Ragnarök

Profetia
Domedagen, Världsaskens Undergång, Gudamakternas Öde, Gudarnas Skymning
Ragnarök refererar till en serie händelser, inklusive en avgörande strid, som förutspås leda till världarnas undergång. Detta kommer att innebära många gudomars död, och till detta kommer ett antal naturkatastrofer, med bland annat en översvämning som ställer hela Midgård under vatten.
Rimgygern Angerboda är Ragnaröks förebådare.

Fimbulvintern

Det första tecknet på den annalkande katastrofen är tre bistra vintrar, med bittra krig som följd. Det är ett allas krig mot alla, där bror ställs mot bror, far mot son och släkter mot släkter. Folkens sinnen fördunklas och de hemfaller till girighet och våld. Sedan följer den bistraste av vintrar, kallad Fimbulvintern, som varar i tre år och täcker Midgård i is och snö.

Ragnaröks begynnelse

Efter Fimbulvintern slukas Solen av vargen Sköll, och Månen förtärs av hans bror Hate. Stjärnornas ljus blir dunkelt, eldklot faller ner från himlavalvet, varefter ett mörker faller över hela Yggdrasil.
Jordskorporna rämnar av våldsamma jordbävningar och helhunden Garm, Fenrisulven och Loke slipper lös från sina bojor. Midgårdsormen vaknar ur sin eviga slummer i Midgårdshavet och ringlar upp i Midgård med stora flodvågor som följd.
Lokes barn föröder Midgård - ulven gapar så stort att underkäken står mot marken och överkäken når ända upp i himlen, och ur gapet sprutar han eld. Jörmungand spottar etter och förgiftar jorden och vattnen. Yggdrasil skälver och alla, såväl människor som alver, dvärgar, resar och även gudar, fylls av fruktan.
I Helheim gal en sotröd tupp och väcker de döda till liv. Det enorma skeppet Nagelfar gör loss från Nastranden vid havet Åmsvartne och stävar ut på det stormande havet. I fören på skeppet står Loke som slutligen axlat rollen som ondskans härförare. Bakom honom trängs horder av rimtursar, frostjättar, frostdemoner och odöda från Nifelheim, och längst bak i aktern står rimtursen Rymer och styr.
Mitt i allt detta klyvs Midgårdsvallen och Surt och hans eldtursar sveper fram från det heta Muspelheim. Surt rider först med sitt brinnande svärd i handen som lyser starkare än solen någonsin gjorde. De rider mot Asgård över Bifrost och under deras tyngd rämnar den eteriska bron.
Under tiden har Heimdall upptäckt det annalkande hotet. Han blåser för sista gången i Gjallarhornet - en trumpetstöt som ekar över hela Yggdrasil. Gudarna som står emot ondskans framfart samlas till rådslag och Oden rider ner till Mimebrunn för att be om vägledning inför det kommande slaget. Gudarna och enhärjarna rustar sig för strid.

Gudarnas fall

Ondskans och godhetens styrkor möts upp på fältet Vigrid i Asgård. Där står Loke med armén från underjorden och de har sällskap av Fenrisulven, Midgårdsormen och helhunden Garm. Rymer och Bore leder rimtursarna och Surt står redo framför Muspels oändliga härskaror som bildar ett ljusband som sträcker sig från horisont till horisont. Tursarna och jättarna åtföljs av horder av demoner, drakar och andra monster.
På andra sidan fältet radar Asgårds trupper upp sig. Oden och Freja är deras härförare, med Oden på sin trogna springare Sleipner och Freja på sin galt Hildisvin, och vid deras sida står Tor med Mjölner i hand. De åtföljs även av Frej på sitt stridssvin, alla andra asar och vaner, samt änglarna, enhärjarna och en hel del nidar.
Oden leder anfallet och rider med spjutet Gungner i hand rätt mot Fenrisulven. Tor tar upp kampen mot sin ärkefiende Jörmungand. Surt kastar sig över Frej som kämpar väl, men utan sitt magiska svärd kan han inte hålla stånd mot eldtursen. Frej lyckas dock sticka ut Surts öga med ett hjorthorn innan tursen klyver honom mitt itu.
Tyr kämpar mot Garm och de blir varandras död. Tor besegrar Midgårdsormen och hinner stappla nio steg innan han stupar, förgiftad av ormens etter. Oden slukas av Fenrir men hämnas av sin son Vidar, som river ulvens gap rätt itu. De bittra fienderna Loke och Heimdall drabbar samman och dräper varandra efter en mäktig duell.
Ovanför striderna på fältet Vigrid kämpar urdrakarna Hräsvelg och Nidhögg mot varandra.
Surt står ensam kvar och skådar enögd ut över förödelsen. Han sveper sitt flammande svärd över världen och elden bränner allt som är kvar, inklusive eldtursen själv. Midgård och hela Yggdrasil omsluts av lågor, rämnar och faller i havet. Allt återgår till vad det en gång var: kaos, eld och is.

Efter Ragnarök

Ingenting varar för evigt, inte ens världarnas undergång. Nya världar skall orörda resa sig ur havet, renade från allt ont och allt lidande. Åkrar med gyllene säd växer upp och forsarna är återigen fulla av fisk. Ögonblicket innan Solen slukades av vargen födde hon en dotter, lika varm och vacker, som nu tar sin plats på himlavalvet.
Odens söner är ännu vid liv: Vidar som dödade Fenrir och Vale som hämnades Balder. Mode och Magne, Tors söner, har också klarat sig undan förstörelsen. Balder och den blinde Höder stiger upp ur dödsriket och ansluter sig till den nya världens gudar. De återfinner Odens trollrunor och Tors hammare, och runt salen Gimle bygger de en ny himmel, Andlång.
Yggdrasil står än, och gömda bland dess grenar står de få människor, alver, nidar och resar som lyckats överleva undergången. De blir anfäder till nya släkten som ska leva i fred och välstånd under Balders styre. Tills dess att nya världar har skapats åt dem att leva i tar de sin boning i salarna Gimle, Sindre och Brime.
Men även ondskan har överlevt. Valan, hon som siar om framtiden, spår att också denna värld är dömd att förgås. Tunga vingslag hörs i fjärran. Nidhögg kommer framsvepande från Nidabergen, med människolik hängande från sina fjäll. Hen skall en dag framkalla ett nytt Ragnarök, och så börjar historien på nytt.
Men uppe i toppen av Yggdrasils krona sitter återigen Hräsvelg, redo att göra motstånd när tiden är inne.

Valans spådom

Nu skäller Garm högt framför Gnipahålan,
kedjan brister och Fenrisulven är lös!

Mycket vet jag. Vidare ser jag makternas undergång.
De kämpande gudarnas storslagna öden.

Bröder skall strida

och bli varandras bane,

kusiner skall slita sina släktband.

Det blir hårt bland män,

stor hordom,

yxtid, svärdtid,

kluvna sköldar,

vindtid, vargtid,

tills världen går under.

Solen börjar svartna,

jord sänkes i havet,

från fästet falla

flammande stjärnor.

Mycket av texten på denna sida är tagen från, eller en variant av, text från Johan Egerkrans bok Nordiska Gudar.

Date of Setting

långt in i framtiden, efter Fimbulvintern