Mhîmrätten
Den officiella religionen i Mûhad baserar sig på Fata'a, en bok som innehåller stamfaderns samlade bud och lagar. Religionen genomsyrar mûhadinernas vardagsliv, är starkt hierarkisk och förespråkar en världslig ordning som skall motsvara den andliga där Mhîm är högst upp på skalan och slaven längst ner.
Mhîm
Ordet ’Mhîm’ är taget ur den klassiska mûhadinskan, från ett ord som betyder ’den himmelske’. Mhîm är också bäraren av hundra namn, till exempel Ghabesh Zil (den tusenögde) och Hal'adjar (stamfadern). Enligt mûhadinernas heliga skrift, Fata'a, var den förste Mhîm ett gudaväsen iklädd en människas gestalt. Han är himlens son som kom ner till ökenlandet för att förena Mûhads nomadstammar och skydda dem mot österns folk och deras avgudar. Mhîm lät bygga städer med vackra byggnader och tempel. Han fick många söner och döttrar och levde i tusen år innan han åter steg till himlen. En annan version av historien säger att han bara lämnade sin tron tillfälligt och fortfarande vandrar på Mundana. Ämnet är föremål för många heta diskussioner bland de lärde.
Mhâma'a
Enligt Mhîmrätten är himlen, Mhâma'a, det högsta och mest ouppnåeliga av allt. Det var i himlen världen skapades. Där bor Mhîm och dit kommer alla döda själar för att vila innan de återföds. Mhîm är synonym med himlen eftersom han är en inkarnation av denna. Under livet bör en troende hålla sig till Mhîms grundbud och lyda hans lagar. Den som gör det kommer efter sin död till himlen och får sitta vid hans sida en tid. Den som försummar de heliga buden förvandlas till sand och får utstå den oerhörda smärtan som följer av att vinden splittrar och blåser isär ens väsen. Efter några hundra år kommer även dessa förtappade själar att vara nog rena för att få komma till himlen och vistas där.
Symboler
De vanligaste symbolerna inom mûhadinernas religion är ögat, månskäran och stjärnan. Ögat är en symbol för den tusenögde som ser och vakar över allt från sin himmelska tron. Det används ofta som motiv på mûhadinska smycken och som skyddssymbol mot onda andar och olyckor. Månskäran symboliserar Mhîms styrka och makt medan stjärnan symboliserar det vackra och lockande hos himlen. Man brukar även använda dem som symboler för manlighet respektive kvinnlighet. Månskäran och stjärnan brukar förekomma i kombination och pryder ofta dhaorager (Mhîms tempel) och heliga gravar. Även Mûhads himmelsblå flagga bär en månskära och en stjärna i silver.
Doktrin och budskap
Härskarlagen är en mycket praktiskt inriktad religion och har därför en dubbel funktion i det mûhadinska samhället; dels som andlig vägledning och dels som stats- och rättsväsende. Båda delar är dock färgade av det hierarkiska tänkandet. På det andliga planet står marken lägst och himlen högst, vilket i samhället motsvaras av den hopkrupna, arbetande slaven respektive Mhîm på sin höga gyllene tron. På grund av denna hierarkiska indelning klassas flygande fåglar som heliga och får inte ätas. Kyckling, påfågel och andra fåglar som inte kan flyga är däremot tillåtna. Härskarlagens första heliga bud betonar vikten av att ära Mhîm och sträva till himlen. Det andra tar upp de underordnades plikt och lydnad mot de överordnade samt de överordnades skyldigheter mot de underordnade. Det tredje budet talar om individens ansvar inför kollektivet. Budorden kan verka diffusa för utomstående, men de tar upp några sidor var i Fata’a där stamfadern mera ingående förklarar deras innebörd. Mhîmrättens heliga skrift kallas Fata'a, vilket ungefär betyder ‘min kunskap’. Det är en sammanfattning som gjordes av en präst i Ziu omkring 400 f.D. och som tar upp de mest erkända religiösa texterna i Mûhad. Dittills hade man bevarat religionen genom muntlig tradition och lösa skrifter härrörande från Mhîms tid. Bokens början består av 333 sidor sammanhängande mytologiska berättelser skrivna