Hedendomen

Historia När damariernas förfäder för nästan tretusen år sedan bosatte sig i landet väster om Khazimbergen förde de med sig en uppsjö olika religioner från det område som numera utgör det jargiska kejsardömet. Under årtusendena har damariernas religion sedan blandats upp med många andra trosuppfattningar från övriga Asharina. Åtskilliga damarier tillber därför idag en uppsjö olika gudar, andar och naturväsen och traditionerna varierar kraftigt mellan olika delar av riket. Grupperna brukar kort och gott refereras till som ”hedningar” och deras tro kallas ibland ”den forna seden” eller ”hedendomen”.
Gudavärlden De gamla damariska religionerna tillber ett flertal olika väsen. I deras ögon är hela världen besjälad och en gud kan likväl finnas uppe i himlavalvet som dväljas i ett träd, i djupet av en offermyr eller ta formen av ett djur. Ett berg kan äga en ilsken själ och försöka skada dem som klättrar upp för det, en eldande kan hjälpa en att få upp en bra eld och ens förfäder kan komma åter från dödsriket för att straffa eller hjälpa en. Tecken i naturen, såsom en dålig skörd, ett självdött djur eller en glänta i skogen där inget växer, ses som tecken på det gudomligas närhet. Det finns gott om myter och legender som förklarar fullt naturliga skeenden ur ett övernaturligt perspektiv. För en hednatroende är världen alltid mycket större och befolkad av många ting även om man inte alltid kan se dem.
Årstidernas gudar Även om gudarna är otaliga och har olika betydelse bland de troende finns en spridd tro på de fyra höga gudarna som anses härska över olika delar av året. Leticia är vårens gudinna och hennes make Helion är sommarens gud. Hösten däremot tillhör Modern och vintern Dibuk (eller Orphagus i vissa traditioner). Under våren anser man därför att Leticia regerar världen och under denna tid skall man i första hand be och offra till henne. Under sommaren riktar man sina böner och offer till Helion och så vidare. Vissa damarier lägger till Daak som den femte guden som visserligen saknar årstid, men som alltid regerar över himmelen och fungerar som domare i konflikter mellan de övriga fyra.
Övriga gudar Övriga gudar står nära de världsliga och man ber vanligen till dem om man ska röra sig in på gudens domäner. Riddare och hästskötare ber ofta till guden Kadar som anses ge styrka och mod åt hästar. Sjömän och fiskare tillber å sin sida havsguden Navare medan jordbrukare ofta skänker enkla gåvooffer till Leticia. Man väljer således gud efter situation. En damarier som aldrig begett sig ut på havet eller bett till Navare finner det vist att göra ett mindre offer innan den första sjöfärden så att guden ska låta denne resa säkert. Likaså ber man även till gudar för att hålla ondskan borta. Rapinon och Urak ses som onda väsen och tillbeds endast av vissa rövarband, piratligor och små, allmänt hatade, sekter. Men vanligt folk offrar ändå till dessa gudomar av samma anledning som man betalar vägtull till den lokale rövarhövdingen, i hopp om att hålla gudarnas vrede stången.
Väsen Utöver gudar kan man även be och offra till de många andar och mystiska väsen som lever i träd, sjöar, berg och i själva jorden. Likaså tros man via drömmar och järtecken få bud från den andra sidan, främst från ens förfäder, och dessa kan även komma upp från dödsriket för att hämnas illdåd eller hjälpa någon i fara. Skuggväsen tillbes inte direkt, men det händer att man offrar till dem för att de skall hålla sig borta, då det mystiska Skugglandet är något man fruktar och skyr. Daaktron och de fem vindarna Både Daaktron och vindmunkarnas lära har påverkat hedningarnas världsbild och det händer att man ber till både de fem vindarna och till
Daak och hans helgon Vissa helgon har genomgått synkretism och ”smält samman” med de gamla gudarna och övertagit deras attribut, till exempel Dibuk och S:t Terbada, Navare och S:t Francola eller Mirah och S:t Argora.
