Förmi och djuren

Förmi kom till Horron en dag för att diskutera att ge djuren en djupare kärlek. De hade tyckt att djuren ibland kunde må bra av att älska varandra mer. Björnarna till exempel lämnade varandra strax efter att de älskat varpå modern lämnades att ta hand om ungarna, och om fadern senare träffade på ungarna så kunde han ge sig på att skada dem! Det var inte BARA björnarna, många djur hade beteenden som var mindre kärleksfulla och Förmi hoppades kunna ge mer till djuren så att de kunde uppleva kärleken! Förmi fortsatte med sin beskrivning, och medans detta pågick stod bara Horron och kollade på, log ibland, nickade ibland, men var för övrig stoisk. När Förmi började lugna sig ställde Horron sin fråga:
"Är du klar? Bra, låt mig då förklara. Djuren älskar i många fall på sitt sätt. De finns en anledning i naturen att djuren gör som de gör och om vi lägger på vad vi tycker så kan de skada djuren."
"Vi håller inte med, varelserna har blivit mycket bättre av våra gåvor, med gåvor till djuren skulle de kunna må bättre också!"
"Är du säker på att de mår bättre?" frågade Horron, "Är det djur som är deppiga för att de inte uppnått kärlek med någon annan. Inte speciellt. Djur som tvingas jobba åt andra djur för att de själva ska kunna leva sämre. Nej! Varelserna lever i många fall skilda från djuren och djuren bör inte bli mer som dem!"
Konversationen kom att fortsätta ett bra tag men allteftersom blev Förmi mer kritisk kring deras första tanke. Horron kanske visste mer än dem när det handlade om djuren.
"Du har kanske rätt" ,sade de, "Men ankorna är ändå något som behöver lösas!"
"Ja ankorna är väl i en klass för sig", medgav Horron.