av flera olika präster under Mhîms tid. Legenden berättar om Mhîms mystiska krafter. Han kunde bland annat känna på sig om han var hotad till livet och han kunde se saker som hände mycket långt borta. Den andra delen är skriven av stamfadern själv och handlar om och förklarar hans himmelska makt. Den bestyrker också hans gudaväsen och påbjuder de allmängiltiga budorden, gudahärskarens lag. Därpå följer flera olika lagsamlingar; bland andra slavlagarna och folklagarna. Insprängt bland de allvarsammare lagtexterna förekommer här och var lagtillägg, korta visdomshistorier, mystisk poesi och liknande. Gudahärskarens tre heliga bud spänner över alla ständer, från slavar till kefaler. Däremot behöver inte de upphöjda lyda folklagarna. Till de upphöjda räknas kefaler, präster, krigare, handelsmän och andra som har himlen på sin sida. Alla andra måste fortsätta kämpa för att visa sin värdighet inför Mhîm, himlens furste. Folklagarna är en komplicerad samling regler för hur vardagslivet skall skötas, hur Mhîm skall hedras, hur arv skall disponeras mellan släktingar och Mhîm samt en rad förbud och rekommendationer, bland annat mot flera rusmedel, trummor, häftig dans och sång eftersom det stör vardagens harmoni och arbetstakt. Skyldigheter som erläggandet av skatter, finns också nertecknade. Slavlagarna är en ganska kort genomgång av hur en slav bör behandlas, vem som får tas till slav och hur en slav kan köpa sig fri. Alver nämns överhuvudtaget inte i denna del av Fata'a. Det är av kulturella orsaker mûhadinerna favoriserar alvslavar. Fata'a avslutas med en dunkel domedagsprofetia som handlar om hur Mhîm kallar till sig alla själar och dömer dem. De trogna får stanna i himlen medan de orättfärdiga kastas tillbaka till världen vilken Mhîm sedan krossar för att skapa en ny åt de rena själarna. Fata'as budskap kan vara otroligt svårt att uttolka i vissa passager. Skriften är poetisk och använder massor av ordlekar och metaforer som är typiska för det mûhadinska språket. Därför är den nästan omöjlig att förstå rätt om man läser en översättning till ett annat språk. Behovet av riktig tolkning har gjort att många präster och lärda män genom tiderna har satt sig in i den heliga skriften och försökt tyda den. I otaliga skrifter, så kallade Keralor, försöker Fata'a-tolkarna göra logiska, allegoriska eller bokstavliga tolkningar, men det är endast de som Mhîm godkänner som respekteras av anhängarna. Olika härskare har valt olika Keralor och det utkommer ständigt nya, men det vanliga är att det samtidigt finns omkring etthundra godkända Keralor som knappt ändras alls under en Mhîms tid.
Dyrkan
Dyrkandet av Mhîm sker bland annat genom böner och tacksägelser fem gånger om dagen; en bön vid soluppgången, en kort tacksägelse efter dagens första måltid, en bön vid middagstid, sedan ännu en tacksägelse vid dagens sista måltid och till slut en bön vid solnedgången. Bönen är formaliserad och tar mellan tio och tjugo minuter. Den börjar med att man stående åkallar Mhîm genom upprepandet av något av hans namn, sedan sätter man sig ned omväxlande på knän och i underkastad position medan man mumlar speciella delar av Fata'a. Det hela avslutas med en meditativ bit då den bedjande tyst ‘talar’ till himlens furste och sedan ställer sig upp och tackar denna en sista gång. Tacksägelsen går till så att man lyfter sitt matkärl, kysser det och sedan höjer det mot himlen medan man själv böjer ner huvudet och uttalar orden ”Regh'b ad Mhîm” (”Välsignelsen kommer från Mhîm”). Vid middagstid, den sjätte dagen varje vecka, samlas alla som har möjlighet i en dhaorag. Där utför man en gemensam reningsceremoni vid dhaoragens fontäner då man tvättar huvud, armar och ben i en ordning uppifrån och ner. Sedan ber man en extra lång, gemensam bön och hör bönförrättarens predikan som ofta är improviserad och känslofylld.