Hedendomens gudar Den damariska hedendomen är en mångfacetterad och långt ifrån enhetlig religion vars anhängare tillber ett oräkneligt antal gudar, andar och naturväsen. Det vanligaste är dock att en hedning har en eller ett fåtal huvudsakliga skyddsgudar som denne tillber och offrar till regel bundet. De allra flesta jordbrukare ber till exempel dagligen till Leticia, men ser inget problem med att vid en staka tillfällen festa till Kadar, Vani eller Anordinos ära eller att i desperata tider söka hjälp hos mörka gudar som Orphagus eller Syrakaia. Här följer några av de mest kända av de damariska hednagudarna.

• Anordino
  Även känd som: Dubbeltungan, Narren, Rotrax, Vinets ande. Anordino är lögnernas och skojarnas gudom. Guden står för kaos och förändring, galenskap och vin! Det sägs att man får i sig honom när man super och att det förklarar ens beteende. Han ses även som narrarnas och hasardspelarnas gud och han kan sända sina trogna tur om de behagar honom. Men Anordino är en opålitlig gud och han roar sig ofta med att först sända sina trogna lycka och välgång bara för att sedan ta allt ifrån dem igen. Han avbildas som en narr, ett krus med vin, en leende teatermask, en tärning eller som en hånleende man med åsneöron, huggtänder och groteskt lång näsa.
  
• Dibuk
  Även känd som: Dibio, Fadern, Korpen, Morta, Nekrion, Skuggan, Väktaren. Dibuk är herre över döden, dödsriket och ålderdomen. Damariernas relation till honom är invecklad. Ofta framställs guden som grym och sadistisk, men samtidigt anses han vara en fundamental del av den gudomliga ordningen, en försvarare av jämvikt som klipper de livstrådar som Modern anser har växt sig långa nog. Många myter framställer dessutom dödsguden som något av en skojare som utsätter folk som irriterat honom för grymma skämt men han kan visa förvånansvärt stor barmhärtighet och till och med vänskap mot sina trogna. Dibuks främsta tillbedjare i riket är Kristallorden och dess elitförband Dibuks barn, men även vanligt folk åberopar ibland gudens namn. Vid begravningar ber man Dibuk att ”öppna dödsrikets portar” och släppa in de döda så att de kan vila på ”Stillhetens ängar”, gudens mörka men fridfulla rike där Dibuk skänker de döda frid och vila från livets plågor på fält täckta av vallmoblommor och tårpilar. De som förargar Dibuk riskerar att dö i förtid om de har tur. Har man otur kommer Dibuk att helt stänga dödsrikets portar för den dödes själ och tvinga denne att återvända som ett spöke eller i värsta fall en vampyr Det anses vara ett av de mest fasansfulla öden en själ kan råka ut för och det är inte ovanligt att hedningar offrar rikligt till Dibuk vid begravningar för att till varje pris förmå dödsguden att öppna sina portar för den döde. Nattfjärilar anses vara gudens tjänare som om natten flyger runt sökandes efter de dödas själar för att vid soluppgången föra dessa till dödsriket. Dibuks färger är svart, vitt och rött och han avbildas ibland som en lieman, andra gånger som en korp, en vallmo blomma eller en halshuggen kropp. Ibland uppenbarar sig guden som Morta, en blek kvinna med tomma ögonhålor och blodiga kläder. Att se denna inkarnation betraktas som ett av de ondaste av alla omen, då Morta sägs hemsöka dem som snart kommer att gå en särskilt fasans full död till mötes.
