Askans yngel

Dessa groteska larvliknande varelser tycks dväljas i asköknen Tarkas men likt väsen burna på ett urhavs vågor driver de då och då in i de västra delarna av Kejsardömet. De finns i alla storlekar, de minsta inte större än en vuxen mans arm. De största väger lika mycket som en oxe. Ynglen livnär sig på levande varelser. De omfamnar dem, äter på dem och smälter samman med dem och ökar på så sätt sin egen storlek. Ur porer och gap läcker frätande enzymer som lämnar efter sig spår av slem då de väldiga varelserna ringlar sig fram. Ibland höjer de sina förvridna huvuden mot månen och från deras deformerade gap kommer då ett klagande läte som kan höras flera mil. De äter allt levande, har ett mycket känsligt luktsinne och ringlar sig nattetid mot levande varelser för att överfalla och sluka dem. I skarpt ljus kan man se rätt igenom larvernas geléartade kroppar och ana konturerna av vad de ätit och nu har i sin buk. När de inte hittar något att äta dör de plågsamt. Deras kroppar torkar sönder till hårda skal och en stinkande sörja rinner från dem. Marken där de dött tenderar att bli mycket bördig och till och med i asköknen kan underliga blommor och växter spira upp ur deras kadaver. Larverna har en intelligens som är på en hunds nivå men ju äldre de blir desto intelligentare blir de och till slut kan de till och med gillra enklare bakhåll för oförsiktiga vandrare.

När en larv sluter sitt tandlösa gap om något utsöndrar dess innanmäte frätande syra som bränner igenom rustning, kläder och tjock hud.

-Ib av Jen

Även känd som: Larvae franius, Tarkas styggelse, asköknens plåga, pestbringaren.