Heliga dagar
Man firar ett flertal religiösa högtider; stamfaderns födelsedag, den nuvarande Mhîms födelsedag, offerhögtiden vid vallfärdssäsongen och till slut nyår. Nyårsfirandet är, efter stamfaderns födelsedag, den viktigaste högtiden. Den markerar dagen då Mhîm stamfadern besteg den gyllene tronen för första gången och därmed bekräftade Mûhads officiella bildande. I övrigt genomsyrar religionens anda mûhadinernas språk och deras vardagsliv på så sätt att de tackar Mhîm för allt gott och åkallar honom så fort något dåligt händer.
Utbredning
Mhîms härskarlag är en mycket nationalistisk religion, således är de troende uteslutande mûhadiner. I Fata'a påbjuds omvändandet av alla gudlösa med alla medel. Detta har emellertid tolkats mycket olika; vissa har velat se detta som en uppmaning till krig mot alla som inte dyrkar Mhîm medan andra menar att ‘alla medel’ inte nödvändigtvis innefattar våld, eftersom Fata'a rekommenderar undvikandet av våld så långt det är möjligt. Något krig mot resten av världen har mûhadinerna aldrig fört, men dyrkandet av andra gudar, i synnerhet inom Mûhads gränser, är föga accepterat. Visserligen har en del gudahärskare försökt utvidga Mûhads gränser med religiös motivering, men man har sällan lyckats införliva nya områden mer än under korta perioder. Den mission som bedrivs finns främst i grannländerna Tarkas och Eumo, men den är mycket begränsad. Oftast är det heliga män som frivilligt ger sig ut för att söka nya anhängare. Dessa har sällan stöd från varken tempel eller annan organisation, utan arbetar helt självständigt. Inom Mûhad finns det minst en tempelbyggnad, ‘dhaorag’, i varje stad. Byggnadens arkitektur är exotisk med kupoler och ett högt torn för bönutroparen – en av religionens mest aktade män. Templets interiör är prydd med dyrbara metaller och religiösa symboler och därtill försedd med vackra fontäner, vilka också tjänar som vattenkällor vid reningsceremonierna.
Världssyn
Enligt mhîmrättens mytologi fanns det från början många gudar som härskade i världen innan Mhîm kom och jagade iväg dem. Officiellt accepteras inga andra gudar eftersom dessa omöjligen kan vara lika himmelska som Mhîm. Alla andra gudar ses på som avgudar och demoner som trotsar himlens furste den allsmäktige. Inga parallellreligioner förekommer öppet i Mûhad, då det innebär dödsstraff för utövaren. 'Asawierna (se sidan 58) har ett mycket mer tolerant synsätt.
Organisation
I Mûhad är religionsmän inte så strikt bundna till templet som ofta är fallet i andra religioner. Vanligen städas och underhålls templen av slavar eller anställda städare. De olika religiösa yrkena går in i varandra och det finns inga skarpa gränser; däremot håller man noga på hierarkin och respekten mot överordnade. Det finns sex olika platser inom Mhîmrättens andliga hierarki, men det finns fler religiösa yrken som inte direkt ingår i hierarkin. Alla dessa kan uppnås genom arv, hårda studier eller kefalens nåd.
