2018-12-25: Bolivian Necktie

By Carl Ekman

My Crucified Jesus, wash me with your most Precious Blood. Look upon me as the good thief, who hung on the cross next to You at Calvary. A sinner, paying for his crimes, but recognizes your divinity and begs for mercy and forgiveness and asks: “Jesus, remember me when you come into your kingdom”Dear Lord, look upon me like the Good Thief. And I should be so lucky, full of Peace. Amen.

”Hows the coffee?” Abes röst sprakar i Bishops snäcka. ”Thats the only thing here that is good... How does it look?” Säger Bishop och tar en klunk av kaffet.

”Miguell… or what ever his name is, is further down the street heading towards you…”Bishop tycker att Abe låter uttråkad. ”Parnell Are you ready?” Frågar Bishop.

”Yepp...” svarar Parnell med sin breda texas dialekt.

”Okay, time to dance...” Bishop justerar pistolen han bär på höften.

"Bulls crap" muttrar Parnell och osäkrar sin pistol, men låter den vara kvar i hölstret. Det ligger redan en kula i loppet, så den är redo att användas.

Miguel kliver in på caféets uteservering, tittar sig runt och när han ser Bishop så stegar han mot honom. ”Mr Bishop. I thought I told you...”

Bishop höjer handen i en tystande chest. ”Sit down...” Bishop tar en klunk kaffe. ”And tell your dogs to calm down. Otherwise they and you will die. And not necessarily in that order...”

Bishop skrattar lite tyst. ”Yeah… Well not my daughter… But a friend, a close friend sees her as his daughter.” Bishop tar upp och tänder en cigarett.

”So then it's best that you… and I remain good friends, so your other friend gets his daughter back, Yes?” Servitrisen ställer en kopp kaffe framför Miguel och skyndar sedan därifrån.

”I think you overestimate your importance...” Bishop lägger ett foto på bordet mellan honom och Miguel. ”As you can see. I've already found her, so I don't need you anymore...” Miguel knäpper med fingrarna och två män reser sig från sina platser, båda beväpnade.

”In that case I can't let you live...” Miguel tar en klunk av sitt kaffe. Han kunde lika bra ha snackat om vädret.

Bishop ler. ”Abe...” säger han rakt ut. Dova smällar hörs och de två männen faller döda till marken. ”Parnell... take our guest for a ride.”

Parnell reser sig snabbt och är bakom Miguel innan han hinner upp. Med fast hand tar han tag i Miguels krage och drar upp honom.

"If you would come with me." säger han, med ett tonfall som indikerar att det inte är en fråga.

Bishop reser sig. ”Take him to the hotell… I’ll go and pick up the Colonel.”

Parnell nickar och leder Miguel ut, men vänster hand på Miguels krage och höger i Miguels ryggslut

----------

Miguel vaknar till. Allt han kan se är mörker med några små ljusstrimmor, han känner den svagt unkna doften av blöt juteväv och känner dess strävhet mot ansiktet. Han försöker lyfta på armarna men de sitter fast. Han är fastbunden, han sitter ner det märker han men det känns som om han lutar bakåt. Han känner kall fuktig luft mot kroppen så han vet att han är naken, men var är han? Det sista han minns är att han hade varit på det där caféet och möt den där Bishop. Sen hade de fört in honom i en bil. Han hade känt ett stick i nacken sen mindes han inte mer. Den jävla gringon hade drogat honom. Miguel ler lite för sig själv när han tänker på hur mycket njutning han skulle få uppleva när han såg sina sicarios slita den jävla gringon och hela hans familj i stycken! Det här var Bolivia! Här styrde hans chef! Plötsligt slits huvan av hans huvud och han måste blinka i det plötsliga kraftiga ljuset och han skakar på huvudet för att få tillbaka synen. Han tittar sig runt, han är i en källare. Framför honom står den där Bishop lutad mot ett bord, på bordet står en massa vatten dunkar. Miguel fortsätter titta runt. Där är två andra män i rummet. Den ena känner han igen, det var han som hade fört in honom i bilen, den andra hade han inte sett för. Han tittar ner, han är fastbunden i en stol. Den verkar trasig för den lutar bakåt. Han tittar ner på sidorna och ser kanten på en silverfärgad balja som stolen står i. Han fladdrar med tårna och hör hur det plaskar ifrån vattnet i botten på baljan

”Are you done?” Frågar Bishop

”Do you want to Die? Ehh Gringo is that it?! You have a deathwish?!” Miguel lutar huvudet framåt för att kunna titta på Bishop. ”Do you know who I am? Who I work for?!”

”Yeah I know. You have told me. Every time I’ve met you to be honest. And yes I know who your boss is. That is the reason you are here.” Bishop möter Miguels blick utan att blinka.

