Desmodus
Av de otaliga styggelser och fasor som hemsöker de damariska
historieberättarnas sagor är en av de värsta desmodierna – ett
släkte av vanskapta, hemlighetsfulla väsen som i likhet med
lamiorna ruvar i skuggorna, törstande efter de levandes blod.
Till skillnad från lamiorna är desmodiernas utseende dock helt
omänskligt, de styrs av djuriska drifter men kan ändå visa prov på
stor list och tålamod när de jagar sina offer. Desmodiernas yttre
för tankarna till en blandning mellan en tirak och en vinglös
fladdermus, och många av de lärde spekulerar om huruvida
desmodierna skulle kunna vara en degenererad form av tiraker
(något som tirakerna själva avfärdar å det bestämdaste). Vissa
myter gör gällande att de är människor som i forntiden svurit
sig själva till lamiornas mörka gudar och som tack för detta
förvridits till sin nuvarande monstruösa skepnad.
Desmodierna är högväxta och muskulöst byggda, de har kraftig kroppsbehåring, utdragna händer med långa klor och en mun full med vassa tänder. De kan hantera vapen men tycks föredra att slåss med sina klor och kraftiga bett. Exakt hur nya desmodier uppstår är något av ett mysterium, ingen har någonsin sett desmodieungar eller havande desmodier, vilket antingen kan innebära att de inte fortplantar sig på vanligt sätt eller att de döljer sina nästen exceptionellt väl.
Desmodierna är av naturen nattvarelser och rör sig oftast i mindre flockar som noga undviker strid om de inte är i numerärt överläge, då de omringar och nedgör sitt offer. Oftast börjar desmodierna med att tömma nedgjorda byten på blod, och om de har möjlighet brukar de därefter släpa offrets kropp till en undangömd plats där de låter köttet hängas mört innan de slukar även detta. Detta gör att en desmodierlya oftast stinker kraftigt av ruttet kött. De tycks även vara naturligt undergivna lamior och kan förstå deras order. Även om desmodier inte är vandöda så tycks de åldras mycket långsamt eller inte alls och på samma sätt som vampyrer verkar de ha förmågan att lägga sig i dvala under mycket långa tider. De talar ett gutturalt språk som tycks sakna koppling till andra kända tungomål. Desmodierna verkar dock kunna förstå mänskliga språk och lamiorna tycks kunna förstå dem. Likt lamior fruktar de solljus och eld men även om starkt ljus verkar åsamka desmodier smärta så tar de till skillnad från vampyrer inte direkt fysisk skada av solljus.
- Ib av Jen
Desmodierna är högväxta och muskulöst byggda, de har kraftig kroppsbehåring, utdragna händer med långa klor och en mun full med vassa tänder. De kan hantera vapen men tycks föredra att slåss med sina klor och kraftiga bett. Exakt hur nya desmodier uppstår är något av ett mysterium, ingen har någonsin sett desmodieungar eller havande desmodier, vilket antingen kan innebära att de inte fortplantar sig på vanligt sätt eller att de döljer sina nästen exceptionellt väl.
Desmodierna är av naturen nattvarelser och rör sig oftast i mindre flockar som noga undviker strid om de inte är i numerärt överläge, då de omringar och nedgör sitt offer. Oftast börjar desmodierna med att tömma nedgjorda byten på blod, och om de har möjlighet brukar de därefter släpa offrets kropp till en undangömd plats där de låter köttet hängas mört innan de slukar även detta. Detta gör att en desmodierlya oftast stinker kraftigt av ruttet kött. De tycks även vara naturligt undergivna lamior och kan förstå deras order. Även om desmodier inte är vandöda så tycks de åldras mycket långsamt eller inte alls och på samma sätt som vampyrer verkar de ha förmågan att lägga sig i dvala under mycket långa tider. De talar ett gutturalt språk som tycks sakna koppling till andra kända tungomål. Desmodierna verkar dock kunna förstå mänskliga språk och lamiorna tycks kunna förstå dem. Likt lamior fruktar de solljus och eld men även om starkt ljus verkar åsamka desmodier smärta så tar de till skillnad från vampyrer inte direkt fysisk skada av solljus.
- Ib av Jen

Även känd som: Skymningens bastarder, Lamiayngel, Chiroptieia.
Children