Den Alviska Magitraditionen

Redan de äldsta historiska källorna man kan finna hos människor och dvärgar talar om alvernas exceptionellt skickliga, och farliga, besvärjare, de så kallade sani, ”stavbärarna”. Alver kan tack vare sina långa liv uppnå en nivå av kunskap och magisk förfining som magiker från kortlivade folk bara kan drömma om, och i deras släkte återfinns några av Mundanas skickligaste besvärjare. Den alviska magitraditionen domineras av sanari stammens magiker, med sitt högsäte i Sunariskogen. Sunaris magiker är uppdelade i sju magiska samfund, som alla är vigda till studier av vissa närstående aspekter, såsom primalkrafterna eller livskrafterna. Enskilda magiker rangordnas i någon av de fem cirklarna, där en nyantagen lärling tillhör den femte cirkeln och mästarna i underrådet för magi är medlemmar av den första cirkeln. Det finns en vida spridd uppfattning bland Mundanas folk att samtliga sanarialver är magiker, vilket är en överdrift, men en förvånansvärt liten sådan. Magiker är mycket välintegrerade i det alviska samhället och magi används till allt från arkitektur och trädgårdsskötsel till krigföring och spådomskonst. Alverna är framstående brukare av artefakter och alkemiskt framställda substanser. Mest kända är de magiska ljusglober som nattetid används för att lysa upp sanarialvernas städer samt de legendariska lyfalisvärden, med blad av rakbladsvasst siluna stål och nästintill okrossbart alkemiskt glas. Alviska magiteoretiker brukar ofta jämföra skapelsen med en exceptionellt förfinad melodi, där varje väsen, föremål och magisk aspekt består av sin egen musik eller vibration. Magikern är som en bard som genom sina färdigheter kan manipulera och ändra delar av den allomfattande musiken. Sanaris magiker är särskilt framstående på områdena improviserad magi, alkemi, magiska influxer, länkad magi och sanna namn. Många ickealviska magiker menar dock att sanaris fokus på improviserad magi och det faktum att många av dem förhåller sig till trolldom som en konstform och ett verktyg för att uppnå andlig förfining och lindring av den alviska förbannelsen har lett till att alvisk magiforskning stagnerat. Sanaris magiteori tycks inte ha utvecklats särskilt mycket under de senaste 1500 åren, och alvmagikerna har förlorat sitt en gång stora försprång gentemot sina mänskliga och dvärgiska gelikar.

- Ise Vinternatt, bard i folkets tjänst