”Do you know what I will do to you? To your family? I will kill them slowly, painfully, one by one as you watch. And then I will start with you...” Miguel ler.

”I’ve seen your handiwork...” Säger Bishop innan Miguel avbryter.

”If you let me go now gringo. I will spare your family and give you 24 hours so you can say goodbye to them then I will kill you.” Miguel ger Bishop en kommenderande blick.

Bishop rör inte en min. ”First of. I'm not the one who is sitting naked tied to a chair... I don’t how you do it here in Bolivia... but usually the person in the chair don’t call the shoots. Secondly my family was killed in a car bomb many years ago. So good luck with that.”

Miguel blinkar till, inte i chock över att mannen framför honom fått sin familj dödad av en bomb. Det kunde han inte bry sig mindre om, men detta är första gången hans hot inte funkat... normalt behövde han bara höja ögonbrynen så gjorde folk precis allt han ville. Sakta inser han att han inte har kontroll. Han tittar nervöst på Bishop och vatten dunkarna på bordet. Bishop märker att Miguel tittar mellan honom och dunkarna.

”You think I’m gonna waterboard you? No, that is for when there are rules. We are in Bolivia. Here there are no rules, you said so yourself.” Bishop ler. “Don’t worry about these.” Han lägger handen på en av dunkarna. ”These are just for show, and so are those.” Han pekar på en bänk som står vid sidan.

Miguel följer hans hand med blicken. En bit bort vid sidan står ett bord. På bordet står en apparat, den ser ut som någon form av kontroll dosa med lampor och spakar. Ifrån den går fyra kablar. Två av dem försvinner ut till genom ett öppet fönster, de andra två går mot honom. Han följer dem med blicken tills de försvinner in under honom. Han börjar skaka kraftigt och rycker i repen som håller honom men han kommer inte bort.

”You will give me everything I need and want. And I will not even have to touch you...” Bishop tittar på Miguel och de två andra männen. Detta får Miguel att göra det samma. ”Don't worry about them. They won't touch you either. They are just for show too.”

----------

I ett rum i ett hus på andra sidan stan, sitter Gabriel på en stol och stirrar på en skärm. På skärmen visas en live feed från rummet där Bishop tillsammans med Parnell och Dimitri genomför förhöret av Miguel. Bredvid honom på en annan stol sitter Översten och tittar på samma skärm.

----------

”I wont give you anything, gringo!” Fräser Miguel, eller han försöker. Han är inte säker på att han lyckas så bra.

”Yes you will. Everybody breaks. That is unavoidable. The only difference is how long it takes for the person to come to terms with it.” Bishop reser sig och går bort till bänken, Miguel följer honom med blicken. Bishop tar upp ett läderfodral som ligger bredvid apparaten öppnar det och tar fram en IPad ”I know how to read people. I'm actually really good at it. Reading people and getting them to talk is my job.” Bishop går tillbaka till bordet framför Miguel och sätter sig ner. ”It's what the CIA pays me to do...” Miguel spärrar upp ögonen och stirrar på Bishop.

”But...” Stammar Miguel fram.

”Ohh you didn't know that?” Bishop tittar förvånad på Miguel. ”I thought you did your homework?” Bishop tittar på de andra två männen och skrattar. ”He didn't know!” De andra två männen skrattar med. Miguel tittar från dom till Bishop. Den ena av dem, den han inte känner igen står och leker med en Balisong. ”My friend is really Uncle Sam. And the girl. Well she is just a chemist. We don't really care about her, but she knows something we want.”

”If you really work for the CIA. You can't touch me! You americans have rules!” Miguel är inte alls så säker på att han låter så säker som han hoppas.

”No rules today my friend, only orders.” Bishop knappar på IPaden. ”So, as I said, it's time to start talking...”

”I won't give you anything!” Nästan skriker Miguel men rösten bär inte.

”Yes you will, I must say... you have a very let's call it interesting collections of pictures and films on your computer....” Bishop vänder på IPaden och visar Miguel skärmen. Det är en bild, på Miguels fru och barn, Bishop bläddrar med fingret och visar fler bilder.”You have a beautiful wife, and a very cute kid. Smart thing to send them of to the US to keep them safe...” Bishop betonar safe på ett sätt som får Miguel att rycka till. Bishop bläddrar en sista gång och en film, som visar när Miguels familj anländer till deras hus utanför Phoenix i Arizona omgärdade av vakter.

“If you touch them!” Nu skriker Miguel.

”I won’t touch them. Your boss on the other hand...” Bishop lägger ner IPaden på bordet.

”El Yayo? Why would he?..” Miguel tittar frågande på Bishop.

”Your boss reads the news papers right? And watches the news?” Bishop tar upp ett papper som låg i fodralet.

”Yes...” Miguel blir mer och mer nervös.

”And he really hates traitors right?” Bishop tittar på Miguel med en frågande blick.

