 dodekanda.
Allmänna tabun: En troende får inte äga pengar eller egendom. En troende får inte överge sin släkt. Man får inte gifta sig (men man behöver för den skull inte leva i celibat) Man får aldrig bryta ett givet ord.
Allmänna förpliktelser: Inom tron skall en värd skydda sin gäst med sitt eget liv om det så skulle krävas. En troende får inte ljuga med avsikt.
Godtagbara offer: Gåvooffer.
Heligaste dag: 1 sebaria.
Övriga heliga dagar: 1 primal, 15 primal, 14 sekanda, 1 kuadra, 1 pentanda, 1 dekanda, 7 udekanda, 28 dodekanda.
Allmänna tabun: En troende får inte äga pengar eller egendom. En troende får inte överge sin släkt. Man får inte gifta sig (men man behöver för den skull inte leva i celibat) Man får aldrig bryta ett givet ord.
Allmänna förpliktelser: Inom tron skall en värd skydda sin gäst med sitt eget liv om det så skulle krävas. En troende får inte ljuga med avsikt.