Skelett

Skelett är vanligtvis helt renskrapade, då köttet som en gång gav dess fysiska skepnad form sedan länge ruttnat bort eller slukats av glupska asätare. Unga skelett kan dock bära spår av sina tidigare liv i khoran i form av ruttnande köttslamsor som fortfarande klänger sig fast vid den beniga kroppen och sprider en unken stank. De är vanligtvis ”nakna” då deras taniga kroppar inte klarar av att bära tyngre rustningar och kläder halkar förr eller senare av deras köttlösa lekamen. Då de saknar tungor, stämband och lungor är de oförmögna att tala, och kommunicerar därför genom att klappra med tänderna eller slå sina ben mot varandra. Deras antåg kan även uppfattas i form av ett dovt och hotfullt rasslande då de vandrar genom världen med stela och ryckiga steg, tyst betraktande sin omgivning genom tomma ögonhålor med ett obehagligt grin på de figurativa läpparna.


För att vara en varelse som saknar hjärna kan skelett vara förvånansvärt sluga. De kan vrida sina ben ur led på groteska sätt för att gömma sig i mycket små utrymmen, ligga orörliga bland andra skelett och likdelar för att kamouflera sig eller sjunka till bottnen av en flod. Detta låter skeletten gömma sig väl, vilket de använder både för att överrumpla fiender och undkomma hot och förföljare. Deras låga kroppsmassa innebär dock att de inte är särskilt effektiva i strid, då de inte kan bruka tyngre vapen eller rustningar och enkelt kan knuffas undan och utmanövreras. De har dock en tämligen unik förmåga att bruka avståndsvapen och nekromantiker tenderar därför främst att bruka dem som vakter kring sina fästen eller som artillerister i sina arméer.

Ib av Jen

Även känd som: Benhög, Benrangel, Di hålögda, Döblickare, Grinare, Knotskald, Rasslare.