”Nobody betrays Yayo and lives...” Nu är Miguel så nervös att det märks.

”If you help us. This will be reported in the Big papers and on both CNN and BBC.” Bishop håller pappret framför Miguel så han kan läsa.

Miguel tittar på pappret och läser var där står: ”Miguel Rodrigues, also known as... under boss... kartell... was killed today... ambush... car... rival kartell...” Miguel spärrar upp ögonen och stirrar på Bishop.

”If you don’t help us...” Bishop stoppar undan det första pappret och tar fram ett nytt. ”Then it will be this...” han håller fram pappret till Miguel som stirrar på det:

”Miguel Rodrigues, arrived in the US today. He... testify...” Miguel flyttar blicken från pappret till Bishop sen tillbaka igen. ”authorities say... this will... probably... the end... kartell... activities... in the US...” Bishop släpper pappret som sakta dalar ner till golvet under vad som känns som en evighet.

”I don’t even want to start to imagine what your boss will do to your family...” Bishop tar upp IPaden igen och visar Miguel fler bilder. Denna gången på personer som blivit dödade på order av El Yayo. Miguel hade själv dödat de flesta av dem. ”It wont be nice...” Bishop stoppar undan IPaden. ”But you know that... and as you said; nobody betrays El Yayo and lives.”

Miguel stirrar på Bishop, kunde han verkligen göra det här? Klart han kunde... CIA kunde göra allt... Han blinkar och skakar på huvudet för att bli av med bilderna han fick upp för sin inre syn. Han såg de döda kropparna av folk han dödat, eller sagt åt andra att döda, på Yayos order, men nu hade de alla hans familjs ansikten. El Yayo skulle döda dem utan att tveka om han ens trodde att... Bishop såg att Miguel var precis där han ville ha honom, det här hade nästan varit enklare än han trodde... var det för enkelt? Nej, inte tänka så. Inte nu, inte när de var så här nära!

”If you help us. You will be given a new identity. A new life anywhere you want for both you and your family.” Bishop sätter sig ner på bordet igen.

”My family... those men work for Yayo...” Miguel tittar ner i golvet.

”We have a team ready, one word from me and they will go in a grab them. They will be safe I promise...” Bishop pausar medvetet, nu skulle de få veta om Miguel hade knäckts eller om han behövde trycka mer.

”If I help you...” Säger Miguel. Bishop ler för sig själv.

”If you help us.” Bishop tittar på Miguel. ”It's not a hard choice is it? I don’t need to tell you what El Yayo will do, because you know...”

”What do you want to know?” Miguel tittar upp på Bishop.

”The girl, the chemist. When will she be at the south Plantation next time?” Bishop tar up IPaden igen.

“She is there once every two weeks. The next time will be next week. The day after New Years.” Miguel kände en konstig lättnad.

”And security?” Bishop bläddrar i paden.

”She always have 5 sicarios, guarding her when she is outside.” Miguel tittar ner i marken igen.

”Anything else?” Frågar Bishop.

”No, nothing that I know...” plötsligt slår det Miguel att han inte vet så mycket egentligen, tänk om den här Bishop tycker att han vet för lite!?

”Okay...” Bishop reser sig från bordet. Nickar till de två männen som lämnar rummet. Sen tar han upp en telefon och ringer någon. ”Yeah. Did you get that?.. Good...” Han vänder och tittar på Miguel. ”Yeah, just a few loose ends...” Bishop lägger på. Han står framför bänken med apparaten på.

”I did what you want. Now make the call, get my family out!” Säger Miguel med så mycket kraft han kan uppbåda.

Bishop vänder sig om och tittar på Miguel. “Yeah… About that…” Han lutar sig in så nära Miguel att hans näsa nästan rör vid hans ansikte. “I lied…” Bishop lutar sig tillbaka.

Miguel börjar skaka och slita i repen. “You bastard! You told me you would help me if I helped you! My family will die!”

“Don’t worry about them. They are already safe.” Bishop vänder sig mot apparaten på bänken. “I’m a Mercenary, not a monster.” Han slår till en av spakarna. Det börjar spraka och slå gnistor när flera tusen volt strömmar igenom kablarna till baljan. Han vänder sig om och tittar medans Miguels kropp skakar av ryckningar när strömmen går igenom honom.

Bishop tar sina saker och sedan lämnar han rummet. När han kommer ut ur huset stannar han. Han tänder en cigarett och tar några bloss innan han går och sätter sig i bilen, där Parnell, Dimitri och Tam sitter och väntar. “Okay lets go.”

Parnell nickar och startar bilen. När de har kommit en bit på vägen tittar Bishop på Tam. “It’s time.”

Tam nickar och tar fram en fjärrkontroll ur fickan. han fäller upp antennen och sedan trycker han på knappen. Bakom dem exploderar huset.