Antagning och grader
Rasigh - Lahid - Rabbal - Gharbawi - Kefal - 'Abir
Beata Silencio, Ärkeinkvisitor i Vite Daaks tjänst
Mhîm
Ordet ’Mhîm’ är taget ur den klassiska mûhadinskan, från ett ord som betyder ’den himmelske’. Mhîm är också bäraren av hundra namn, till exempel Ghabesh Zil (den tusenögde) och Hal'adjar (stamfadern). Enligt mûhadinernas heliga skrift, Fata'a, var den förste Mhîm ett gudaväsen iklädd en människas gestalt. Han är himlens son som kom ner till ökenlandet för att förena Mûhads nomadstammar och skydda dem mot österns folk och deras avgudar. Mhîm lät bygga städer med vackra byggnader och tempel. Han fick många söner och döttrar och levde i tusen år innan han åter steg till himlen. En annan version av historien säger att han bara lämnade sin tron tillfälligt och fortfarande vandrar på Mundana. Ämnet är föremål för många heta diskussioner bland de lärde.
Mhâma'a
Enligt Mhîmrätten är himlen, Mhâma'a, det högsta och mest ouppnåeliga av allt. Det var i himlen världen skapades. Där bor Mhîm och dit kommer alla döda själar för att vila innan de återföds. Mhîm är synonym med himlen eftersom han är en inkarnation av denna. Under livet bör en troende hålla sig till Mhîms grundbud och lyda hans lagar. Den som gör det kommer efter sin död till himlen och får sitta vid hans sida en tid. Den som försummar de heliga buden förvandlas till sand och får utstå den oerhörda smärtan som följer av att vinden splittrar och blåser isär ens väsen. Efter några hundra år kommer även dessa förtappade själar att vara nog rena för att få komma till himlen och vistas där.
Symboler
De vanligaste symbolerna inom mûhadinernas religion är ögat, månskäran och stjärnan. Ögat är en symbol för den tusenögde som ser och vakar över allt från sin himmelska tron. Det används ofta som motiv på mûhadinska smycken och som skyddssymbol mot onda andar och olyckor. Månskäran symboliserar Mhîms styrka och makt medan stjärnan symboliserar det vackra och lockande hos himlen. Man brukar även använda dem som symboler för manlighet respektive kvinnlighet. Månskäran och stjärnan brukar förekomma i kombination och pryder ofta dhaorager (Mhîms tempel) och heliga gravar. Även Mûhads himmelsblå flagga bär en månskära och en stjärna i silver.
Doktrin och budskap
Härskarlagen är en mycket praktiskt inriktad religion och har därför en dubbel funktion i det mûhadinska samhället; dels som andlig vägledning och dels som stats- och rättsväsende. Båda delar är dock färgade av det hierarkiska tänkandet. På det andliga planet står marken lägst och himlen högst, vilket i samhället motsvaras av den hopkrupna, arbetande slaven respektive Mhîm på sin höga gyllene tron. På grund av denna hierarkiska indelning klassas flygande fåglar som heliga och får inte ätas. Kyckling, påfågel och andra fåglar som inte kan flyga är däremot tillåtna. Härskarlagens första heliga bud betonar vikten av att ära Mhîm och sträva till himlen. Det andra tar upp de underordnades plikt och lydnad mot de överordnade samt de överordnades skyldigheter mot de underordnade. Det tredje budet talar om individens ansvar inför kollektivet. Budorden kan verka diffusa för utomstående, men de tar upp några sidor var i Fata’a där stamfadern mera ingående förklarar deras innebörd. Mhîmrättens heliga skrift kallas Fata'a, vilket ungefär betyder ‘min kunskap’. Det är en sammanfattning som gjordes av en präst i Ziu omkring 400 f.D. och som tar upp de mest erkända religiösa texterna i Mûhad. Dittills hade man bevarat religionen genom muntlig tradition och lösa skrifter härrörande från Mhîms tid. Bokens början består av 333 sidor sammanhängande mytologiska berättelser skrivna av flera olika präster under Mhîms tid. Legenden berättar om Mhîms mystiska krafter. Han kunde