Karavell

Det ikoniska tremastade fartyget som mer än något annat symboliserar den era av upptäckande som Reavarien tagit sina första famlande steg in i. Karavellen är lättare än sina föregångare och kapabel till relativt säkert resande även över djupa hav - och dessutom med en betydligt mindre besättning än tidigare skepp vilket tillåter proviantering av längre expeditioner än tidigare - en karavell kan under nödlägen seglas av så få som sju sjömän och har normalt en besättning på runt 15 med en kapacitet att husera mellan 30-50 personer ombord beroende på storlek. Det är med karavellen som en sjöväg till Det Fagra Landet hittats och koloniseringen av dess östra stränder gjorts möjligt.
De flesta av reavariens länder är sjöfararkulturer men även om havsresor och handel över sjövägar varit en del av den reavariska kulturen sedan urminnes tider har de skepp som traditionellt används varit fartyg avsedda för seglatser längst floder eller kuster - eller för resor över skyddade bihav som den Kaniska Viken eller det Theodosiska Havet - att resa över öppna hav var förenat med direkt livsfara, både då skeppen saknade stadigheten för att hantera hårda vindar och vågor eller lastkapaciteten för att frakta proviant för mer än en veckas resa men också då navigationskonsten var för outvecklad för att sådanna resor skulle vara görbara. Med uppfinnandet av torrkompassen var den senare av dessa problem överkomna och därefter var det endast en fråga om ingengörskonst innan ett sant genombrott inom sjöfart hade nåtts . Karavellen, som började dyka upp runt den veutrisiska halvön på slutet av 200-talet (5:e T.) var det genombrottet och det första skeppet kapabel att på allvar möjliggöra djuphavsresor och skeppsmodellen kom konstant att förbättras under det kommande seklet. Det är med Karavellen som en sjöväg till Det Fagra Landet hittats och koloniseringen av dess östra stränder gjorts möjligt.
Karavellen fyller flera nödvändiga och till synes svårförenliga funktioner vilket gjort skeppstypen så lämpliga för rollen som utforskande fartyg. Skeppet är både tillräckligt stabilt för att uthärda påfrestningen av djuphavsresor samtidigt som det är lätt och manöverarbart nog för att kunna utforska och ankra nära kustområden - många karaveller har ett mycket lågt djupgående, ofta inte mer än två meter, vilket även gör det möjligt att segla längst breda floder. Ytterligare en faktor som gjort karavellen så användbar vid långa resor är hur lätta skeppen är att hantera, beroende på storlek kan en besättning på omkring femton man vara tillräckligt för att hantera skeppet och i nödläge går skeppen segla (under viss ansträngning) med så få som sju. Denna relativt låga besättningsmängd för ett skepp av karavellens storlek gör att det går lasta stora mängder proviant för mycket långa resor, eller fylla förråden med åtskilliga mängder last (större karaveller kan bära en last på upp emot 100 ton) vilket även gjort fartyget populärt som handelsskepp. Slutligen gör karavellens många positiva egenskaper - som förmåga att manövrera och dess goda lastkapacitet skeppet till en förvånansvärd motståndskraftig kombatant i ett nödläge. Karavellen är förvisso inte ett stridskepp, men går utan svårigheter att utrusta med runt ett dussin kanoner - tillräckligt för att leverera en bredsida av kanonsalva förödande nog för att få de flesta sjörövare eller andra fiender att tänka mer än en gång innan de går till anfall.
För alla sina fördelar har karavellen däremot de senaste femtio åren börjat tappa den popularitet fartyget hade under sin guldålder på 300-talet. Andra modernare skepp har börjat ta över dominansen över vågarna, inte minst den betydligt större galeonen vars strids- och lastkapacitet är betydligt större. Det låga besättningskravet och smidigheten i karavellen gör dock fortfarande skeppet populärt för mindre handelsresor och expeditioner - och inte minst bland äventyrare som utmanar havsdjupen i jakt på skatter eller efter nya länder.
Karavellen räknas till en av De fyra stora genombrotten.

En tremastad karavell.