Mahktahdyrkan

Tirakerna och i viss mån även trollen dyrkar Mahktah – den mörka gudinnan. Mahktah står för osvikligt systraskap och den starkes rätt i samhället. De som följer Mahktahs lära får till sist vila hos sin moder i mörkret. Förutom Mahktah dyrkas även ett uppsjö av andar och andra väsen – de så kallade dwarkkas.

Gudinnan
Gudinnan Mahktah är mörkrets härskarinna och alla tirakers moder. Då Mahktah är mörkret och mörkret var i begynnelsen så är Mahktah detsamma som begynnelsen och slutet. Alla Mahktahs skapelser kommer ur mörkret och alla skapelser har möjligheten att återförenas med mörkret om de följer gudinnans lära. Många icke-tiraker drar sig för att utsäga den mörka gudinnans namn.

Lära
Gudinnan har makten att döma alla sina skapelser. De värdiga låter hon inträda i mörkret för att vila hos sin moder. De som inte följer Mahktahs lära stängs ute. Alla troende döms var för sig och alltid vid tiden för deras jordiska kropps död. En troende som en gång förkastats av Mahktah kan aldrig tas till nåder. Den mörka gudinnan är hård i sitt dömande. En Mahktah-trogen får inte visa svaghet. Hon måste stå upp gentemot sina fiender och inte vika sig, även om det skulle gå henne emot. Mahktah är dessutom mycket nog med att hennes troende stöttar varandra. Att vägra hjälpa en vän i svår nöd är en stor synd. En troende skall sträva efter att reproducera sig och föra släktet vidare. Om en tirak vet med sig att feghet befläckat hans själ kan han botgöra detta på två sätt: Ta hämnd eller på annat sätt visa att hans forna feghet nu är övervunnen, alternativt dö i strid. En tirak som dör i strid kan räkna med att få Mahktahs förlåtelse. En synd är värre än alla andra. En Mahktah-trogen får aldrig under några som helst omständigheter nedkalla demoner, sluta förbindelser med dem eller använda sig av den förbjudna demonmagin. Demonynglen är Mahktahs huvudfiender och det finns ingenting som rättfärdigar beblandning med denna ondskans avkomma. Mahktahs straff blir fruktansvärt mot de som bryter mot detta tabu.

Organisation
Varje tirakstam innehåller åtminstone en schaman. Schamanen har bland annat i uppgift att hålla kontakterna med gudinnans dwarkkas och ansvarar dessutom för att Mahktahs lära förs vidare. Det är också schamanerna som leder stammen i dans till Mahktahs lära och vissa schamaner har även makten att utlysa stamkrig om gudinnan gett order om detta. Till sin hjälp har schamanerna en eller flera lärlingar som från barnsben uppfostrats av schamanen. Det finns bara ett känt tempel tillägnat Mahktah. Detta tempel ligger på Takalorr, närmare bestämt i den tirakiska staden Tiban. Templet har ingen som helst överhöghet över schamanerna i stammarna, utan fungerar helt och hållet som en självständig institution. Vem som helst kan besöka templet för att be till gudinnan eller andarna genom de andebesvärjare som finns tillgängliga i templet.

Dyrkan
Mahktah dyrkas bäst genom sång, musik och extatisk dans. Detta bruk är egentligen ingenting som gudinnan anstiftat, men eftersom schamanerna funnit det enklast att falla i trance under inflytande av häftig sång och dans så anser man detta vara det bästa sättet att visa sin tilltro till gudinnan. Sedan tycker många tiraker förstås att det är trevligt att släppa loss en aning – till seden hör att stammens spritförråd öppnas varje gång det vankas festligheter till gudinnans ära.

Symboler
Gudinnans färg är svart, liksom mörkret som gudinnan också är ett med. Det krökta hornet är annars den vanligaste symbolen för den mörka gudinnan. Hornet skall enligt legenden ha brukats av gudinnan i kampen mot Urkhath och gjort Mahktah till en obesegrad härledare. Andra symboler förknippade med Mahktah är pärlorna, ur vilka Mahktah skapade regnet och haven; benflöjten, med vilken Mahktah skapade vågorna som ständigt förändrar; klorna, vars djupa fåror bildade sköte för allt liv samt yxan, med vars egg gudinnan formade Mundana.

Värderingar
Religionens världssyn domineras av en tro på styrka och hängivenhet. Mahktahs anhängare ser ned på svaga individer och hyllar de starka, må hon vara tirak eller människa. Alver och dvärgar anses stå utanför denna värld – ett mycket underligt förhållningssätt. Schamanerna berättar ofta om tirakernas rätt till Mundana och hur man gång på gång måste kämpa mot fienden för att förtjäna denna rätt. Schamanernas syn på magi är givetvis mycket misstänksam, för att inte säga smått fientlig. Det tirakiska samhället har i och med ätten Bazirks allt vidare kontakter med människorna allt mer anammat denna mystiska kraft, men magin är fortfarande försvinnande liten om man jämför med andebesvärjandet. Vissa schamaner använder sig av ikonotropi – dock utan att vara medvetna om att det verkligen är magi de brukar.

Gudomlig intervention
Så gott som all gudomlig intervention från Mahktahs sida sker genom sändebuden – dwarkkas. Det existerar ett hundratal Dwarkkas – var och en med sin speciella kvalitet eller expertisområde. De mest kända är Orgga, vindens ande; Binderakk, stridens ande; Yggokka, fruktbarhetens ande samt Uekka, dödens ande. Rent regeltekniskt är dwarkkas en form av demoner men tirakerna ser dem inte alls som sådana. Dwarkkas tar sig formen av vanliga tiraker när de manifesteras – en omständighet som gjort misstankar om dwarkkas interventioner långt vanligare än de faktiska ingripandena. Eftersom dwarkkas ser ut som vanliga tiraker kan man ju inte så säkert veta om den skicklige krigaren man aldrig sett förut är en vanlig tirak eller en dwarkka, sänd av Mahktah. 

- Beata Silencio, Ärkeinkvisitor i Vite Daaks tjänst

Gudom: Mahktah.
Godtagbara offer: Gåvooffer, Blodsoffer, Slaktoffer.
Heligaste dag: Tirakerna har inga ‘heliga’ dagar. Alla festligheter till Mahktahs ära uppkommer spontant. Spelledaren får enväldigt välja ut en viss dag då slag för de troendes Qadosh-höjning görs, förslagsvis årets sista dag.
Övriga heliga dagar: –
Allmänna tabun: En troende får aldrig åkalla en demon.
Allmänna förpliktelser: En troende får aldrig vägra att hjälpa en vän i svår nöd. En troende får heller aldrig fly från en strid eller ett fältslag.