bland annat känna på sig om han var hotad till livet och han kunde se saker som hände mycket långt borta. Den andra delen är skriven av stamfadern själv och handlar om och förklarar hans himmelska makt. Den bestyrker också hans gudaväsen och påbjuder de allmängiltiga budorden, gudahärskarens lag. Därpå följer flera olika lagsamlingar; bland andra slavlagarna och folklagarna. Insprängt bland de allvarsammare lagtexterna förekommer här och var lagtillägg, korta visdomshistorier, mystisk poesi och liknande. Gudahärskarens tre heliga bud spänner över alla ständer, från slavar till kefaler. Däremot behöver inte de upphöjda lyda folklagarna. Till de upphöjda räknas kefaler, präster, krigare, handelsmän och andra som har himlen på sin sida. Alla andra måste fortsätta kämpa för att visa sin värdighet inför Mhîm, himlens furste. Folklagarna är en komplicerad samling regler för hur vardagslivet skall skötas, hur Mhîm skall hedras, hur arv skall disponeras mellan släktingar och Mhîm samt en rad förbud och rekommendationer, bland annat mot flera rusmedel, trummor, häftig dans och sång eftersom det stör vardagens harmoni och arbetstakt. Skyldigheter som erläggandet av skatter, finns också nertecknade. Slavlagarna är en ganska kort genomgång av hur en slav bör behandlas, vem som får tas till slav och hur en slav kan köpa sig fri. Alver nämns överhuvudtaget inte i denna del av Fata'a. Det är av kulturella orsaker mûhadinerna favoriserar alvslavar. Fata'a avslutas med en dunkel domedagsprofetia som handlar om hur Mhîm kallar till sig alla själar och dömer dem. De trogna får stanna i himlen medan de orättfärdiga kastas tillbaka till världen vilken Mhîm sedan krossar för att skapa en ny åt de rena själarna. Fata'as budskap kan vara otroligt svårt att uttolka i vissa passager. Skriften är poetisk och använder massor av ordlekar och metaforer som är typiska för det mûhadinska språket. Därför är den nästan omöjlig att förstå rätt om man läser en översättning till ett annat språk. Behovet av riktig tolkning har gjort att många präster och lärda män genom tiderna har satt sig in i den heliga skriften och försökt tyda den. I otaliga skrifter, så kallade Keralor, försöker Fata'a-tolkarna göra logiska, allegoriska eller bokstavliga tolkningar, men det är endast de som Mhîm godkänner som respekteras av anhängarna. Olika härskare har valt olika Keralor och det utkommer ständigt nya, men det vanliga är att det samtidigt finns omkring etthundra godkända Keralor som knappt ändras alls under en Mhîms tid.
Dyrkan
Dyrkandet av Mhîm sker bland annat genom böner och tacksägelser fem gånger om dagen; en bön vid soluppgången, en kort tacksägelse efter dagens första måltid, en bön vid middagstid, sedan ännu en tacksägelse vid dagens sista måltid och till slut en bön vid solnedgången. Bönen är formaliserad och tar mellan tio och tjugo minuter. Den börjar med att man stående åkallar Mhîm genom upprepandet av något av hans namn, sedan sätter man sig ned omväxlande på knän och i underkastad position medan man mumlar speciella delar av Fata'a. Det hela avslutas med en meditativ bit då den bedjande tyst ‘talar’ till himlens furste och sedan ställer sig upp och tackar denna en sista gång. Tacksägelsen går till så att man lyfter sitt matkärl, kysser det och sedan höjer det mot himlen medan man själv böjer ner huvudet och uttalar orden ”Regh'b ad Mhîm” (”Välsignelsen kommer från Mhîm”). Vid middagstid, den sjätte dagen varje vecka, samlas alla som har möjlighet i en dhaorag. Där utför man en gemensam reningsceremoni vid dhaoragens fontäner då man tvättar huvud, armar och ben i en ordning uppifrån och ner. Sedan ber man en extra lång, gemensam bön och hör bönförrättarens predikan som ofta är improviserad och känslofylld.
