Thakalatribunalerna

Thalamurs magisällskap räknar sitt ursprung till de magiker som var rådgivare åt kejsaren av Colonan. Efter kejsardömets fall fick dessa så kallade magikrater och deras följeslagare över tid nära nog oinskränkt makt i Västcolonan, och organiserade sig i de nio thakalatribunalerna, efter det thalaskiska ordet för magiker, thakal. Tribunalerna är grundbulten i det thalaskiska samhället, och kontrollerar ett väldigt byråkratiskt maskineri. Tekniskt sett är man en meritokrati, men i praktiken har medlemmar av landets upphöjda ätter en förtur till alla positioner. Varje ätt har en tribunal associerad med sig, och varje tribunal ansvarar för en av landets provinser – två tribunaler är dock för tillfället utan provins, eftersom Colonan och Pereine gjort uppror mot Thalamur, och har fått sitt inflytande kraftigt kringskuret på grund av detta. Ätternas och tribunalernas ledare, de nio magikraterna, sammanträder i An-Thalamur på ön Dubaral. Deras citadell var för tusentals år sedan högsäte åt kronokraterna i Kronodycle, som An-Thalamur kallades då, och sägs vara en mäktig magisk nod i tid och rum vars krafter åtskilliga av magikraterna besvärjer.  Thakala tribunalerna anser sig representera den ursprungliga och mäktigaste formen av colonisk magi, och dessutom förvalta Colonans arv från kronokraterna. Deras fiendskap med Kabalorden och Consabers magiorden Legio Colonan är mycket bitter, av både intellektuella och politiska skäl. Thakalatribunalerna har ett påtagligt dåligt rykte i stora delar av världen, då de drar i trådarna på den fruktade spionorganisationen Rakhori och anklagas för konstanta intriger mot Thalamurs grannländer. Andra länder och magisällskap ser även med fasa på deras pragmatiska tradition av att experimentera med biomanti och förvriden alkemi, farliga primalväsen och till och med vandöda. Dock är bruket av demoner nära nog tabu, i skarp kontrast till andra magisällskap. Thakalatribunalerna anser att demoner drar kraft av människans själ, som är sakrosankt och evig. Thalamurs kulturella och politiska isolation ser till att makabra men vaga rykten om magikraterna och tribunalerna lätt får fotfäste i världen. Kanske är det precis så magikraterna vill ha det – de mäktigaste av deras krets sägs spinna dunkla planer som sträcker sig långt bortom den dödliga världens gnabb och fåfänga.

Ise Vinternatt, bard i folkets tjänst