Ett brev

Jag har fått ett brev! Det måste vara första gången på flera år sedan jag var iväg och studerade, när mamma och pappa fortfarande var i livet. Pojken som levererade brevet var visserligen något... udda. Han vågade knappt titta mig i ögonen, otroligt märkbart när han var samma längd som jag trots sin föga ålder. Oavsett blev jag väldigt exalterad och skuttade hela vägen till mitt rum för att läsa det, med nyfikna Elsa i följeslag.
 
Det stod förvisso inte mycket i brevet, det var till och med ganska tomt och saknade signatur. Individen påtalade att vi har mycket gemensamt i en stor stad som denna, och att vi borde bli vänner. Det lät som en toppen idé! Jag har aldrig haft så många vänner, och tanken på en vän som också är min brevvän var nästan berusande. Det framgick en tid och plats på baksidan, och jag tror att jag hittar. Jag vet inte om de andra skulle låta mig gå själv utan istället säga "Du äR föR UnG" med den där föräldratonen, så det vore nog bäst att smyga ut när de är upptagna med sysslor runt lunchtid.