2018-07-16: Leaving Bolivia

By Carl Ekman

Helikoptern skakade kraftigt när piloten sakta ökade kraften för att kunna lyfta. De kraftiga skakningarna bytes mot lätta rytmiska vibrationer när den lämnade marken och flög iväg. Gabriel, Giorgi och Callum satt tysta och tittade ömse på varandra och ömse på den beväpnade vakten, patchen på armen sa Arclight Security Service och enligt namnbrickan hette han Adrian Svensson. Giorgi tyckte att Callum och den här Adrian hade utbytt blickar som enligt honom tydde på att de kände varandra. Men han orkade inte tänka mer på det medans helikopterns vibrationer sakta vaggade honom till sömns. Callum hade redan somnat och Gabriel satt och stirrade rakt ut i luften, medans tankarna flög i huvudet på honom. Eller inte tankarna... tanken; Clarie måste tillbaka...
Vad som kändes som minuter, men vad som antagligen var närmare 1 timme gick helikoptern ner för landing på det flygfältet de hade landat på i Fredags. Alla hoppade ut, även piloterna. De bar också patchar från Arclight Security Service. Alla klev ombord på det flygplanen, en gammal Herkules, som hade flugit dem hit. Gabriel märker, men lägger inte mycket energi på att det inte är samma piloter nu som då. Flygplanet gör en kortare taxning och sedan lyfter den. Mannen som hette Adrian tog fram en mobil ur fickan, slår ett nummer och natthimlen fylls av ett skarpt ljus när helikoptern exploderar. Sedan slår han ett nytt nummer och håller telefonen mot örat.
”Its me Sir. Yes, Mr DiAngelo, Callum and one of the Georgies. Yes Sir. No sir, Dima is not here, no sir I dont know. Yes Sir. Im sure Mr Bishop will ask...” Han är tyst och lyssnar på vad personen i andra änden säger. ”Yes Sir. Location 7. We will be there.” Han lägger på och sedan ställer han sig upp. Han tar vattenflaskor och vad som ser ut som MRE påsar ur en låda och ger till Gabriel, Giorgi och Callum, sedan försvinner han iväg i riktning mot Cockpit. Planet girar kraftigt när piloterna ändrar kurs.
Några timmar senare landar planet, av geografin och flygtiden att döma troligtvis någonstans i Mexiko. Värmen slår mot dem när den stora lastluckan öppnas, och ännu kraftigare när de kliver ur planet. Det kraftiga solskenet får dem att kisa, men de kan se att en bit bort står 6 SUVs i 2 grupper om 3. Både bilarna och flygplanet är omringat av beväpnade vakter, alla bär samma uniform som Adrian. En av vakterna kommer fram till Adrian.
”Parnell. The Colonel wants you to take Callum and the Georgi to Delta, it’s all prepped so just drop them off.” Säger Adrian till mannen.
”Where is Dima?” Frågar Parnell.
”As far as I know he is dead...” Svarar Adrian.
”And Miss Claire?” Parnell tittar på Callum med en blick som inte riktigt förmedlar värme och tillit.
” I dont know...” Adrian lägger handen på hans axel. ”Focus Brother. Focus.”
Parnell vänder och går mot den främre gruppen bilar, och kliver in i den främre av dem. Två personer kommer fram till Giorgi och Callum, en man och en kvinna. Kvinnan ber snällt, men på ett sätt som tyder på att de inte har ett val, dem att följa med dem. Callum följer instruktionen och även om Giorgi först tvekar, så litar han på Callum tillräckligt mycket för att följa hans ledning. Gruppen går tillsammans till samma grupp med bilar som Parnell hade gått mot. Mannen öppnar dörren och när Giorgi och Callum klivit in så kliver Kvinnan in och mannen stänger dörren bakom henne. Bilen är en Landrover limo, med 4 sätten i bak som är vända mot varandra. Callum och Giorgi sätter sig på ena sidan och kvinnan sätter sig med ryggen mot föraren. Hon tittar på dem med ett leende. Sedan sträcker hon fram ett kort till Giorgi och ett likadant till Callum. Det ser ut som sådana nyckelkort som man använder på fina hotell.
”We have booked rums for both of you at a nice hotel. Everything is paid for so enjoy yourself. A car will pick you up in the morning and take the both of you, to a meeting with the colonel.” Sättet hon säger detta på lämnar inga tvivel om att det där mötet kommer att ske, oavsett om Giorgi eller Callum vill eller inte. ” After that Mr. Kapanadze, you are free to do what you want. The room is yours as long as you want.” Hon vänder blicken mot Callum. ”Mr. Mitchell, the colonel asks that you do not leave until told to. I’m told they are planing some sort of operation and they want you in on it. Any Questions? Good...” Hon knackar med knogen på rutan som separerar passagerar delen från förarhytten. Och bilen rullar sakta i väg.

----------
Adrian tittar på Gabriel.
”Mr DiAngelo. Follow me.” Han börjar gå mot den bakre gruppen med bilar.
Gabriel ser hur Callum och Giorgi kliver in i den andra bilen, och en stund senare kör den guppen iväg. När han kommer närmare öppnar en av vakterna bakdörren, medans Adrian kliver in i fram. Gabriel kliver in. Inne i bilen sitter en propert klädd kvinna.
”Jane?..” Säger Gabriel och lyckas nog inte gömma sin förvåning så bra som han hade hoppats. ”I thought...”
Jane sträcker upp handen i en tystande gest, och Gabriel tystnar utan att tänka på det. Hon knackar hårt i taket och bilen kör iväg.
”I...” börjar Gabriel igen. Men Jane tystnar honom med en blick.
Konvojen kör i några minuter sedan stannar den. Passagerardörren öppnas och en man kliver in, konvojen börjar rulla igen så fort dörren stängs.
“James…” Gabriel tittar på mannen, han var inte förvånad över att Bishop var här. Det var hans jobb trots allt. Att få Gabriel ur skiten som han satte sig i.
”So... Give me the short version...” Säger Bishop och tittar på Gabriel.
Gabriel börjar berätta om det som hände i så mycket detaljer som han kan minnas just nu. Hur de anlände. Om första mötet med de röda, det mindre lyckade första mötet med de gula. Och om det som hände precis innan bakhållet.
”Okay... Its worse then I thought...” Säger Bishop. Gabriel gillar inte tonen i hans röst, men kan inte säga något. Bishop hade rätt. ”I have three things to say. First I found Bookhart. We can get him out. But its going to be messy. No loose ends kind om messy, so we can’t use the Colonels men. Second. The colonel wanted me to show you this.” Han sträcker över ett foto till Gabriel. Bilden visar en kvinna som håller ett barn i famnen.
”Who is this?” Frågar Gabriel, och lämnar tillbaka fotot.
”That is Katarina Romanovska, and Niklay Dimitriovish Romanov.” Svarar Bishop.
”Ahh... make the arrangements...” Säger Gabriel. Översten hade ett väldigt övertydligt sätt att lämna subtila hintar.
”All ready done.” svarar Jane. Det var första gången hon sagt någonting.
”And the third thing?” Frågar Gabriel.
”How much money do I have to find Clarie?” Säger Bishop. Gabriel visste att även om Bishop utåt inte visade det så var han lika orolig över Clarie som han själv var. Ibland avundades han Bishop, för att han kunde vara så kallt professionell, men det var kanske sånt de lärde sig i MI6.
”All of them....”