Gudar och religion

Religion i Aeryn är, med undantag för ett par platser, extremt polyteistisk. Storleken på de skaror som dyrkar individuella gudar varierar stort, vissa gudar åtnjuter stor popularitet och deras tempel och prästerskap sträcker sig över flera kontinenter, mellan andra platser har gudar som inte existerar utanför en specifik samling byar. Vissa städer har en utvald skyddsgud vars befolkning dyrkar guden i fråga nästan exklusivt men vars popularitet minskar så fort man kommer utanför stadsmurarna. Det är inte ovanligt att en gud existerar på många olika platser men att namn och riter varierar från kultur till kultur. Normalt väljer en av Aeryns invånare en gud som dennes huvusakliga beskyddare (vilken dyrkaren i många fall svär sin trohet eller i vissa fall sin själ till), men det behöver inte utsluta att visa andra gudar vördnad när det är lämpligt. Många gudar aktivt uppmuntrar eller är åtminstone likgilltiga över böner och mindre offer riktade till andra gudar - så länge det inte rör sig om en avskydd rival, mellan andra är avundsjuka över sina följares gunst och hårt straffar den som sviker ett avgivet trohetslöfte.
Aeryns gudar är inte odödliga, åtminstone inte på det sätt de flesta menar med odödlighet. En gud kan förvisso inte dö av ålder eller sjukdom som de dödliga folkslagen, men de kan dräpas i strid (även om detta i de flesta fall berövar guden sin fysiska form och under lång tid försvagar denne), vanligast i interna fejder mot varandra - men myter existerar där dödliga, ofta själva i jakt på gudomlighet dräpt och ersatt en gud. Det finns också varelser av sådan styrka att de är kapabla att permanent förinta en gud, såsom vissa ärkedjävlar och demonfurstar - men även de fruktansvärda abberationer som kallas de Gamla Gudarna tycks ha en sådan förmåga, och de flesta av det forna Ningalimperiets gudar verkar ha försvunnit i samband med det kataklysmiska söndrandet. Det överlägset vanligaste sättet en gud dör på är däremot att dennes dyrkare dör ut och tron på guden sinar. Gudarna behöver tro och dyrkan (eller fruktan) som en källa till kraft och utan detta tappar guden långsamt sin styrka tills det till slut är inget mer än en maktlös skugga av sin forna glans. På grund av detta behandlar gudar de individer som inte bekänner sig till någon gud strängt - mörka berättelser viskas om själar som straffas för otrohet genom att skänkas till Mitra, Dödens drottning som efter att ha absorberat själens energi slungar ut den i det oändliga kosmos - berövad ett efterliv och dömd att sakta lösas upp i intet, för att varna de som inte skänker någon gud respekt.

Gudapakten

Gudar i Aeryn är bundna av en gemensam pakt att inte direkt influera världen, den så kallade Gudapakten - vilket innebär att gudarnas största möjlighet att påverka världen ligger i deras följare, som präster, paladins eller avatarer. Gudarna själva är strikt förbjudna att själva fysiskt manifestera i världen (även om de i dold form eller i visioner kan uppenbara sig för sina följare). Dock finns gudomligheter, framförallt de som lutar åt en mer kaotisk natur, som bryter mot eller bänder detaljer av pakten så respekteras den oftast i stort av Aeryns gudar - om inget annat för att tydliga övertramp mot pakten hade lett till att de andra gudarna hade gemensamt sökt att förgöra den som brutit mot gudomlig lag. Den exakta naturen av den gudomliga lagen och dess komplexa och ofta motsägande regler är i stort okänt för dödliga - även gudarnas mest hängivna följare har mycket lite insikt i den gudomliga byråkrati som styr gudarnas handlande. Ytterligare en pakt, Själapakten, existerar bland vissa av Aeryns gudar och söker garantera en avliden själs eviga vila och säkra passage till sin slutgiltiga destination - men denna pakt har endast begränsat stöd och vissa gudar ignorerar den helt.

Exempel på gudar

Halvgudar, naturkrafter och mäktiga väsen

Ovan är endast några av de hundratals gudar som existerar i Aeryn - men långt ifrån allt som dyrkas är riktiga gudomligheter. Dödliga varelser som levt ett storslaget liv men inte samlat den skaran av dyrkare som krävs för gudomlighet lever ibland vidare som halvgudar, med möjlighet att påverka världen men inte alls i samma utsträckning som en äkta gud (ofta tjänar en sådan halvgud en större gudomlighet). Naturväsen dyrkades normalt som gudomligheter förr i tiden men tron på dessa har falnat - endast skogsalverna och vissa cirklar av druider håller denna typen av animistisk dyrkan levande. Ytterligare andra hittar mäktiga väsen att vörda (exempelvis djävlar, älvor och änglar) som ofta har krafter som påminner om gudomligheter men saknar förmågan att erbjuda sina följare ett efterliv (ett faktum de sällan är ärliga med).