Heliga dagar
Man firar ett flertal religiösa högtider; stamfaderns födelsedag, den nuvarande Mhîms födelsedag, offerhögtiden vid vallfärdssäsongen och till slut nyår. Nyårsfirandet är, efter stamfaderns födelsedag, den viktigaste högtiden. Den markerar dagen då Mhîm stamfadern besteg den gyllene tronen för första gången och därmed bekräftade Mûhads officiella bildande. I övrigt genomsyrar religionens anda mûhadinernas språk och deras vardagsliv på så sätt att de tackar Mhîm för allt gott och åkallar honom så fort något dåligt händer.
Utbredning
Mhîms härskarlag är en mycket nationalistisk religion, således är de troende uteslutande mûhadiner. I Fata'a påbjuds omvändandet av alla gudlösa med alla medel. Detta har emellertid tolkats mycket olika; vissa har velat se detta som en uppmaning till krig mot alla som inte dyrkar Mhîm medan andra menar att ‘alla medel’ inte nödvändigtvis innefattar våld, eftersom Fata'a rekommenderar undvikandet av våld så långt det är möjligt. Något krig mot resten av världen har mûhadinerna aldrig fört, men dyrkandet av andra gudar, i synnerhet inom Mûhads gränser, är föga accepterat. Visserligen har en del gudahärskare försökt utvidga Mûhads gränser med religiös motivering, men man har sällan lyckats införliva nya områden mer än under korta perioder. Den mission som bedrivs finns främst i grannländerna Tarkas och Eumo, men den är mycket begränsad. Oftast är det heliga män som frivilligt ger sig ut för att söka nya anhängare. Dessa har sällan stöd från varken tempel eller annan organisation, utan arbetar helt självständigt. Inom Mûhad finns det minst en tempelbyggnad, ‘dhaorag’, i varje stad. Byggnadens arkitektur är exotisk med kupoler och ett högt torn för bönutroparen – en av religionens mest aktade män. Templets interiör är prydd med dyrbara metaller och religiösa symboler och därtill försedd med vackra fontäner, vilka också tjänar som vattenkällor vid reningsceremonierna.
Världssyn
Enligt mhîmrättens mytologi fanns det från början många gudar som härskade i världen innan Mhîm kom och jagade iväg dem. Officiellt accepteras inga andra gudar eftersom dessa omöjligen kan vara lika himmelska som Mhîm. Alla andra gudar ses på som avgudar och demoner som trotsar himlens furste den allsmäktige. Inga parallellreligioner förekommer öppet i Mûhad, då det innebär dödsstraff för utövaren. 'Asawierna (se sidan 58) har ett mycket mer tolerant synsätt.
Organisation
I Mûhad är religionsmän inte så strikt bundna till templet som ofta är fallet i andra religioner. Vanligen städas och underhålls templen av slavar eller anställda städare. De olika religiösa yrkena går in i varandra och det finns inga skarpa gränser; däremot håller man noga på hierarkin och respekten mot överordnade. Det finns sex olika platser inom Mhîmrättens andliga hierarki, men det finns fler religiösa yrken som inte direkt ingår i hierarkin. Alla dessa kan uppnås genom arv, hårda studier eller kefalens nåd.
Antagning och grader
Rasigh - Lahid - Rabbal - Gharbawi - Kefal - 'Abir
Gudom: Mhîm.
Godtagbara offer: Slaktoffer.
Heligaste dag: 21 primal.
Övriga heliga dagar: 1 primal, 7 kuadra, 19 sebaria.
Allmänna tabun: En troende får inte äta fågel.
Allmänna förpliktelser: En troende måste lyda sina överordnade. Man måste be till Mhîm minst fem gånger om dagen. Om man har möjlighet skall måste man besöka en dhaorag den sjätte dagen varje vecka.
Godtagbara offer: Slaktoffer.
Heligaste dag: 21 primal.
Övriga heliga dagar: 1 primal, 7 kuadra, 19 sebaria.
Allmänna tabun: En troende får inte äta fågel.
Allmänna förpliktelser: En troende måste lyda sina överordnade. Man måste be till Mhîm minst fem gånger om dagen. Om man har möjlighet skall måste man besöka en dhaorag den sjätte dagen varje vecka.