  Helion
  Även känd som: Flammornas cirkel, Konungen, Solringen, Surnia. Helion är solens, sommarens och dagens gud och enligt vissa legender fader till Aurias och Pelias. Han betraktas som en mäktig men ganska frånvarande gud av de damariska hedningarna. I Damariens forntid var sol dyrkan väldigt utbredd bland folket och han sågs som Leticias make vars roll var att befrukta Jordmodern med sitt livgivande ljus. Han hyllades dessutom som den helige väktare som skyddade världen mot lamior, demoner och mörka gudar. Men han var likväl en farlig gud som kunde bli vredgad och bränna skördarna eller dra sig undan bakom molnen. Guden avbildas som en cirkel av eld, en gammal man omgiven av en strålande sol, eller en sol med ett leende ansikte. Även om munkarna i Jordmoderns kloster ofta talar om Helion som Leticias make är det ovanligt att han tillbes direkt, med undantag för vissa grupper södra i Damarien. I detta område har människorna under åren kommit i kontakt med samoriska missionärer och solen ges en mycket mer central roll.
  Kadar
  Även känd som: Aythýa, Betäckaren, Equion, Den eviga ryttaren. Kadar är ryttarguden som beskyddar hästar, ryttare och resenärer. Han är dessutom en fruktbarhetsgud, den som leder en till bördiga betesmarker och hjälper till vid fölning och förlossningar. Han tillbes idag främst av ofrälse som på något sätt arbetar med hästar eller resande, och som försöker få gudens beskydd genom gåvooffer och vänlighet mot sina riddjur. Det är även vanligt att man offrar till honom inför bröllop eller för att bota impotens eller barnlöshet. Gudens prästerskap består av de kringresande hästherdar och trubadurer som brukar kallas kadarier, vilka har spridit otaliga sånger och sagor om gudens äventyr och eskapader över stora delar av riket. Innan Daakkyrkan började dominera bland adelsmännen var det vanligt att beridna krigare hade små altare till Kadar vid ingången till stallet i form av en trästock med ett utmejslat hästhuvud på. I detta brukade man offra blommor eller klöver inför långa ritter eller strider. Traditionen består i denna dag, men numera är dessa altare ofta helgade åt riddarnas skyddshelgon S:t Faulk istället. Utanför Damarien tillbes guden främst bland kentaurer och vissa ryttarfolk. Han avbildas som en klöverblomma, en häst eller en man med hästhuvud och stor fallos.
  Leticia
  Även känd som: Aûsi, Eliana, Jordmodern, Lenae, Livets godhet, Trädmodern. Jordmodern Leticia är den i särklass populäraste gudomen vid sidan av Daak och nästan alla rikets jordbrukare tillber henne i alla fall någon gång om året. Hon har dessutom ett stort, välorganiserat prästerskap i form av Jordmoderns kloster, vars munkar och nunnor kan räkna med stora donationer varje gång de välsignar grödor, äktenskap eller de sjuka. Det finns sju större kloster vigda till Leticia i storfurstendömet och dessa skyddas ofta även av Daaktroende adelsmän, som vet att attacker på munkarna och nunnorna nästan alltid drar på sig folkets vrede. Leticia kallas även Trädmodern och de enorma rödvedstallarna anses vara helgade för henne. Många hedningar åker därför på pilgrimsfärd till Tallveden för att be till trädens dryader, som anses vara gudinnans döttrar och språkrör. Hon avbildas som en vacker, havande kvinna och förknippas med symboler som liljan, plogen och skäppan.
  Mirah
  Även känd som: Ambaluca, Hémlin, Stigfinnerskan, Vandraren. Gudinnan som vakar över resande. Hon är knuten till vägar, broar, bergspass och stigar. Enligt vissa traditioner är gudinnan maka till Kadar, även om de båda två haft otaliga kärleksrelationer vid sidan av med både dödliga och andra gudar. Andra myter framställer Mirah som en man och talar då om honom som Rapinons gode tvillingbror som skyddar resenärer från rövare, monster och pirater. Hos Damariens Daaktroende har många av Mirahs egenskaper tagits över av helgonen S:t Sebael och S:t Argora. Gudinnan kan leda en rätt om man är vilse, både andligen och världsligt. Hon avbildas som en vandrare, en vandringsstav eller som naturliga formationer, såsom en stor sten eller ett knotigt träd som leder en rätt genom att peka åt en riktning.
  Modern
  Även känd som: Arachna, Matran, Spindeln, Väverskan, Ödesdrottningen. Arachna är den grymma och nyckfulla spindelgudinnan som spinner ödets väv. Damarierna använder noanamnet Modern om henne, då endast hennes präster kan uttala gudinnans sanna namn utan att drabbas av hennes förbannelse. Det är hon som bestämmer varje individs livsöde och som beslutar när dennes livstråd skall klippas. Även om tron på gudinnan är utbredd är det få utan för Kristallorden som aktivt tillber Modern, som inte anses lyssna till de dödligas böner och vars vrede drabbar den som dristar sig till att försöka utmana eller ändra sitt öde. Gudinnans främsta tillbedjare i Damarien utanför Kristallorden är de så kallade spindelsierskorna. Modern avbildas som en jättelik spindel, en gammal kvinna vid en vävstol eller en spindel väv som sträcker sig över världen.
  Nangifer
  Även känd som: Bursun, Certhia, Noxo, Styggelsernas fader, Svartvinge. Guden av skuggor och mörker och de fasor som lever bland dessa är son till Orphagus och make till Syrakaia. När dennes skrud faller över världen vaknar ondskefulla styggelser till liv. Man ber till honom för att skydda en mot vad som finns där ute i mörkret. Guden avbildas som en svart måne, en ruin, en fladdermus eller en man och kvinna sammanväxta rygg mot rygg.
  Navare
  Även känd som: Albatrossherden, Belk, Havsfursten, Mare, Tritos. Navare är havets gud och härskare. Trots envisa försök från Daakprästerna att utrota den är hans kult fortfarande extremt utbredd bland Mundanas sjöfarare. Även Daaktrogna kaptener måste ofta acceptera en av rörelsens präster, en så kallad navigator, ombord på sitt skepp för att inte riskera myteri. De flesta damariska sjömän och fiskare skulle aldrig drömma om att ge sig ut på havet utan att först lämna offergåvor både till Navares saltpräster och till helgonet S:t Fran cola. Gudens största helgedom i storfurstendömet är Navares sjömannatempel i Mirron, där vad som en gång var ett fallfärdigt ruckel med hjälp av donationer från sjömän och piratjägarna i Sjöhästarnas orden växt till ett av stadens vackraste och mest imponerande landmärken. Havsfursten avbildas som en bläckfisk, en albatross, en vågtopp eller en gammal man med sjögräshår hållandes nät och harpun. Albatrossen ses som gudens budbärare och sändebud till världen ovanför havsytan och de flesta sjömän ser det därför som en oförlåtlig synd att skada en av dessa fåglar.
  Orphagus
  Även känd som: Det svartas bevarare, Midnatt, Nattfursten, Obscurus. Orphagus är nattens gudom, den mörka magins beskyddare och fader till Nangifer, som slet sig ur sin faders kropp och livnärde sig på dennes inälvor. Man ber till guden för att skydda sig mot svart magi eller sända förbannelser mot sina fiender men även för inspiration och förbjuden kunskap. Guden avbildas som ett dött träd, en blek, ögonlös, gravid man med klor och rovdjurständer, en tusenfoting eller en uggla.
  Rapinon
  Även känd som: Agrestis, Bestarnas furste, Den fallne, Orcas. Rapinon är rövarnas gud. Han är inte särskilt populär för utom bland rövare, pirater, fredlösa, landstrykare och andra utstötta, även om det händer att hederligt folk offrar till honom för att skydda sig mot tjuvar och stråtrövare. Många damarier tror att han var tirakernas urfader och att människor som tjänar honom allt för länge själva riskerar att förvandlas till tiraker. Dyrkan av guden är särskilt populär på Piratöarna. Sjörövarna tror att guden skänker tur i strid och på räder i utbyte mot människooffer, där besättningen matar hungriga hajar eller späckhuggare (som anses vara gudens utsända) med fångar. Stråtrövare i inlandet offrar ibland djur, men sällan människor, till guden, som bland dessa anses ta formen av en jättelik örn. Guden avbildas som en späckhuggare, haj, örn eller som en blodig dubbelyxa.
  Selena
  Även känd som: Den silverne, Drömmarnas sköte, Luniol, Mångudinnan, Ulvmodern. Selena är månens uråldriga gudinna, syster till Helion och den som sänder drömmar, hemlig kunskap och vansinne in till de dödligas värld. Hon är även vargarnas och ulvarnas beskyddare och i hennes sken sägs drömmar bli verklighet och alla fördolda ting visa sig i sin sanna form. Man ber till henne för att få god sömn, sanndrömmar, för att sända vansinne över sina fiender eller för att få reda på saker och tings sanna natur. Hon avbildas som en månskära, en beslöjad kvinna, en varg eller en svart virvel.
  Syrakaia
  Även känd som: Grand lamia, Hon som kallar skymningen, Rosornas drottning, Vampyrmodern. Syrakaia är blodets gudinna, lamiornas moder, dotter till Selena och hustru till Nangifer. Likt sin make är hon en nattgudinna, en fasa från forntiden som härskar över alla som vandrar utomhus om natten. Även om gudinnan är ett hungrigt monster som dricker de levandes blod är hon inte helt obarmhärtig, och den som offrar sitt eget blod till henne under fullmånen har hennes välsignelse och beskydd. Det sägs även att hon vandrar från hus till hus under ”natten utan ände” och att man kan skåda hennes an sikte genom blodsbesudlade speglar (och vice versa). De flesta lärde tror att Syrakaia är en folklig förvanskning av gamla legender om vampyrdrottningarna Cyriaca och hennes efterträdare Odette den mångförslagna som i forntiden styrde över stora delar av Västasharina. De som öppet tillber gudinnan hatas och förföljs även av andra hedningar som, oftast med rätta, ser hennes anhängare som vampyr dyrkare. Gudinnan avbildas som en blek kvinna i en svart mantel och blodiga händer, som en blod besudlad spegel eller som en svart ros.
  Urak
  Även känd som: Stennäve, Trollfadern, Urogallus. Urak är trollens fader och underjordens gud i damarisk mytologi. Han bringar kaos och förstörelse och sägs vara den som orsakar jordbävningar, laviner och stenras när han slår omkring sig i något av sina många vredesutbrott. Få tillber honom, då han ses som ett ont och girigt väsen, men ibland händer det att gruvarbetare slänger ned offergåvor i bottenlösa hål de funnit i underjorden i hopp om att Urak skall låta bli att förbanna gruvan med ras, olyckor och monster. Det finns många sagor om Trollfadern, som sägs bo under Khazimbergen, där han vaktar sin enorma skatt av rött guld. Han är fasansfullt snål, trots att han är tusen gånger rikare än alla världens dvärgar och drakar tillsammans, men samtidigt ganska korkad och många legender handlar om dem som lyckats överlista Trollfadern och stjäla från hans skatt. Guden avbildas som ett troll, en hammare eller en sten som är kluven itu.
  Vani
  Även känd som: Eufania, Gehede, Musia, Vathaya. Vani är lusten, älskogen, kärlekens och vårens gudinna. Hon är Leticias dotter och står för den ohämmade passionen som fyller personer med galenskap. Hennes närvaro kan få vilka som helst att bli ögonblickligt förälskade. Man ber till henne för att vinna någons kärlek, bryta kärleksband, för att få personer att fyllas av lusta eller inför bröllop. Harar, kaniner, trastar och nejlikor är heliga för gudinnan och hon avbildas som någon av dessa eller som ett hjärta eller en naken och yppig kvinna med nejlikor i håret och en harpalt i sin famn.

Beata Silencio, Ärkeinkvisitor i vite Daaks tjänst